Leta i den här bloggen

onsdag 21 mars 2018

Den gamla kvinnan med flickan

Just nu håller jag på att skriva om ett Vilda Västern-spöke, men det tar sin tid då jag samtidigt är både förkyld och har magsjuka. Under tiden för ni en gammal berättelse från Ångermanland. Berättelsen kommer ifrån Svenska spökhistorier.

/Markus

Den gamla kvinnan med flickan

Skogsfaktorn vid Prästmons sågverk, T.J. Nordlander, född 1874, död 1932, berättade för ett tiotal år sedan följande oförklarliga tilldragelse, som han upplevt under vistelse i de ångermanländska skogarna för bortåt 40 år sedan. Jag låter Nordlander berätta:

En av vintrarna omkring sekelskiftet var jag sysselsatt med timmerhuggning i Offersjöns fjällby i Ångermanland. Jag jämte mina arbetskamrater bodde i ett rum hos fjällställets enda torpare. En natt vaknade jag helt plötsligt med att känna en brännande törst och steg upp för att dricka. Den natten var ett utomordentligt vackert strålande månsken rådande, vilket upplyste rummen nästan som vid dagsljus. Jag tittade ut. Då fick jag till min överraskning se en till utseendet 70 år gammal kvinna komma gående hand i hand med en 5-årig flicka från ladugården, belägen högst tio meter från min bostad. De gingo i riktning från ladugården nedför torpets inägor mot en förbiflytande bäck cirka 100 meter avlägsen. Jag tyckte, att det föreföll egendomligt, att människor voro ute så sent om natten, men så orimligt var det ej heller, då i gården bodde en gammal gumma samt flera barn, varför jag icke fäste mig vidare vid den nattliga promenaden. Den gamla gumman i gården var emellertid blind, varför det snart slog mig: Kunde hon vara den nattpromenerande? Jag tittade ännu en gång ut och såg de vandrande i snön, som låg över en meter djup på fältet. Då försvunno de in i skogssnåren vid bäcken. Så slog klockan tolv, och jag lade mig åter.

Jag omtalade emellertid icke för någon, vad jag sett. På kvällen, när jag kom från skogen, frågade jag gårdens ägare, om någon varit ute senare än vanligt kvällen förut. Frågan besvarades nekande. Alla i huset hade gått till vila i vanlig tid. Jag sade intet mera i sammanhang därmed. Samtalet kom in på helt annat, då torparen om en stund helt avbrytande nämnde, att det var jämnt 4 år denna dag sedan hans gamla 80-åriga moder och en hans dotter om 4 år dogo på samma dag.




Då med ens stod det klart för mig, vad nattens syn hade att betyda. De döda hade "gått igen" på årsdagen. Jag talade dock icke om för någon min oförklarliga syn den natten och själv har jag heller aldrig fått någon förklaring på, varför "döda kunna gå igen". 

Tidigt påföljande morgon gick jag ut för att övertyga mig om verkligheten av nattens iakttagelse. Under natten hade icke någon snö fallit, varför jag genast gick till platsen för nattens uppenbarelse för att förvissa mig om spåren i snön. Men intet spår stod att upptäcka. Snön låg orörd över hela inägoområdet. Jag erfor en obehaglig känsla av vad jag sett under natten.

Rinaldo.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar