Leta i den här bloggen

lördag 28 mars 2020

Pacheco Pass

En medelålders man i USA berättar här om en egendomlig bildresa.

/Markus


Don Novello som Guido Sarducci
För flera år sedan när jag var på väg från Sacramento hem till Monterey så körde jag över Pacheco Pass och jag såg ett litet bilvrak på sidan av vägen när jag kom nerför backen. Det var barn i baksätet som lekte under ett lakan och på passagerarsätet satt det en dam som hade bildörren öppen.

Jag kände mig ångerfull och hemsk för att jag inte stannade till. Efter att ha kört en tid så såg jag plötsligt en präst gå längs med den högra sidan av vägen. Han hade på sig en svarta prästkläder som påminde om karaktären från SNL på 80-talet, fader Guido Sarducci. Jag tänkte att eftersom det var en präst så fanns det ingen tvekan om att jag var tvungen att stanna till och fråga om jag kunde hjälpa till på något sätt.

Pacheco Pass
Jag stannade till där han gick och fick då se honom på lite närmare håll, han hade ett gammalt ansikte som var rynkigt och solbränt, han såg ut lite som de gamla hemlösa killarna som bodde hemma i Monterey. Hans kläder såg ganska slitna ut och han såg ut att vara väldigt arg. När jag frågade honom om han behövde hjälp mumlade han något som jag inte uppfattade. Jag sa till honom att han kanske kunde hamna i trubbel om han gick där längs vägen. Då vände han sig om och tittade rakt på mig och sade tydligt: "Så du försöker hjälpa mig?"

Jag sa till honom att jag tänkte att han kanske skulle behöva skjuts. Han frågade mig om jag hade sett en kvinna gå omkring, jag sa nej. Jag tyckte att det var märkligt eftersom det var ett konstigt ställe att promenera på, men jag önskade honom lycka till och körde vidare. Jag tittade bakom mig så såg jag honom inte. Jag minns att jag tyckte att det var lite konstigt eftersom det inte fanns någonstans där att gömma sig bakom, men jag tänkte inte så mycket mer på det. Flera år senare publicerade en vän en artikel om spökplatser i en lokal tidning. Där fanns att läsa om ett spöke i svart kappa på Pacheco Pass och det slog mig.

Efter en massa research hittade jag ett forum där folk pratade om upplevelser de hade, och flera av dem beskrev en liten bil på vägsidan med pojkar som lekte i baksätet under ett lakan och en dam som letar efter något vid passagerarsidan.

/ccmerlin Kalifornien, USA

Här följer en artikel som bekräftar ovanstående berättelse samt berättar lite mer.

/Markus

Pacheco Pass / Highway 152

Under århundradena har många dödsfall inträffat på och runt "Blood Alley" och skapade dess mörka historia. Det påstås att indianer massakrerades där motorvägen nu ligger. Detta, tillsammans med många andra händelser och olyckor som inträffade på Pacheco Pass antas ha skapat en kvarvarande energi som för alltid upprepar sig. Vissa hävdar att det nästan är en Bermudatriangel på land. Människor har påstått sig se spöken som är klädda som om de levde så långt tillbaka som på 1700-talet. Det har rapporterats om indier, soldater och nybyggare på vagnar längs motorvägen.
Vittnen påstår sig ha sett ett liftande spöke runt området. Den unga flickan är klädd i jeans och en rutig skjorta, som nu hemsöker platsen där hon blev påkörd av en lastbil när hon försökte fixa lift en gång för länge sedan. En del lastbilsförare har berättat att de stannat till för att släppa på liftaren och pratade då med spöket, som de trodde var levande. När hon gick runt lastbilen till passagerardörren skulle hon plötsligt försvinna.

Vid en grupp av stenblock utanför motorvägen har en kvinnas spöke setts sent på natten. Hon visar sig i sin bröllopsklänning i närheten av platsen som påstås vara den där hennes fästman dog i en bilolycka. Efter hans död tog spöksbruden sitt liv genom att hoppa från klipporna för att på så vis återigen får vara med sin kärlek.

Ytterligare information:

- Många har sett spöket som tros vara en fransiskansk munk och beskriver honom som klädd i svart prästklädsel stå på sidan av vägen, mellan Casa De Fruta och Bell's Station.

- Andra har sett se en huvudlös man gå på sidan av Pacheco Pass nära Bolsa Road.

- En kvinnas spöke i en viktoriansk klänning har setts längs vägen. Det påstås att hon för evigt söker efter sitt barn.

- Spökerierna på Highway 152 har visats på TV-program, inklusive Sci-Fi-kanalens "Sightings", och Travel Channel's "Haunted Travels."

lördag 19 oktober 2019

Dragsholm slott

Dragsholms slott ligger i Fårvejle socken i Dragsholms kommun i den danska regionen Själland, knappt 9 mil västnordväst om Köpenhamn

Den första byggnaden på platsen uppfördes omkring 1215 av Roskildes biskop, Peder Sunesen. På medeltiden gjordes byggnaden om till en befäst borg med tjockare väggar och djupare och bredare vallgrav och i löpet av de kommande århundradena genomgick borgen flera förändringar.

Slottet har rykte om sig som ett av de mest hemsökta i världen. Det sägs att över hundra spöken, andar och vålnader går igen här. Slottet fungerade på 1500-talet som fängelse. Bland fångarna märks bland annat Earlen av Bothwell som satt här i fem år innan han dog. Det sägs att den häst och vagn som körde bort hans lik fortfarande kan höras på gården från då och då. Du kan också möta spökena ”den olyckliga grå damen” och ”den vita damen”. Gästerna kan även få uppleva dörrar som inte vill stängas, ljus som plötsligt blåses ut, kuddar som försvinner under huvudet och liknande spökerier.

Dragsholms slott har en egen sorglig historia om adelsdamen Celestine Mariann de Bayonne. En flicka som gick sina egna vägar och blev med barn med en stallpojke. Hennes far blev rasande och lät mura in henne i väggen. Folket i slottet kunde höra hennes skrik innan hon dog, och även långt senare. Skriken sägs aldrig ha tystnat.

För att göra berättelsen om Celestine Mariann de Bayonne till mer än bara en sägnen så hittades kvarlevor i början på 1900-talet vid en renovering av slottets äldre delar. Det var en igenmurad nisch från 1500-talet där ett skelett hittades.

Idag är slottet både ett museum och hotell. Kvarlevorna av den unga adelsfröken finns att beskåda men hon sägs spöka fortfarande.

Jag delade ut tidningar när jag var yngre...

En kort berättelse som jag lyckats googla fram. Namnet på berättaren är av irländskt härkomst så vi får anta att följande spökhistoria kommer från den gröna ön.

/Markus

Jag delade ut tidningar när jag var yngre och levererade bland annat till en dam som hette Margie. Hon var väldigt gammal och bodde ensam, så jag gick alltid i till henne med tidningen och tittade till henne.

En dag när jag gick in låg hon och sov i sin säng, så jag lade tidningen på bordet och gick. Nästa dag var det samma visa, hon sov och gårdagens tidning låg orörd.

Dagen efter gick jag in och då var Margie vaken. Hon sa att hon var väldigt glad och gav mig en kram. Men dagen efter var det bilar utanför hennes hus. Tydligen hade Margie dött i sin säng tre eller fyra dagar tidigare. På något sätt så pratade jag och kramade henne ungefär ett dygn innan, när hon redan var död.

/Sejl Ó Longáin

onsdag 28 augusti 2019

The Story of Lisa

Jag vet inte om ni har hört talas om berättelsen om Lisa. Jag hade inte hört om den fram tills nu, så för er som inte känner till så kommer här teckningar med text som en liten flicka ska har ritat och skrivit.

/Markus



”Det här är Lisa. Hon är min vän. Min mamma och pappa kan inte se henne så de sa att hon är en fantasivän. Lisa är en snäll vän.”



”I dag försökte jag plantera en blomma på gården. Jag försökte plantera den vid sandlådan men Lisa sa att det är där hennes pappa sover så jag planterade i en kopp med jord.”

”Lisa är i skolan med mig idag. Jag tog med henne för att visa henne för alla, men Mrs. Monroe blev arg eftersom hon inte kan se Lisa. Lisa blev ledsen så hon gömde suddaren till svarta tavlan. ”

”Igår var min födelsedagsfest. Mamma köpte pizza men ingen kom. Lisa sa att människor kom på verandan och sedan åkte. Men de lämnade presenter. Jag fick 3 barbies och några skor och 5 dollar. Jag och Lisa lekte med Barbies.”

the_story_of_lisa__pg5_by_ocularfracture-d36zp2g
 "Mrs. Monroe är inte i skolan idag. Vår vikarie heter Mrs. Digman. Hon är vacker och snäll och låter oss äta mellanmål efter att vi skrivit dagbok. Jag önskar att Mrs. Digman kan vara vår lärare.”

”Idag tog Jonathan Parker mitt pennfodral. Mrs. Digman kunde inte hitta det så hon fick honom att ge mig sina pennor. Lisa kom också i skolan men fru Digman kan inte se henne men hon sa att hon tror att Lisa är riktig.”


the_story_of_lisa__pg7_by_ocularfracture-d36zpa4 (1)
”I går gick Lisa och jag på en långpromenad tills månen kom fram. Pappa blev riktigt arg och sa att Lisa är dum och att hon inte finns. Lisa blev ledsen och försvann. I dag kom hon inte till skolan men Mrs. Digman sa att Mrs.Monroe inte kommer tillbaka.”

 ”Pappa var på jobbet hela dagen igår. Han kom inte ens hem för att äta middag. Idag är han fortfarande på jobbet. Mamma packade en pudding i min lunchlåda idag. Pudding är min favorit.”

  ”Jag saknar Lisa. Pappa är riktigt upptagen på jobbet. Han kom inte hem på helgen. Mamma är arg på honom. Jag kommer att skriva ett brev till Lisa. ”



the_story_of_lisa__pg10_by_ocularfracture-d36zpmq
“Kära Lisa,
Jag saknar dig. Snälla kom tillbaka. Jag är ledsen när min pappa var elak. Du är min bästa vän."

 ”Lisa kom tillbaka igår. Hon sa förlåt för att hon försvann och jag sa att min pappa inte skulle komma hem. Lisa sa att Mrs. Monroe och han sover som hennes pappa. Jag hoppas att de snart vaknar. ”

tisdag 27 augusti 2019

17 Times Kids Saw Ghosts, And Totally Scared The Living Daylights Out Of Their Parents

På nätet vimlar det av listor som handlar om olika läskigheter, både på youtube och på olika hemsidor. Nu hittade jag en sida med en lista som jag tyckte var intressant:

"17 Times Kids Saw Ghosts, And Totally Scared The Living Daylights Out Of Their Parents" Översätts ungefär "17 tillfällen då barn såg spöken och skrämde vettet ur sina föräldrar."

Här är mina översättningar på den listan.

/Markus


1. "När min dotter var tre år gammal började hon berätta för oss att hon vaknade på nätterna av en man som kittlade hennes fötter. Men hon sa att det inte skrämde henne eftersom han alltid log. Vi tänkte att hon bara drömde tills vi kom över ett gammalt foto av mina morföräldrar på deras bröllopsdag och min dotter pekade på min morfar och sa: "Det är han! Det är mannen som kittlar mina fötter!" Min mor dog när jag var sex. "

2. "Jag satt barnvakt åt min kompis lilla dotter som lekte i sitt rum och pratade med sig själv medan jag gjorde middag. Jag funderade inte så mycket på det förrän jag hörde henne säga," sa jag, "STOPP!" Så jag gick för att titta till henne och frågade vem hon pratade med. Hon pekade lugnt på ventilationsgallret på väggen och sa: "Familjen som bor i ventilationen. Den lilla pojken stör mig."

3. "En dag hörde jag min dotter - som var ensam i lekrummet - säga till någon: "Okej, jag ska rita av dig. Men jag måste hitta det röda. Du har blod i håret."

4. "Vi bor i ett hem där en 103-årig man har dött, och min 3-åriga dotter pratar ständigt i speglarna som finns i huset. När jag frågar vem hon pratar med svarar hon alltid, "Grannen."

5. "Jag har en tatuering på min arm föreställande min mormor, som dog sju år innan min dotter föddes. För inte så länge sedan pekade min dotter på min tatuering och sa: "Hon håller om mig på natten ibland."

6. "En gång frågade min son mig: "Vem är det där som är utanför fönstret?" Vi var på andra våningen."

7. "När min son var ett litet barn så hade han en gungstol i sitt rum, och han var verkligen rädd för den. Han pratade om 'pojken' i sin stol. En dag såg jag honom vinka till någon utanför mitt sovrumsfönster. När jag frågade vem han vinkade till så sa han: "Pojken. Han vill att jag ska komma och leka." Så småningom gjorde vi oss av med gungstolen, och kort därefter fick vi reda på att en liten pojke hade drunknat bakom vårt hus för mycket länge sedan. Jag antar att han ville leka med min son. "

8. "När min syster var fyra år gammal så satt en vän till familjen barnvakt åt henne. Vännens make Paul hade dött innan min syster föddes. Min syster hade aldrig hört talas om honom förut. Men en dag hörde vår barnvakt min syster skratta och hon lekte ensam i lekrummet som var i källaren. Hon ropade till min syster och frågade vem hon pratade med. Så min syster kom upp och sa: "Paul var där nere. Han säger hej och att han är OK."

9. "Jag hade just flyttat in i ett nytt hus med min fyraåriga son och tvååriga dotter, och jag gick in i deras rum en kväll medans de sov för att leta efter något. På väg ut i från rummet så såg jag min son sitta rakt upp i sin säng helt yrvaken. Han sa: "Mamma, vilka är alla barnen?' Jag svarade: "Vilka barn?" Och han sa: "Alla dom där barnen som är bakom dig!"

10. "När jag var liten brukade jag leka i timmar med någon som jag trodde var en låtsaskompis som bara jag kunde se. En dag frågade min mamma vem jag pratade med och jag sa att det var min bror. Hon blev likblek och lämnade rummet. När jag sa samma sak till min pappa, blev han riktigt arg och sa strängt mig att aldrig skulle säga så igen. Jag såg aldrig min "bror" igen efter det. Tio år senare, när jag tittade igenom familjens bibel så hittade jag information som visade att jag faktiskt hade en bror. Han dog ett år innan jag föddes."

11. "Vi hade precis flyttat in i ett nytt hus när min 3-åriga dotter från ingenstans sa:" Det finns en elak man. " Jag frågade henne var, och hon pekade på dörren till vinden och sa: 'Där.' Vi bodde där i två år, och jag är fortfarande övertygad om att det var hemsökt."

12. "Vi var på jakt efter ett hus och vi blev visade ett hus med en stor trädgård med ett fristående garage. När vi var på väg hem så frågade jag min son vad han tyckte om huset. Han sa helt enkelt:"Vi kan inte bo där. Det är spöken som skriker på gården.'"

13. "En gång när min lillasyster berättade att det fanns ett monster i hennes rum så jag kollade under hennes säng och försäkrade henne att hon var i säkerhet. Men sedan pekade hon på en tom plats på väggen och sa: 'Varför finns det då en man i väggen som tittar på oss? ' Och för att förvärra saker, började vår vanligtvis väldigt lugna hund plötsligt att skälla och morra åt samma plats som min syster pekade, och fortsatte att göra det varje gång han gick in i hennes rum efter det. Jag sov inte i flera veckor. "


14. "Ända sedan min lilla bror kunde prata, berättade han om en man som han kallar 'läskig', som står i hörnet av hans rum när lamporna är släckta. En gång när vi tittade igenom ett gammalt fotoalbum så pekade min bror på en bild av min gammelfarfar - som han aldrig har sett eller träffat - och sa: "Se, det är "läskig"!"

15. "Vi bodde i ett hus på sex tunnland trädbevuxen, träskig mark med vår tvååriga son. En dag efter en tur genom skogen med min make så började min son prata om "Courtney. " Vi kände inte någon med det namnet, så vi tänkte att det bara var en låtsaskompis. Men sedan började han säga att Courtney var en liten flicka som var fången under träsket och sa att hon aldrig blev räddad... "" Courtney aldrig kom in i vårt hus, men när vår son lekte ute, gick han över till träden och pratade med henne. Vi flyttade ut ur huset två år senare, och vår son var hysteriskt upprörd över att Courtney fortfarande var instängd i det träsket."

16. "Jag tog mina barn till en rosenträdgård i en gammal historisk park i min hemstad och sa till mina barn att stanna på stigen så att de inte skulle trampa på rosorna. Plötsligt stannade min son och såg skrämd ut. Han frågade: "Varför springer den mannen igenom dem?" Jag såg mig omkring och såg ingen utom oss tre där. Men när jag frågade min son vart mannen tog vägen så bad han bara om att få gå där ifrån."

17. "Vi flyttade in i vårt hus när min dotter var två år gammal. Hon hade redan några låtsaskompisar som hette 'Honey' och 'Buzza Buzza', så vi blev inte förvånade när hon lade till en ny - en gammal dam som hette "Mollin" - till mixen så snart vi hade flyttat in. När jag pratade om Mollin så sa alltid dottern att jag sa hennes namn fel. Men jag kunde inte riktigt förstå dotterns uttal när hon rättade mig... "
"Några månader senare fick jag ett brev i posten riktad till en 'Madelyn', med samma efternamn som mina grannar så jag gav dem brevet då jag antog att det tillhörde dem. Min granne berättade för mig att Madelyn var hennes svärmor, som bodde där vi bor nu fram tills att hon dog för tre år sedan. 

Såklart så tänkte jag ingenting mer om detta, förrän nästa gång min dotter nämnde sin vän "Mollin" och det plötsligt klickade. Så jag frågade min dotter, "Försöker du säga" Madelyn? " Och hon blev så upphetsad att jag äntligen hade uttalat hennes nya väns namn rätt.

söndag 18 augusti 2019

Mannen jag kände men aldrig träffade


När jag letar efter info och berättelser så brukar jag rata den här typen av storys, mest p.g.a. att de inte är så läskiga, men den här tyckte jag var så fin så den tar vi med! Det är en ung kvinna i England som delar med sig av denna berättelse. 
 

Jag var omkring fyra år gammal när detta hände. Min farmor var väldigt sjuk och hade blivit inlagd på sjukhus. Min pappa kom och hämtade mig och mamma för att besöka henne. När vi kom dit sa min pappa till mig att vänta utanför till han sa till att jag fick gå in till farmor.


Då jag var liten så förstod jag inte fullt ut vad som höll på att hända så jag sa

"Hej farmor!" och gick sedan över till att äta från chokladasken som farmor hade fått. Läkarna kom in för att titta till farmor, men hon bara sov. Sedan var det dags att gå så jag sa hejdå och jag lämnade rummet med mamma och pappa.

Jag vände mig om och såg en ung man i 25-30-årsåldern klädd i arméuniform. Han stod vid ingången till rummet och såg sig omkring, han vände sig sedan för att titta på mig. Efter en stund vände han sig om och gick in till farmor. Jag frågade min mamma och pappa vem mannen var. De tittade på varandra, de kunde inte se någon man.

Nästa morgon kom min mamma in till mitt rum och berättade att min farmor hade dött på natten. Ett par veckor senare när jag skulle gå till mitt rum så såg jag samma man jag hade sett på sjukhuset sittandes på min säng. Jag sprang nedför trappan och ropade till min mamma att mannen var här. De gick upp för att titta, men det var ingen där. 

Många år senare städade mamma ur några lådor med gamla foton m.m. Hon hittade gamla foton på
farmor när hon var ung. Hon gav dom till mig så jag fick titta. Snart stötte jag på ett foto med en man, det var mannen jag såg på sjukhuset och på min säng. Jag frågade min mamma vem mannen på bilden var, min mamma satte mig sedan och sa till mig att det var min farfar som dog långt innan jag föddes. Så var det min farfar som väntade på min farmor? Och kom han på besök för att han aldrig fick träffa mig?

/LadySLH


söndag 28 juli 2019

Vaknade upp med en spöksoldat bredvid mig

Vi som gillar skräckfilm vet att japanerna är ruggigt bra på övernaturliga skräckfilmer samt att de har en starka traditioner när det kommer till det övernaturliga och spökhistorier. Här kommer en berättelse från en ung japansk kvinna.

/Markus


Jag bodde i Okinawa och var väl medveten om dess rika historia och spökerier. Jag bodde högst upp i ett tvåvånings nära havet. Jag har varit med om en del märkliga, inga allvarliga händelser, men jag vet fortfarande inte hur jag kan förklara dem. Men det jag ska berätta för er nu är fortfarande ett mysterium för mig. Jag kan inte skaka av mig det då jag inte ens är säker på om jag verkligen upplevde det hela...

En natt vaknade jag utan anledning och såg en vit man klädd i militärkläder. Han låg mitt emellan mig och min. Jag är inte säker på om han hade mundering från andra världskriget eller om det var från Vietnamkriget, men jag tror att det var från andra Världskriget.

När jag vaknade så tittade jag på honom, lite som om det var det jag borde göra. Han låg bekvämt mellan oss, med fötterna korsade, och händerna liggandes över magen på ett väldigt avslappnat sätt. Han satt halvt upp lutad
Amerikanska soldater i Okinawa under andra Världskriget
mot huvudgaveln.
 


Han var vitgråaktig i färgen och det mest konstiga var att han tittade ner på mig med dessa mörka ögon, och jag kunde se det vita i ögonen. Hans ögon var vackra och han såg ut att vara ganska stilig. Han stirrade på mig, och jag stirrade på honom, han såg rädd ut. Det var som att han vilade och jag väckte honom, och han visste inte vad han skulle tänka. Han stirrade på mig länge. Han blinkade aldrig med ögonen, bara stirrade in i mina ögon.

Jag låg där i samma position, halvsovandes blinkade jag med ögonen om och om igen. Varje gång jag öppnade dem såg jag hans ögon fortfarande stirrandes på mig. Jag sa till mig själv att jag drömde, och att denna syn kommer att försvinna när som helst. Efter en minut försvann soldaten. 

Detta hände igen ungefär en månad senare. Denna gång var det en svart man som bar amerikanska militärkläder från Vietnamkriget. Han låg helt ner med huvudet på en kudde och ögonen var stängda.

Jag förstår inte vad jag såg, och är inte säker på om jag faktiskt vaknade till dessa män, eller drömde med öppna ögon. Inget sådant har någonsin hänt mig tidigare. Jag önskar att någon som bott eller bor i
Okinawa har upplevt samma sak.

/Saracaveret 

tisdag 18 juni 2019

Skrämmande ansikte på väggen

En tonåring i England berättar här om några övernaturliga upplevelser som hen har upplevt.



/Markus
 

Det här hände då jag var ungefär 10-11 år gammal. En natt vaknade jag plötsligt av att jag kände att det var något i mitt rum. Jag tittade genast på min vägg och då såg jag ett ansikte. Det var mycket tydligt och det är svårt att beskriva; Det såg inte ut som en vanlig person... jag visste att det var ett spöke. Jag stirrade på det i ungefär 20-30 sekunder. Jag var som förstenad, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Till slut tog jag mig mod och sprang så fort jag kunde till mitt föräldrars sovrum.

Jag fick sova med dom den natten. Jag ville inte berätta för dem vad som hände eftersom jag visste att mina föräldrar hade många egna paranormala upplevelser. Jag kände mig som att jag bara ville vara borta från vad som hade hänt och jag trodde att de inte skulle tro på mig. Jag tänker på det varje dag och jag tittar på väggen ofta för att kontrollera om det finns ett ansikte på den.

Mitt hus byggdes på 60-talet och ingen har dött i det. Den enda olyckan på min gata var när en pojke drunknade i sjön bredvid mitt hus när han försökte hämta sin fotboll. En gång när jag var ensam i mitt hus var jag nere i mitt vardagsrum och jag hörde tydligt någon säga orden "vad har vi här då?" i mitt öra. Jag har också sett en lång man i växthuset som bara försvann.

Men det läskigaste som jag varit med om var när jag spelade fotboll i trädgården och jag såg min mamma stirrar på mig genom hennes sovrumsfönster trots att hon inte var hemma, jag visste att hon inte var hemma. Jag kollade hela huset och ingen var där.

/West_15

lördag 16 februari 2019

gasmannen som försvann

Här kommer en berättelse från England om en kvinna som fick besök av fler än en reparatör när hon fick något fel med värmepannan.

/Markus

För några veckor sedan började mitt hus bli kallare. Jag antog att det hade blivit något fel med gaspannan. Min pojkvän och jag kollade upp olika reparatörer och hittade en som var riktigt billig. Först tänkte jag att det skulle röra sig om något kriminellt, kanske rånare för det priset, men min pojkvän övertalade mig. Den dagen han kom var min pojkvän inte hemma så hans mamma stannade hos mig utifall han var någon slags rånare.
När han kom fram visade vi honom pannskåpet och lät honom sedan göra sitt jobb ifred trots min oro över att ha en främling i mitt hus. Varje 15:e minut gick jag ut och frågade honom om han ville ha te eller om han visste vad som var fel med pannan. Varje gång så antingen avvisade han te eller så sa han något om vad som behövdes lagas på pannan. Jag var generellt skeptisk till att den här killen, om han ens var en var en riktig reparatör och var nästan övertygad om att han skulle råna mig.

Efter en timme knackade det på dörren. Jag öppnade i tron på att det var min pojkvän. Men där stod en arbetsklädd man i 40-årsåldern som presenterade sig som reparatör för gaspannor. Jag sa till honom att sluta driva med mig då vi redan hade en som jobbade med pannan i huset. Han sa till mig att jag självklart hade slösat bort hans tid om jag redan hade en man som gjorde jobbet. Han visade mig sedan sin ID-bricka.

Jag bjöd in honom eftersom han hade brickan med sitt namn. Namnet på killen som jag hade anställt. När jag gick förbi pannskåpet märkte jag att killen inte var där. Paniken satte in eftersom jag trodde att han var på övervåningen och rånade mig. När jag skulle ringa till polisen sa den nya gasmannen något som gav mig kalla kårar. Han höll upp den andra killens ID-bricka och sa: "Han kunde inte ha varit här." Hans ansikte bleknade. Jag trodde att han skulle säga något i stil med att han inte ens var en av deras anställda, men han sa, "Han dog förra veckan."

Min gaspanna sågs över av ett spöke som det verkar. gasmannen tänkte detsamma. Min pojkväns mamma tänkte det också. Jag och pojkvännens mamma gick inte långt ifrån varandra under resten av den dagen.

/Sophiethunder

Hon behövde hjälp

En medelålders amerikansk kvinna berättar här om när hon och hennes familj övernattade på ett motell längs Floridas östkust.
/Markus

Strand längs med Florida State Road A1A.
För några år sedan reste min familj och jag till ett litet strandområde på Floridas östkust för en övernattning. Min 14 åriga dotter var volontär för ett event i närheten så vi övriga i familjen följde med på resan.

När jag letade på internet efter närliggande hotell så fascinerades jag av ett charmigt gammalt motell som visade sig vara nyrenoverat. Det var beläget intill motorvägen Florida State Road A1A. På andra sidan av motorvägen låg en stor yta av lugn och tyst sandstrand, alldeles intill Atlanten. Man kunde gå ut från motellet, korsa den idylliska motorvägen, passera genom en liten sanddyna och sedan vara på stranden.

Webbplatsens bilder av motellet avbildade en trendig liten anläggning, det var inte jättefint men verkade rent och tilltalade mig och min känsla för nostalgi.

Vid incheckningen på kvällen av vår ankomst, blev vi fulla i skratt då vi upptäckte att nyrenoveringen bestod av att man hade spraymålat allt vitt. Så mycket som jag kan komma ihåg så hade man målat i princip allt utom golv och sängar. I badrummet hade de vitmålat badkar, handfat, kran, eluttag, duschhuvud, toalett, alla fönsterbläck, fönsterramar etc. Det var surrealistiskt och ganska underhållande. Vi skrattade åt det och gick sedan ut och åt middag. Vi stannade inte ute sent eller konsumerade alkohol eftersom vi skulle ha en lång varm dag i solen nästa dag.

Tillbaka på rummet förberedde vi oss för sängen. Min dotter och jag delade en dubbelsäng och min man och son delade en dubbelsäng precis bredvid oss. Vi somnade alla snabbt.

Vid gryningen vaknade jag till känslan av något litet och nätt hoppande upp på fotändan av min säng. Jag kände att det började gå längs sängen bredvid mig. Jag kommer ihåg hur jag undrade hur i hela världen en katt hade kommit in i vårt rum. Jag försökte röra mig och öppna mina ögon men jag kunde inte.

Jag hade upplevt sömnparalys ett par gånger tidigare, men aldrig i den utsträckning eller skräcken som skulle komma att hända.

"Katten" gick upp till mitt ansikte, nosade mitt vänstra öra (jag kände det och hörde det), nosade mitt slutna öga och gick sedan bakom mitt huvud på kudden - jag kunde känna vikten på varje tass. Jag kände sedan hur den gick över till min sovande dotter för att sedan hoppa ner till golvet.

I nästa stund som jag minns det så stod jag vid fotändan av sängen. Framför mig stod en kvinna som var droppande våt. Hennes hår var långt och blött och hängde på på vardera sidan av hennes ansikte. Hennes kläder var genomblöta. Hon sa lungt "Hjälp mig" och snyftade tyst. Jag frågade henne gång på gång hur jag kunde hjälpa henne. "Hjälp mig" var det enda hon skulle säga, om och om igen. Efter ett tag blev hon mer upprörd i tonen. Slutligen sa jag "jag kan inte". Utan varning blev hennes ansikte hotfullt och hon störtade mot mig för att grabba tag i mina händer, hon vrålade "HJÄLP MIG!". Jag skrek och hoppade bakåt för att komma ur hennes grepp och vaknade sedan i min säng. Jag kollade på min dotter och hon sov fortfarande liksom resten av familjen.

Det var den mest levande och realistiska sömnparalysen jag någonsin har haft. Bland de få förekomsterna innan denna incident skulle jag bara vakna oförmögen att röra mig. Aldrig hade jag känt en katt eller sett eller kommunicerat med någonting.

Om jag var en fantasifull typ, vilket jag är, så tror jag att den här kvinnan kanske drunknade i havet i närheten av motellet. Hon behövde hjälp och jag kunde inte hjälpa henne.

Jag var glad när vi checkade ut morgonen därpå.


/Unquiet