Leta i den här bloggen

lördag 16 februari 2019

Hon behövde hjälp

En medelålders amerikansk kvinna berättar här om när hon och hennes familj övernattade på ett motell längs Floridas östkust.
/Markus

Strand längs med Florida State Road A1A.
För några år sedan reste min familj och jag till ett litet strandområde på Floridas östkust för en övernattning. Min 14 åriga dotter var volontär för ett event i närheten så vi övriga i familjen följde med på resan.

När jag letade på internet efter närliggande hotell så fascinerades jag av ett charmigt gammalt motell som visade sig vara nyrenoverat. Det var beläget intill motorvägen Florida State Road A1A. På andra sidan av motorvägen låg en stor yta av lugn och tyst sandstrand, alldeles intill Atlanten. Man kunde gå ut från motellet, korsa den idylliska motorvägen, passera genom en liten sanddyna och sedan vara på stranden.

Webbplatsens bilder av motellet avbildade en trendig liten anläggning, det var inte jättefint men verkade rent och tilltalade mig och min känsla för nostalgi.

Vid incheckningen på kvällen av vår ankomst, blev vi fulla i skratt då vi upptäckte att nyrenoveringen bestod av att man hade spraymålat allt vitt. Så mycket som jag kan komma ihåg så hade man målat i princip allt utom golv och sängar. I badrummet hade de vitmålat badkar, handfat, kran, eluttag, duschhuvud, toalett, alla fönsterbläck, fönsterramar etc. Det var surrealistiskt och ganska underhållande. Vi skrattade åt det och gick sedan ut och åt middag. Vi stannade inte ute sent eller konsumerade alkohol eftersom vi skulle ha en lång varm dag i solen nästa dag.

Tillbaka på rummet förberedde vi oss för sängen. Min dotter och jag delade en dubbelsäng och min man och son delade en dubbelsäng precis bredvid oss. Vi somnade alla snabbt.

Vid gryningen vaknade jag till känslan av något litet och nätt hoppande upp på fotändan av min säng. Jag kände att det började gå längs sängen bredvid mig. Jag kommer ihåg hur jag undrade hur i hela världen en katt hade kommit in i vårt rum. Jag försökte röra mig och öppna mina ögon men jag kunde inte.

Jag hade upplevt sömnparalys ett par gånger tidigare, men aldrig i den utsträckning eller skräcken som skulle komma att hända.

"Katten" gick upp till mitt ansikte, nosade mitt vänstra öra (jag kände det och hörde det), nosade mitt slutna öga och gick sedan bakom mitt huvud på kudden - jag kunde känna vikten på varje tass. Jag kände sedan hur den gick över till min sovande dotter för att sedan hoppa ner till golvet.

I nästa stund som jag minns det så stod jag vid fotändan av sängen. Framför mig stod en kvinna som var droppande våt. Hennes hår var långt och blött och hängde på på vardera sidan av hennes ansikte. Hennes kläder var genomblöta. Hon sa lungt "Hjälp mig" och snyftade tyst. Jag frågade henne gång på gång hur jag kunde hjälpa henne. "Hjälp mig" var det enda hon skulle säga, om och om igen. Efter ett tag blev hon mer upprörd i tonen. Slutligen sa jag "jag kan inte". Utan varning blev hennes ansikte hotfullt och hon störtade mot mig för att grabba tag i mina händer, hon vrålade "HJÄLP MIG!". Jag skrek och hoppade bakåt för att komma ur hennes grepp och vaknade sedan i min säng. Jag kollade på min dotter och hon sov fortfarande liksom resten av familjen.

Det var den mest levande och realistiska sömnparalysen jag någonsin har haft. Bland de få förekomsterna innan denna incident skulle jag bara vakna oförmögen att röra mig. Aldrig hade jag känt en katt eller sett eller kommunicerat med någonting.

Om jag var en fantasifull typ, vilket jag är, så tror jag att den här kvinnan kanske drunknade i havet i närheten av motellet. Hon behövde hjälp och jag kunde inte hjälpa henne.

Jag var glad när vi checkade ut morgonen därpå.


/Unquiet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar