Leta i den här bloggen

lördag 16 februari 2019

gasmannen som försvann

Här kommer en berättelse från England om en kvinna som fick besök av fler än en reparatör när hon fick något fel med värmepannan.

/Markus

För några veckor sedan började mitt hus bli kallare. Jag antog att det hade blivit något fel med gaspannan. Min pojkvän och jag kollade upp olika reparatörer och hittade en som var riktigt billig. Först tänkte jag att det skulle röra sig om något kriminellt, kanske rånare för det priset, men min pojkvän övertalade mig. Den dagen han kom var min pojkvän inte hemma så hans mamma stannade hos mig utifall han var någon slags rånare.
När han kom fram visade vi honom pannskåpet och lät honom sedan göra sitt jobb ifred trots min oro över att ha en främling i mitt hus. Varje 15:e minut gick jag ut och frågade honom om han ville ha te eller om han visste vad som var fel med pannan. Varje gång så antingen avvisade han te eller så sa han något om vad som behövdes lagas på pannan. Jag var generellt skeptisk till att den här killen, om han ens var en var en riktig reparatör och var nästan övertygad om att han skulle råna mig.

Efter en timme knackade det på dörren. Jag öppnade i tron på att det var min pojkvän. Men där stod en arbetsklädd man i 40-årsåldern som presenterade sig som reparatör för gaspannor. Jag sa till honom att sluta driva med mig då vi redan hade en som jobbade med pannan i huset. Han sa till mig att jag självklart hade slösat bort hans tid om jag redan hade en man som gjorde jobbet. Han visade mig sedan sin ID-bricka.

Jag bjöd in honom eftersom han hade brickan med sitt namn. Namnet på killen som jag hade anställt. När jag gick förbi pannskåpet märkte jag att killen inte var där. Paniken satte in eftersom jag trodde att han var på övervåningen och rånade mig. När jag skulle ringa till polisen sa den nya gasmannen något som gav mig kalla kårar. Han höll upp den andra killens ID-bricka och sa: "Han kunde inte ha varit här." Hans ansikte bleknade. Jag trodde att han skulle säga något i stil med att han inte ens var en av deras anställda, men han sa, "Han dog förra veckan."

Min gaspanna sågs över av ett spöke som det verkar. gasmannen tänkte detsamma. Min pojkväns mamma tänkte det också. Jag och pojkvännens mamma gick inte långt ifrån varandra under resten av den dagen.

/Sophiethunder

Hon behövde hjälp

En medelålders amerikansk kvinna berättar här om när hon och hennes familj övernattade på ett motell längs Floridas östkust.
/Markus

Strand längs med Florida State Road A1A.
För några år sedan reste min familj och jag till ett litet strandområde på Floridas östkust för en övernattning. Min 14 åriga dotter var volontär för ett event i närheten så vi övriga i familjen följde med på resan.

När jag letade på internet efter närliggande hotell så fascinerades jag av ett charmigt gammalt motell som visade sig vara nyrenoverat. Det var beläget intill motorvägen Florida State Road A1A. På andra sidan av motorvägen låg en stor yta av lugn och tyst sandstrand, alldeles intill Atlanten. Man kunde gå ut från motellet, korsa den idylliska motorvägen, passera genom en liten sanddyna och sedan vara på stranden.

Webbplatsens bilder av motellet avbildade en trendig liten anläggning, det var inte jättefint men verkade rent och tilltalade mig och min känsla för nostalgi.

Vid incheckningen på kvällen av vår ankomst, blev vi fulla i skratt då vi upptäckte att nyrenoveringen bestod av att man hade spraymålat allt vitt. Så mycket som jag kan komma ihåg så hade man målat i princip allt utom golv och sängar. I badrummet hade de vitmålat badkar, handfat, kran, eluttag, duschhuvud, toalett, alla fönsterbläck, fönsterramar etc. Det var surrealistiskt och ganska underhållande. Vi skrattade åt det och gick sedan ut och åt middag. Vi stannade inte ute sent eller konsumerade alkohol eftersom vi skulle ha en lång varm dag i solen nästa dag.

Tillbaka på rummet förberedde vi oss för sängen. Min dotter och jag delade en dubbelsäng och min man och son delade en dubbelsäng precis bredvid oss. Vi somnade alla snabbt.

Vid gryningen vaknade jag till känslan av något litet och nätt hoppande upp på fotändan av min säng. Jag kände att det började gå längs sängen bredvid mig. Jag kommer ihåg hur jag undrade hur i hela världen en katt hade kommit in i vårt rum. Jag försökte röra mig och öppna mina ögon men jag kunde inte.

Jag hade upplevt sömnparalys ett par gånger tidigare, men aldrig i den utsträckning eller skräcken som skulle komma att hända.

"Katten" gick upp till mitt ansikte, nosade mitt vänstra öra (jag kände det och hörde det), nosade mitt slutna öga och gick sedan bakom mitt huvud på kudden - jag kunde känna vikten på varje tass. Jag kände sedan hur den gick över till min sovande dotter för att sedan hoppa ner till golvet.

I nästa stund som jag minns det så stod jag vid fotändan av sängen. Framför mig stod en kvinna som var droppande våt. Hennes hår var långt och blött och hängde på på vardera sidan av hennes ansikte. Hennes kläder var genomblöta. Hon sa lungt "Hjälp mig" och snyftade tyst. Jag frågade henne gång på gång hur jag kunde hjälpa henne. "Hjälp mig" var det enda hon skulle säga, om och om igen. Efter ett tag blev hon mer upprörd i tonen. Slutligen sa jag "jag kan inte". Utan varning blev hennes ansikte hotfullt och hon störtade mot mig för att grabba tag i mina händer, hon vrålade "HJÄLP MIG!". Jag skrek och hoppade bakåt för att komma ur hennes grepp och vaknade sedan i min säng. Jag kollade på min dotter och hon sov fortfarande liksom resten av familjen.

Det var den mest levande och realistiska sömnparalysen jag någonsin har haft. Bland de få förekomsterna innan denna incident skulle jag bara vakna oförmögen att röra mig. Aldrig hade jag känt en katt eller sett eller kommunicerat med någonting.

Om jag var en fantasifull typ, vilket jag är, så tror jag att den här kvinnan kanske drunknade i havet i närheten av motellet. Hon behövde hjälp och jag kunde inte hjälpa henne.

Jag var glad när vi checkade ut morgonen därpå.


/Unquiet