Leta i den här bloggen

tisdag 23 maj 2017

Isla de las Muñecas - Dockön



Don Julian Santana Barrera
Xochimilco ses som Mexikos Venedig med hundratals kilometer kanaler längs samhället och mellan odlingsmark. Längs dessa kanaler som är ett populärt turistmål, hittas Isla de las Munecas – Dockön som ligger precis söder om Mexico City. Enligt sägnen drunknade en liten flicka här under mystiska omständigheter. 

En man vid namn Don Julian Santana Barrera ska ha hittat den döda flickan och hennes docka som flöt i vattnet. För att hedra flickan hängde han upp dockan i ett träd på ön, men blev enligt legenden besatt av flickans själ och började hänga upp fler och fler dockor. Efter 50 år ska Julian ha hittats död, drunknad på samma ställe som flickan.

Även om dockmannen är en riktig person är det omstritt vad som är sant och vad som är en modern legend. Vissa menar att Don Julian Santana Barrera hittat på förklaringen med den döda flickan och helt enkelt blev besatt av att hänga upp dockor.

Vad som är säkert är i alla fall att ön har blivit en makaber turistattraktion och att besökare fortsätter pryda den med nya dockor. På nätterna sägs dockorna röra sina huvud och armar och viska till varandra.

/Markus

söndag 7 maj 2017

Spöket vid milan



Här är en gammal berättelse ur Svenska spökhistorier. Kolmilor var vanligt förekommande förr. Där tillverkades träkol som användes till hemsmide. Läs mer om kolmilor här.

/Markus

Spöket vid milan

Framför mig sitter kolar-Johan och berättar:

- Det är många år sedan detta hände, som jag nu skall berätta. Jag var då en pojk på omkring tretton år.Far och jag kolade två milor vid - tjärn, en gång belägen djupt inne i Värmlandsskogarna. Vi hade tänt milorna, och allt artade sig bra så länge far var kvar, men en dag skulle han hem och proviantera och stanna hemma över natten. Nu skulle jag få mitt elddop. Ensam skulle jag passa milorna i mörka natten inne i djupa skogen. Visserligen låg gården i närheten, men mellan den och milorna utbredde sig ett tätbevuxet skogsbälte.

Jag gick ronden i skymningen, såg till att draghålen vid milans botten fungerade, klubbade stybben på toppen, klättrade nedför stegen och gick in i kojan och lade mig att sova. Efter en stund vaknade jag, kände mig orolig, tände lyktan och gick ut för att syna milorna. På den första fanns inget fel, men när jag kom till den andra såg jag en skepnad med förvridet ansikte och med uppsträckta händer. Det verkade som om hela gestalten försökte rycka sig loss från något som gastkramade den men ej orkade röra sig ur fläcken.

Nu var det slut med allt mitt mod. Jag skrek till, tappade lyktan och sprang förfärad till kolkojan och slog igen dörren efter mig. Jag låg länge med bultande hjärta och vågade mig sedan ej ut till milorna. De fick sköta sig själva resten av natten. 

När det ljusnade kom far. Jag berättade vad jag sett för honom. Ansiktet blev allvarligt. Jag gissade strax, att han själv sett spöket vid milan. Så berättade han: Det är nu många år sedan. Ägaren till - tjärn därborta hade en enda son. Denne skulle en natt passa milorna ensam alldeles som du nu gjort. Föräldrarna hans skulle på bröllop i byn. När de kommo åter var sonen försvunnen. Ingenstädes stod han att hitta. Man gissade att milorna tagit honom, och det berättades ofta, att han "gått igen", men det var nu länge sedan det hände. Milbottnarna lågo länge nedlagda här men kommo på nytt till användning härom året. Nu dröjer det nog innan han visar sig igen. Nästa år ska vi kola på annan plats, tröstade far mig med. 

Sm.

onsdag 3 maj 2017

Tre korta spökhistorier

Det finns massor med berättelser på nätet, korta, långa och jättelånga. Här är tre korta berättelser som sägs vara verkliga.

/Markus

Jag vaknade en natt av att jag var kissnödig. Jag gick till badrummet och hade min mobiltelefon med mig. När jag gick ner i hallen och sms:ade så gick jag in i en tjej i en vit klänning. Jag tittade inte upp då jag var upptagen med mobilen utan sa"förlåt" och fortsatte gå. Snart kom det upp för mig att jag var hemma ensam och inte i min livliga studentkorridor. Nästa dag när min pojkvän kom för att hämta mig till bio frågade han varför jag hade stirrat på honom genom fönstret på övervåningen och varför jag hade bytt till en vit klänning. Jag äger inte ens en vit klänning...

Jag var hemma ensam och tittade på TV när jag tyckte att jag såg något som rörde sig i sovrummet. Jag ansträngde mina ögon och fick då se en man gå ut ur garderoben till andra sidan av rummet. Han stannade, tittade på mig, satte fingret mot sina läppar och vände sig om. Han hade blod i ansiktet, och huvudets baksida saknades. Han försvann tillbaka i garderoben. Vi flyttade när vi fick reda på att det mystiska lilla hålet i taket på vårt sovrum är från en tidigare hyresgäst som sköt sig på den exakta platsen.

När jag var barn flyttade min familj till en lägenhet där ett mord en gång hade begåtts. Varje natt så stängde min storasyster vårt sovrumsfönster, och när jag tittade ut så såg jag tre ansikten som stirrade tillbaka på mig. De hade inga hår, näsor eller munnar. De bara stirrade utan att göra någonting. För några månader sedan så pratade min familj om den lägenheten, och jag nämnde ansiktena. Min syster vände sig mot mig, chockad sa hon att hon också hade sett dem. Det var därför hon alltid bad mig att stänga fönstret.