Leta i den här bloggen

tisdag 21 juni 2016

Spökmordet på ljusa dagen

Här kommer en berättelse från "Svenska spökhistorier" som nämner ett mord som hände i Trollhättan för många år sedan. Jag gjorde en snabb googling och hittade en sida med arkiverade gamla tidningar. Där fanns en nyhet i Blekingeposten den tredje december 1880. Ett mycket hemskt och tragiskt mord för 136 år sedan.

/Markus

"Det är ju som att se spöken mitt på ljusa dagen", brukar man ju säga när något inträffar, som man tycker befinner sig utanför möjligheternas ram. Jag kan dock berätta en händelse, som måste anses ligga utanför ovan omtalade ram och vilken händelse upplevts av en fullt normal och klarsynt människa.

Det hände för ungefär 6 a 7 år sedan en klar och varm sommardag, just vid den tid på dagen då man minst tänker på något övernaturligt, ty sådant hör ju natten och de mörka timmarna till.

Min mor var sysselsatt ute i trädgården med att ordna sina blommor och i trädgården bredvid var grannfrun, fru S., i färd med samma arbete. Som fru S. gick bland sina blommor kom hon att vända huvudet ut mot landskapet, närmare bestämt mot en stor rågåker, som gränsade intill hennes egen potatisåker. De båda åkrarna skildes åt av ett kraftigt taggtrådsstängsel. Mitt ute i rågåkern fick hon se en kvinna dyka upp och ögonblicket efter en man, som omilt fattade tag i kvinnan och kastade omkull henne. Kvinnan kom dock ögonblickligen på fötter igen och tog sig springande fram genom åkern förföljd av mannen. Jakten gick mot det ställe där fru S. stod och snart var paret framme vid hennes egen potatisåker.

Nu först började fru S. misstänka att allt inte stod rätt till, ty båda passerade tvärs igenom taggtrådsstängslet, som om det inte hade funnits till och fortsatte rakt mot den plats där fru S. stod. Kvinnan hade lite försprång men mannen vann mer och mer på henne. Fru S. blev alldeles förskräckt ty kvinnans ansikte var alldeles vanställt av fasa och ansträngning. Att hon var mycket ung kunde fru S. dock konstatera samt att hon bar en huvudduk, som hade glidit ned på nacken, långa kjolar samt åtsittande liv. Av mannen däremot kunde hon sedermera icke lämna någon detaljerad beskrivning. Paret fortfor att rusa mot henne och när kvinnan kom några steg från fru S., skulle denna vika åt sidan, först och främst för att skydda sig själv men också för att lämna plats åt de framrusande. Men just då var hon lika ensam som hon varit för tio minuter sedan. Paret var spårlöst försvunnet, liksom uppslukat av jorden. Fru S. stod rådvill en stund. Sedan rusade hon till min mor och frågade om hon sett människorna som kommit springande och sedan spårlöst försvunnit. Min mor hade ingenting sett, trots att hon stått endast c:a 15 meter från fru S. Fru S. berättade då sin upplevelse och min mor som just inte trodde på något övernaturligt tog fru S. med sig och gjorde en rekongnosceringstur till rågåkern, ty något spår skulle väl finnas av de båda människor, som fru S. sett vara i så livlig verksamhet i åkern, men inte så mycket som ett enda av de sköra axen voro nedtrampade och några andra spår kunde heller icke upptäckas.

Att finna någon förklaring till ovanstående händelse är nog svårt men min mor tror att det är en "upprepning" av ett mord som begicks ej långt från mitt hem i Trollhättan. För c:a 50 år sedan blev nämligen en ung kvinna mördad vid Stallbacka, som på den tiden endast var en gård. Utmed älven som flyter förbi Stallbacka gick en mörk och ruskig väg och det var på denna väg, som den ovan omtalade kvinnan mördades en höstkväll. Av kvinnan återfanns aldrig mer än rester av hjärnan samt några klädtrasor.

Min mor som kände den mördade kvinnan mycket väl tycker sig, efter den beskrivning fru S. lämnat på kvinnan från rågåkern, i henne igenkänna den mördade. Det kan ju också antagas att hon släpats hit och blivit begravd här och allra helst som trakten på den tiden endast var obebodd ljungmark och således en lämplig plats att dölja ett brott på.

Sommaren 1937 såg en ung släkting till mig, som är bosatt i mitt hem, samma kvinna som fru S. sett. Det skedde ungefär kl. 5 på morgonen och det var ganska ljust. Han var uppe så tidigt med anledning av att han skulle resa bort. När han kom ut på trappan fick han se en kvinna komma emot sig från porten. Hon var mörkklädd och bar huvudduk, vid kjol och åtsittande liv, och som hon gick mycket sakta hade han god tid att iakttaga henne. Hon gick något framåtböjd och verkade mycket sorgsen. När hon kom till en mycket tät häck, som finns i trädgården, gled hon igenom de täta grenarna som om intet hindrat henne och försvann. Hon har visat sig sammanlagt fyra gånger för olika personer men vem hon är blir nog aldrig uppenbarat.

Ruth.

måndag 20 juni 2016

Lyndhurst Park Hotel

Lyndhurst Park Hotel var ett trestjärnigt hotell i drift i Glasshayes herrgård i Lyndhurst, New Forest i Södra England. Herrgården är byggd under 1800-talets första hälft och hotellet invigdes 1970. under 1970- och 1980-talet som utvecklades det till ett hotell med 60 sängplatser. 2014 köptes hotellet av St James Hotel group, och senare samma år stängdes det och köptes av företaget PegasusLife, som planerar att riva fastigheten för att bygga seniorbostäder på platsen, trots lokalt motstånd. Före stängning var antalet anställda 13 heltidsanställda och 8 tillfälliga arbetstagare.

Enligt lokal tradition, är byggnaden hemsökt av Richard Fitzgeorge de Stacpoole, 1st Duc de Stacpooles (1787–1848) spöke, som levde och dog på herrgården under 1800-talet. Byggare som arbetat på herrgården, både i början av 20-talet och på 1970-talet, så har spöket skällt och ibland angripit dem för att förstöra hans egendom. Varje år på natten av hans död (7 juli) kan musik oförklarligt höras i vissa rum. Enligt folklore så är det spöket som håller en årlig bal för de döda.

Här följer en berättelse från just en av dessa byggare som arbetade på platsen på 70-talet.

/Markus

På 1970-talet så bodde jag i Southampton, England, och arbetade som byggare. Det var en bra tid för mig, jag tjänade bra med pengar, hade många kompisar, och ingen familj att förlita sig på mig. Jag var ung och fri och njöt av livet.

Min erfarenhet med det övernaturliga går tillbaka till den tiden. Jag var på ett byggprojekt i en by i New Forest kallat Lyndhurst, och vi arbetade på att bygga ut ett gammalt hotell, Lyndhurst Park Hotel. Det hade precis fått nya ägare och de ville ge det en moderniserad look.

Redan från början kändes som något var fel. När du gick på platsen du fick en känsla av att du inte skulle vara där, som om någon inte vill ha dig där. Du kunde känna att det var iskallt trots att det var en varm och solig dag, du kunde glömma saker, bli förvirrad. En hel del av de andra sa att de sett ett ansikte titta på dem från ett fönster i det tomma hotellet, men jag gjorde aldrig se det själv. För mig var det främst känsloupplevelserna som besvärade mig.


Hotellet ligger direkt på High Street så det är fullt synligt för förbipasserande som ofta stannade till för att se oss arbeta, och en hel del av lokalbefolkningen skulle göra en vana av det (en hel del av dem mindre nöjda med utbyggnaden av fastigheten).

Efter ett tag så började jag och de andra att märka en besynnerlig äldre man stirra på oss titta på, alltid ensam, och vanligtvis efter det hade mörknat. Hans kläder var annorlunda och mycket gamla gammalmodiga , nästan som om han var utklädd, men seriös. Ett par gånger har vi försökt att gå ner för att prata med honom, men när vi kom dit var han alltid borta.

Hur som helst, det var när jag tittade på elektriciteten  i en äldre del av hotellet som jag hade mötet. Jag var i en lång korridor och såg en figur i den andra änden. När jag talade till personen så såg jag att det var den gamle, så jag sa att han skulle inte vara här.

"Du ska inte vara här ", svarade han.

"Kom igen kompis."

"Vem är du och varför är du här?"

"Jag är en byggmästare, måste du gå."

"Jag är Duke Stackpole , och du måste gå."

Vid denna punkt försökte jag röra vid honom, att uppmana honom. När jag gjorde detta så kände jag hur hela min arm domnade och blev iskall och så fick jag en skarp smärta i mitt huvudet, och allt började snurra. Mannen tycktes växa, och hans ögon blev större och större tills de fyllde allt. Jag vaknade upp och hade då ett par av de andra killarna över mig som frågade om jag var ok. Det var en timme senare, och jag hade en sprängande huvudvärk. Jag fick kontrolleras av en läkare, men han kunde inte förklara det. När jag berättade så småningom för några av de andra om det som hade hänt och ett par av dem berättade om liknande erfarenheter.

Cirka tjugo år senare kom jag till Lyndhurst Park Hotel för att stanna över en helg  Känslan jag hade när jag gick in där var mycket underligt. Jag hade en orolig natt och kunde inte sova, så jag fick gå och ta mig en sängfösare i baren. Jag öppnade dörren till mitt rum, tittade ner i korridoren, och stående vid slutet av korridoren, stod den äldre mannen och stirrade på mig. Precis som han var tjugo år innan. Jag stirrade på honom, backade tillbaka till mitt rum, packade och lämnade hotellet den natten.

Jag har inte varit tillbaka till Lyndhurst sedan. Jag träffade på en lokal historiker på The Hobbit Pub i Southampton för ett par år sedan, och efter några Guinness så delade jag med mig av mina upplevelser. Tydligen hade Duke Stackpole bott och dött där i början av 1800-talet, tillbaka när det var en herrgård kallad Glasshayes. Enligt honom skulle byggarna som först arbetade på att bygga om platsen till ett hotell se hans spöke regelbundet, starta bränder och ryta åt dem att lämna byggnaden.

/ MDaviesEndrol, Storbritannien 

lördag 11 juni 2016

Den huvudlöse prästen

Här kommer en kort berättelse från "Svenska spökhistorier" (1938).

/Markus

För många år sedan hade jag plats i en gammal prostgård i Värmland. Jag skall nu berätta om vad jag själv hörde och såg.

På kvällarna hörde jag ofta någon gå med tunga steg uppför vindstrappan och fortsätta ett stycke på vinden. En söndagseftermiddag hade alla gått ut. Min kamrat och jag gingo också ut en stund. När vi voro på hemväg och kommit tillbaka till gårdsplanen sågo vi att lamporna voro tända i matsalen och att det var mycket folk där inne. Vi blevo förvånade att herrskapet redan kommit hem, ty de skulle inte komma förrän senare. Vi gingo in köksvägen, men när vi kommo in var det mörkt överallt. Ingen människa fanns i huset mer än vi två.

En kväll var jag ensam hemma med herrskapets minsta barn som sovo i sängkammaren. Lampan var släckt men dörren stod öppen. Jag satt i rummet bredvid och arbetade. Då såg jag något som rörde sig där inne; en lång, svartklädd man utan huvud vid dörren. Då såg jag att han hade en prästkappa på sig. Han vände sig om mycket sakta i dörren, gick tillbaka in i sängkammaren och försvann.

E.A-n.

tisdag 7 juni 2016

Gravvalven under St. Michan’s Church i Dublin

St. Michan’s Church i Dublin är en kyrka som är byggd 1686, Den är byggd direkt ovanpå 500-åriga gravvalv. Dessa gravvalv innehåller unikt många mumifierade kroppar. Anledningen till detta är att väggarna består av kalksten vilket har hållit luften torr och skapat idealiska förutsättningar för konservering.

Bland de väl bevarade resterna finns bland annat en 400 år gammal kropp av en nunna, en nära två meter lång man som man tror har varit en korsriddare och de olika innehavarna av titeln Earl of Leitrim ligger också begravda här.

Gravvalven är en populär turistattraktion. Många besökare har rapporterat känner en konstig närvaro, som om det fanns en känsla av trängsel av levande människor runt omkring dem. Valven är också fyllda med ett underliga ljud, ett sorl, som om många människor viskade bara tillräckligt långt bort att du inte riktigt kan urskilja orden. Det ska även ha förekommit besökare som upplevt att de blivit rörda av knotiga kalla fingrar.

/Markus