Leta i den här bloggen

måndag 23 maj 2016

Arg kvinna i mitt gamla stenhus

Här kommer en berättelse som en skotsk kvinna delar med sig i ett forum som jag brukar besöka frekvent. Ofta när jag sitter och letar och läser spökisar så är det lite av slentrian, men denna gjorde mig faktiskt ganska skrämd.

/Markus
Tack för all läsning jag sysselsatt mig under de senaste månaderna. Jag är glad att jag har hittat vad som enligt mig, utan tvekan, är det bästa forumet med spökhistorietemat.

Äldre stenhus i Angus, Skottland.
Jag har just läst en historia som är ganska lik något som jag upplevt själv. I berättelsen läste jag om en person som vaknade upp mitt i natten och tog ett foto i mörkret. Personen berättade om en uppenbarelse med rastaflätor och ett argt ansiktsuttryck stå bredvid sängen. Detta är kusligt likt en händelse som hände mig för drygt tio år sedan nu.

Jag var i tjugofemårsåldern och bodde i ett gammalt enplans stenhus i Angus, Skottland. Huset är ca 200-300 år gammalt vilket inte är ovanligt för min hemstad där det finns många hus som är ännu äldre.

Det fanns ett sovrum på ena sidan av huset och en lång korridor som sträcker sig från sovrummet förbi trappan till vinden, förbi det andra sovrummet, genom vardagsrummet, förbi badrummet innan köket som speglade platsen och storleken på sovrummet vid den motsatta änden av huset. I princip kan man se från ena änden av huset till den andra om alla dörrar var öppna.

Min man och jag hade vår treåriga dotter som sov i ett mindre rum i huset. Min make var ofta borta på jobb och det var bara min lilla flicka och jag en stor del av tiden. Det stora sovrummet fick mig att känna mycket obehag. Jag kunde aldrig sätta fingret på det, men det rörde sig om konstiga ljud, sömnparalyser, känslan av att vara bevakad och en överväldigande känsla av att inte vilja vara i rummet... 

Men konstigt nog så var min dotter mycket glad i att vara i rummet och jag lät henne leka i det då det var mycket större än hennes rum och man kunde alltid höra henne prata glatt och ha konversationer med sig själv.Det var hennes favorit rum i huset och hon var sällan någon annanstans så en dag bestämde jag mig för att byta rum med henne.

En kväll fick hon gå och lägga sig tidigt då hon hade varit olydig. Inget allvarligt, utan typiskt såna sattyg som treåringar kan ställa till med. När jag gick till sängs och somnade så vaknade jag plötsligt och inte långt efter jag somnat och när jag öppnade mina ögon så såg jag en afro-karibisk kvinna som stirrade på mig i blint raseri drygt en decimeter från mitt ansikte. Jag bokstavligen frös till is men ansiktet bara försvann. Hon var klädd i en flerfärgad turban men jag såg inte resten av hennes kropp, bara att hon hade en fransig gräddfärgad krage. Jag kommer aldrig att glömma hennes ögon, jag kunde se venerna i dem vilket gjorde att de verkade rödare än de normalt borde vara.

På den skottländska landsbygden där vi bor så är det inte så vanligt förekommande med afro-karibiska familjer, i alla fall inte såvitt jag vet och jag kände att hon inte var från detta århundrade - men jag kan inte säkerhet säga, jag kunde inte ens se hennes klänning, men det gjorde det ännu mer till ett mysterium och så oväntat men det skrämde livet ur mig och jag är mycket angelägen om att få några idéer från någon. Varför var hon så arg på mig? Var det något jag kunde ha gjort för att göra henne arg?

Det fanns flera andra saker i huset som hände. Som när vi fick strömavbrott som det ofta blev när det stormade ute och jag använde blixt från min mobiltelefon, en fällbar gammal LG med kamera, för att lysa min väg till köket där jag förvarade stearinljus. När  - ta bilder med några steg så blixten skulle gå. Jag fick tag på ljus och gick tillbaka till sovrummet och somnade igen.

Nästa morgon kollade jag igenom min telefon och tänkte radera bilderna jag hade tagit kvällen innan när jag märkte en riktigt kuslig sak - i min hall mellan vardagsrummet och hallen till sovrummet var vad som såg ut som en liten flicka på sju-åtta år sittandes med korslagda ben på golvet med en liten pojke på omkring tre år lutandes över hennes vänstra axel. När jag zoomade in så verkade hennes ansikte var mycket skelettliknande ... jag visade bilden till mina mest skeptiska vänner och även de var övertygade. Vad som var ännu mer udda var att ett par av min dotters rosa finskor var i mitten av korridoren och det verkade som den lilla flickan hade dem på fötterna.

Jag vet vad ni vill och jag önskar att jag kunde ge det till er, men tyvärr jag har inte bilden kvar - jag satte över den på min gamla hemdator för att lagra den och datorn dog ungefär ett år senare när jag flyttade. Jag har dock kvar datorn ifall om jag en dag kan komma över fotot. 

Hur som helst, det är min berättelse - Jag flyttade från huset en kort stund efter när min man och jag separerade men jag tänker ofta på det ... Jag har nyligen flyttat till ett annan mycket, mycket gammalt hus strax utanför Edinburgh och ett par underliga saker har hänt, men tack och lov, inget som i det gamla stenhuset i Angus.

/Linzell, Skotland

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar