Leta i den här bloggen

onsdag 16 mars 2016

ParaNova på Ulleråkers Kyrkogård

Vem var Ruth?
ParaNova heter en grupp som undersöker platser i Sverige som sägs vara hemsökta. Spännande är att de inte bara tar sig an erkända spökplatser utan även andra platser, som den lite okända begravningsplatsen på Ulleråkersområdet i Uppsala. Platsen är vackert och stilla inringad av skog och en stenmur.

/Markus


"På den tiden kostade en fattigbegravning på Ulleråker 18 kronor. Därav gick sju kronor till kistan. Snickeriet tillverkade svarta kistor, målade i kimrök, i två storlekar. Om någon patient hade varit särskilt duktig och arbetsam fick han en krans också. Men den som var gammal och klen och inte hade orkat med arbete blev utan". 

/Utdrag ur intervju med Harry Passad, under många år trädgårdsmästare vid Ulleråkers sjukhus.

Välkommen till hospitalskyrkogården
På Ulleråkersområdet i Uppsala finns en för de allra flesta okänd kyrkogård. Bakom dess stenmurar begravdes mellan 1909 och 1954 nära 1 300 patienter från det intilliggande mentalsjukhuset. Några av deras vårdare ligger också begravda på "hospitalskyrkogården".

- Förr var mentalsjukhuset en slags samhälle i samhället där patienterna utan nämnvärd kontakt med yttervärlden blev kvar livet ut. Därför är det inte så konstigt att sjukhusen också hade sina egna kyrkogårdar, säger Tom Lundin, professor i katastrofpsykiatri vid Uppsala universitet som skrivit en bok om begravningsplatsen.

Från sitt arbetsrum i samma hus som den psykiatriska akutmottagningen tidigare låg en bit in på Ulleråkersområdet kan han se ut mot ett av en stenmur omgärdat parkliknande område beläget mellan Dag Hammarskjölds väg och sjukhusets stora parkeringsplats.

Det är dock först om man går in genom järngrindarna i parkens norra del som det går att se att den måste ha använts som begravningsplats eftersom flera gravstenar finns uppresta intill stenmuren på vänster sida.
- Alla gravarna längs muren är personalgravar. De enkla träkors eller träplattor som utmärkte de allra flesta patientgravarna har sedan länge skattat åt förgängelsen och gravkullarna de stod på har jämnats ut till plana gräsmattor, berättar Tom Lundin när han visar runt på kyrkogården.

Trots att sammanlagt 1 290 patienter begravdes där mellan 1909 och 1954 finns i dag bara nio gravstenar som utmärker patientgravar kvar. De är alla betydligt mindre än personalens stenar. I de flesta fallen är de bara synliga på nära håll där de ligger inbäddade i gräset i ett av de fyra gravkvarteren en bit till vänster in på kyrkogården.
- Gravarnas placering ska nog ses symboliskt, som att personalen så att säga fortsatte att skydda och hålla ett vakande öga över patienterna även efter döden, säger Tom Lundin.

Även kring några av patientgravarna finns blommor som vittnar om att de fortfarande efter många årtionden får besök.
- En del av gravarna vårdas av anhöriga, men i något fall kan det också vara någon tidigare patient som tagit på sig att sköta om en grav, säger Tom Lundin.

De flesta patienter som begravdes på sjukhuskyrkogården lever dock inte kvar i någons minne och fick inte ens när de var i livet besök av några anhöriga. På den tiden betraktades mentalsjukdom än mer än i dag som något skamligt.
- När patienter begravdes brukade förutom prästen endast personal och andra patienter närvara under jordfästningsakten. Några tal förekom aldrig. Själva kyrkogården sköttes av arbetslag med patienter som också själva grävde gravarna, säger Tom Lundin.

Av de fyra gravkvarteren togs tre i bruk fram till den sista patientbegravningen 1954. Av 138 på gravkartan utmärkta personalgravar har bara åtta använts. Den senaste begravningen i en personalgrav skedde så sent som 1978.
- Det finns alltså gott om outnyttjade gravplatser på kyrkogården och egentligen finns inget hinder för att de används. Jag vet för övrigt att man planerar att använda en av personalgravarna igen, säger Tom Lundin.

Det stora träkorset som pryder
kyrkogården invigdes av domprosten 1957.
Sedan 1989 har Uppsala kyrkliga samfällighet det formella ansvaret för begravningsplatsen. Det som en gång var Ulleråkers sjukhus är inte längre en livslång förvaringsplats för psykiskt sjuka patienter. Numera förknippas namnet Ulleråker förmodligen minst lika mycket med ett nytt fräscht bostadsområde som med psykiatrisk vård.


- I dag finns nästan inga kyrkogårdar belägna inom bostadsområden. Som jag ser det borde det vara fullt möjligt att den gamla patientkyrkogården omvandlas till de närboendes nya begravningsplats, säger Tom Lundin.

Här får vi ta del av ParaNova och deras besök på gravplatsen. Klippet finns även på svenska. Besök och prenumerera på ParaNovas Youtube-kanal här!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar