Leta i den här bloggen

söndag 31 januari 2016

Spökhistoria från Afghanistan - Den bombade gravplatsen

Denna berättelse hittade jag på nätet. Det är en tjej på ca 18-20 år som berättar om när hennes bror arbetade med att gräva efter benrester. Detta var något som förekom på 90-talet då folket sålde benresterna som sedan skickades till Pakistan där de användes till att göra tvål, matolja och djurfoder. Benresterna efter en fullvuxen man väger ca fem kg och var (1996) värt 7000 Afghanis vilket är värt ca 870 svenska kronor enligt dagens mått.

/Markus.


Afghansk pojke som bär på benknotor.

Den bombade gravplatsen

När min bror Adib var tio brukade han arbeta med att leta benrester vid den sönderbombade gravplatsen. 

Han arbetade tillsammans med jämnårige kamraten Ali och de var tvugna att få ihop minst tre kilo ben. Adib tyckte verkligen inte om att gräva upp ben, han var mycket rädd att han skulle hemsökas av de skändade gravarnas andar.

"Varför?"
Pojkarna tog matpaus och behövde sedan gå på toaletten som fanns i en byggnad i närheten av gravplatsen. Ali gick in först och sedan var det Adibs tur, och när han satt där så kände han en kall vind som fick honom att känna stort obehag. Då fick han se en storvuxen man som stod framför honom. Mannen sa "Varför?" och försvann sedan. Adib skrek, drog upp sina byxor och sprang ut. 

Han berättade för Ali vad han hade varit med om, men Ali trodde honom inte. När han kom hem och berättade för oss vad som hade hänt så var jag säker på att han talade sanning.

Nästa dag ville Adib inte gå tillbaka till kyrkogården. Men min far hade sagt att han var tvungen, det var familjens levebröd. Så han fick helt enkelt bita iho och fortsätta gräva upp ben. 

Han berättade att han hörde röster och gråt när han arbetade, men detta berättade han bara för mig då han var rädd att våran pappa skulle skälla på honom. 

Tre dagar senare när Adib arbetade så föll han över en sten och bröt armen, Efter det arbetade han aldrig mer med att gräva upp ben.

/Samiria

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar