Leta i den här bloggen

onsdag 4 november 2015

Flickan i sommarhuset

Här är en berättelse som jag hittat på nätet. Det är en händelse som en amerikansk tjej fått erfara när hon var på läger.

/Markus

Den enda gången i mitt liv som jag är ganska säker på att jag sett något övernaturligt var när kyrkans ungdomsgrupps flickor var på läger. Det var i början av high school (14-18 år). Det var över en helg och vi övernattade i ett sommarhus i Wilmington, North Carolina. Den andra natten så vaknade jag plötsligt till då en av de andra flickorna i rummet skrek i sömnen. Jag satte mig upp, tittade åt hennes håll, och såg en flicka ståendes vid hennes säng.

Till en början trodde jag att det var en tjej från något annat av rummen, men när jag tittade närmare så insåg jag att jag inte alls kände igen flickan. Jag var definitivt klarvaken och drömde inte. Jag såg henne gå runt sängen. Jag märkte att det var en röd och vit-randig handduk på väggen (som inte fanns där tidigare), och det som verkligen skrämde mig var att spegeln framför sängarna var kolsvart. Även i mörker brukar du ändå kunna se något i en spegel, men inte här, den var helt svart. Ingen reflektion.

Plötsligt upptäckte den okända flickan att jag såg henne - hon vände sig om mot mig och gjorde det mest otäcka ansikte åt mig. Jag kommer fortfarande ihåg hennes ögon som gav mig den mest onda blicken. Hela min kropp blev kallt och jag började skaka, jag börjar skrika att det finns ett spöke i rummet. Detta väckte inte upp flickan som skrek i sömnen, men däremot de andra två flickorna i rummet, som sa åt mig att vara tyst och sova. 

Spök-flickan försvann inte utan stod där stilla i fotändan av sängen och stirrade på oss...  En av tjejerna sa åt mig att lugna ner mig. Jag börjar gråta och gömde mig mig under täcket tills jag till slut lyckades somna.

När jag sedan vaknade på morgonen så var jag väldigt lättad över att spegeln inte längre var svart och att den där konstiga handduken inte längre hängde på väggen. Men jag kunde inte släppa det som hade hänt den natten, men jag möttes bara av suckar, "kristna personer tror inte på spöken, och det borde inte du heller göra.", men jag behövde en bättre anledning än så för att få händelsen förklarad för mig, vilket jag såklart aldrig fick...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar