Leta i den här bloggen

tisdag 11 augusti 2015

Mannen i badkaret

Här är en annan berättelse som jag har hittat på nätet.

/Markus

När jag var liten, omkring två år gammal, så brukade min mamma placera mig på handfaten i badrummet för att kunna ha uppsikt över mig medan hon gjorde sig i ordning. Hon har berättat att jag ofta brukade sitta och göra grimaser i spegeln som jag skrattade åt. Men en morgon så tittade jag i spegeln på badkaret som var i bakgrunden. Jag log och pekade in i spegeln varpå mamma frågade mig vad jag pekade på och jag svarade: "Det är en man i badkaret!" Detta var inget som hon reflekterade över då jag hade en minst sagt livlig fantasi. gjorde inte larm henne eftersom hon kunde
se fanns det ingen annan person i badrummet utom för oss. Dessutom har en två år gammal en livlig fantasi.

Två år senare, när jag var fyra och min yngre bror var två, hade min mamma min bror i badrummet med henne. Han satt på handfatet som jag brukade göra, men han var inte lika intresserad av spegeln som jag brukade vara. Istället brukade han leka med mammas sminksaker medan hon fixade till håret. En dag medan hann satt där så tappade han det han lekte med och började fnissa. Min mamma frågade honom varför han skrattade och märkte då att han stirrade på vad som var bakom henne.

"Mamma, det är en man i badkaret", sa han och pekade bakom henne där badkaret stod. Min mamma kände hur hon liksom frös i skräck då hon kom att tänka på när jag var liten och hade nämnt samma sak. Hon vände sig om mot badkaret för att se om någon var där, men de var ensamma i badrummet.
Sedan den dagen var hon övertygad om att barn kan se saker som vuxna inte kan se, att min bror och jag såg spöken av den mannen som hade gått bort i huset efter en hjärtattack flera år innan vi flyttade in. 

Redan innan min mamma berättade om våra syner av mannen i badkaret så brukade jag känna att jag alltid ville ha duschdraperiet fråndraget då jaag ständigt kände mig iakttagen...

/ Jessie, Filippinerna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar