Leta i den här bloggen

torsdag 17 april 2014

Offret - En "häx-relaterad" spökhistoria - Glad Påsk!

Idag är det skärtorsdagen och då är det väl lämpligt att jag tar upp något som har med häxor och spökerier att göra. I mitt sökande så hittade jag en sådan spökhistoria på Svenska kyrkans hemsida, men innan ni ska få ta del av den berättelsen så tänka jag dra lite historik.

Skärtorsdagen är enligt folktron den dag då häxorna begav sig till Blåkulla för att fira häxsabbat med djävulen. Detta förorsakade allehanda försiktighetsåtgärder i form av gömda kvastar och spisrakor, stängda skorstensspjäll och gevärsskott i luften för att försvåra häxornas förehavanden. Detta är bakgrunden till att barn klär sig till påskkärringar.

Under den sista större häxhysterin i Sverige, i Mockfjärds kapell i Dalarna 1858, vittnade mellan 80-90 personer från de 12 byarna vid Mockfjärden att de hade varit på Blåkulla.


Sverige var ett land med få häxprocesser i jämförelse med andra länder i Europa. I Sverige avrättades omkring 400 personer för häxeri mellan 1492 och 1704. Av dessa inträffade nästan alla fall (trehundra) under en kort men intensiv period; de åtta åren mellan 1668 och 1676, då den häxhysteri som kallas "Det stora oväsendet" bröt ut och orsakade en stor mängd häxprocesser i landet. Det är denna berömda period av intensiv häxjakt som är mest känd och utforskad och som brukar beskrivas i historieböckerna då man läser om häxprocesser i Sverige.

Om ni, liksom jag, blir lite ilsk när ni läser om dessa häxprocesser så kan jag varmt rekommendera filmen ParaNorman som jag har nämnt tidigare som tar upp just detta ämne på ett väldigt bra sätt som faktiskt lindrar ens hat mot dessa forna stolpskott.

Glad påsk!

/Markus

Offret - En spökhistoria

Hon la sin hand på hans panna. Febern hade gått ner och hans mörka lockar var torra inte våta av svett som innan. Hennes örtdrycker hade hjälpt.

Han hade kommit från ingenstans, en främling, söderifrån, en handelsman man med vackra tyger och och smycken. Ting för rikt folk. Hon hade hittat honom på vägen, avsvimmad.

Hennes far hade hjälpt henne att släpa in honom i stugan. De bäddade på bolstren i köket, nära spisen. Värmen och hennes dekokt borde vara till hjälp. Hon gick ut på natten med sin lykta för att plocka örterna. Hon vågade inte göra detta i dagsljus, att samla örter var alltid farligt.
Året var 1634.
Han slog upp ögonen.
”Var är jag” frågade han på bruten svenska.
”Min herre, vi fann er på vägen, avsvimmad” svarade hon. ”Ni har haft mycket hög feber, men jag tror att den har lagt sig nu”.
”Jag är er ett stort tack skyldig”, sa den mörke vackre mannen och tog hennes hand. Jag ska belöna er.

Efter ett par dagar var den främmande mannen återställd. Han talade inte mycket, hans svenska var dålig och han verkade inte så talför överhuvudtaget. Flickan tyckte att det var lika bra. Hon kände sig smått generad i hans närvaro. Fadern var ute på åkern hela dagen och somnade direkt efter kvällsvarden.

På tredje dagen efter att febern gått tillbaka gav han sig av. Som tack gav han flickan en vacker ring. Hon ville först inte ta emot den men den blänkte så vackert så till sist sa hon ja. Den var av guld och hade en turkos sten infattad mellan två vita pärlor. Aldrig hade hon sett något så vackert.

Handelsmannen gav sig iväg till storbondens gård. Han hade ett ärende dit, han skulle sälja en brudkrona. Väl framme på gården berättade han om hur den unga flickan skött honom och att hon blivit rikligt belönad med en ring. När storbonden hörde detta talade han med sin hustru och dotter.

”Man har sett henne gå i skogen om natten att samla örter” sa hans fru.

”Det sägs att hon kan bota sjukdomar med sina drycker” sa bondens dotter.

Storbonden sa inget till handelsmannen, de gjorde sina affärer och han for vidare. Efter att han åkt satte storbonden sina gårdspojkar på att vaka i skogen på nätterna. Mycket riktigt, efter ett par nätter fann man flickan med sin lykta i en glänta. Hon samlade örter i sin korg och såg sig oroligt omkring. De rapporterade till storbonden som samlade alla män som hörde till hans gård.

”Vi har en häxa i byn” förklarade han myndigt. Hon kokar drycker som botar folks sjukdomar”.”Vi har bevis.”

Han utrustade sina män med facklor och de gick mot stugan i den grå novemberkvällen. Vinden var fuktig och dimrök låg lågt över fälten. Trädens stammar var våta av regnet och det droppade från de löv som fortfarande hängde kvar. Endast deras facklor lyste upp det karga landskapet. Det var en månlös natt. Männen gick under tystnad.

Storbonden bankade på dörren.

Flickans far öppnade och såg förskräckt på dem.

”Vi söker din dotter” sa bonden. 
”Hon har gjort häxkonster med den främling som bott hos er”.
”Vi ska pröva henne i natt. Flyter hon går hon fri”.

”Nej” skrek fadern! ”Ingen främling har vårdats här! Ni misstar er!!”

”Vi vet att flickan fick en ring” sa bonden. Knuffade undan honom och de trängde sig in i stugan. Flickan satt darrande vid spisen. Ringen hade hon gömt i sin bädd. Männen rev runt allt som fanns tömde kärl och rev upp kläder och fällar. Till sist fann de ringen. Fadern sjönk förtvivlad till marken utanför stugan.

De band ihop henne som ett knyte. Bonden satte ringen, förrädarringen på hennes hand. Faderns rop på hjälp överröstades av hopens vrålande. Adrenalinet i de unga männen steg av den våldshandling som de nu skulle få delta i. Facklorna och nattens mörker skapade en stämning som eldade på deras mörka äventyrslust. Som råa djur tågade de genom natten till tjärnet. När flickan sjönk till botten visste sig jublet inga gränser. De hade hittat en häxa och besegrat henne! Bonden bjöd på öl i sitt hemman och festen varade natten lång.

Flickans far blev sig aldrig mera lik. Han gick som en vandrande vålnad över fälten, sjöng underliga sånger och gjorde sina sysslor som i en dröm.

Ett år gick. 
Storbonden rustade till bröllop. En präktig pojke som var son till grannbyns största gård hade friat, som fäderna planerat.

Hemmet skurades och pyntades. Ljus av stearin beställdes från Tyskland. Mat hade förberetts under jaktsäsongen så nu var bodarna fyllda, brödet bakat och frukt och bär skördat till kakor och vin. Bonden höll en stor fest redan kvällen innan bröllopet skulle stå. Ingen tänkte på dagen för denna fest. Ingen mindes att natten innan bröllopet var exakt ett år efter att den unga flickan anklagats för häxeri.

På morgonen när modern skulle väcka sin dotter för att klä henne till brud var hon borta. Hennes bädd var våt, som om någon hällt vatten i den. Helt dränkt. Plötsligt mindes modern. Ett år hade gått. Hennes förtvivlade skrik hördes långt ut över nejden. Huset vaknade.

Bonden sände ut sina män och gav sig själv iväg på sin häst ner mot sjön. Han red i en blandning av oro och ursinne. Han piskade på sin häst så att blodiga ränder uppstod på djurets kropp. Han var rasande och rädd.

Framme vid sjön skönk han ner till marken. Den jorddoftande våta mossan tog emot hans huvud. Hans gråt var ett vrål som ekade över sjön. Hans män hade hunnit upp honom. Deras hästar stannade frustande vid sjökanten.  Männen steg av, vita i ansiktet vid åsynen av den unga kvinnan.

Liket av storbondens dotter låg i vågskvalpet vid strandkanten. I håret bar hon en krans av örter. På hennes ringfinger satt ringen som bonden trätt på häxans finger innan hon sjönk. Hennes ögon var öppna och tittade rakt mot fadern. 
Han tog sig inte upp från marken. 
Han låg skräckslagen, tyst och förlamad.

Hans män steg upp på hästarna och red iväg. Långt bort. Långt från straff och död.

På åkern gick en bonde och sjöng en underlig sång. Han sjöng den om och om igen. Natt och dag, år efter år. 
Han hade ett leende på sina läppar.

1 kommentar:

  1. har jag fel men är det inte så att flyter dom är dom häxor? Jag vet vem den glada bonden var.....
    //Amanda

    SvaraRadera