Leta i den här bloggen

fredag 18 april 2014

Kusliga platser som är svåra att undvika

Nu är jag sugen på att skrämma mig själv och andra med något som det var ett tag sen jag tog upp någonting om vad gällande hemsökta platser - platser som är svåra att undvika.
Vad menar jag med det då? Jo, det finns ju ett otal byggnader som är hemsökta, men dessa, om du nu inte bor i ett av dem, är ju ganska lätta att undvika om du är rädd av dig. Men en mörk skogsdunge eller annat som du passerar på hemvägen är en annan femma. Du kanske tar en omväg runt detta som du finner är otäckt, men den är kanske betydligt längre och du kanske är trött ibland och vill komma hem någon gång.

Jag har skrivit ett liknande inlägg om mörkerrädsla, men här handlar det om lite mer än så. Till detta inlägg ville jag nämna exempel på såna där platser som är svåra att undvika och som man gärna undviker när nattens mörker ruvar över oss...

Bor du på landet så finns det i regel bara en väg att välja på, en gammal grusväg omgiven av mörka skogar. avrättningsplatser:
En mycket vacker väg, men när mörkret kommer så sker det en förvandling...
Ett exempel på detta nämnde jag i ett inlägg från 2011 om

"För ett antal år sedan bodde jag ute på vischan i Uppland, byn heter Elvisjö och jag sommarjobbade på Valöhemmet i Valö ca sju km in på samma landsväg. Lilla mor berättade vid ett tillfälle att det ska ligga en galgbacke någonstans melland Draknäs och Stummelbo.

Detta var alltså en plats som jag kom att cykla förbi varje gång jag skulle till och från jobbet. Dock lyckades jag aldrig ta reda på exakt var denna plats var men den triggade min fantasi samt skrämde mig till en sjukt hög tramphastighet på min cykel. Jag fantiserade om hur otäckt det skulle vara om jag cyklade hem efter ett kvällspass och fick se hängda kroppar i träden..."

En annan sak jag kommer ihåg från när jag var barn var då vi bodde bredvid kyrkogården. Om kvällarna efter middagen turades vi om vems tur av oss syskon det var som skulle ta hand om disken. Den som utförde denna syssla var även den som skulle gå ut med soporna. Soptunnan låg alldeles intill kyrkogårdsmuren... Visserligen var denna del av kyrkogården alldeles ny och det fanns ännu inga gravar bakom muren, men det var inget som direkt gjorde mig trygg på den tiden med tanke på min livliga fantasi. 2012 skrev jag en berättelse, inspirerad av den tiden då min familj bodde vägg i vägg med kyrkogården.

Att man i unga år såg The Evil Dead från 1981 hjälpte ju inte
 direkt till vad gällande min rädsla för källaren...
Ett ställe som vi hade som var knepigt att undvika var källaren då mamma bad oss att hämta något från frysen eller något från matkällaren. Hon var bestämd av sig så man gick ner utan att säga emot. Att hämta något från källaren gick visserligen väldigt fort, men ack så obekväm. En stor del i det hela var nog själva källartrappan som var just en sån som de har i många skräckfilmer i gamla källare, dvs en trätrappa. Rädslan för att känna en hand grabba tag i ens fot var ofattbar... Visst förstod jag att det inte fans någon under trappan, men... Man kunde ju inte vara så säker...

Lille Dalton Lambert får nattligt besök i Insidious: Chapter 2 från 2013. 
Ett annat exempel på en plats i hemmet som kunde vara ganska läskig när du var liten och det skulle vara släckt var hopplöst nog ditt eget sovrum... Då var sängen och täcket man hade över sig ens fort som skyddade mot mörkrets spöken. I inlägget om när jag bodde bredvid kyrkogården så skrev jag "Från fönstret i mitt rum kunde jag se ut över hela Hemse kyrkogård och om jag inte minns fel så kunde jag nog skymta bårhuset som från min vy låg längst bort till vänster på kyrkogården." Jag tänkte ofta att om jag kunde se kyrkogården från mitt fönster så kunde de som bodde på kyrkogården se mig och kanske komma och hälsa på mig...

Har ni platser som skrämde/skrämmer er så får ni gärna berätta detta!

Glad påsk!

/Markus

2 kommentarer:

  1. om ett spöke stirrar på mig så.............. vet jag inte vad jag skulle göra!
    //Amanda

    SvaraRadera
  2. Jag var vettskrämd för mitt sovrum när jag var liten! Det gick många år då jag inte kunde sova där. När jag var runt tolv år gammal eller så flyttade jag tillbaka till mitt sovrum, men det gick inte så bra att sova där inne. Jag kände mig iakttagen och tyckte fortfarande att rummet var läskigt. Istället för att berätta för mig att det inte var någon fara och att jag inbillade mig, bestämde sig min mamma för att förklara det hela. När mamma var liten hade det bott en dräng på gården (det var en ganska stor bondgård på den tiden) och han hade haft sitt rum där jag sov nu. Det finns fortfarande kvar vattenledningar efter ett handfat i rummet, så det var som en liten lägenhet där. Drängen var väldigt nära vän med min morfar som dog när mamma var tonåring. Drängen blev helt förkrossad och dog i sin säng inte långt efter att morfar dött. Självklart stod sängen precis där jag har min säng! Nu bor ingen i rummet längre och varken jag eller någon annan i familjen tycker om att vistas där inne, det känns som att man inkräktar.
    // Fanny

    SvaraRadera