Leta i den här bloggen

söndag 9 februari 2014

The Greenbrier Ghost

En eftermiddag i Greenbrier County, West Virginia, januari 1897, skickade smeden Erasmus Shue, oftast kallad Edward, grannpojken hem till Sin fru, Elva, som han hade varit gift med i tre månader, för att fråga om hon behövde något från marknaden. När grannpojken kom genom ytterdörren av paret Shues timmerhus fann han Elvas livlösa kropp vid fotändan av trappan. Pojken stod en stund och tittade på kvinnan, han visste inte vad han skulle göra. Hennes kropp låg utsträckt rakt med benen ihop med ena armen vilandes över buken. Hennes huvud var vänt åt sidan.

Först trodde pojken att kvinnan helt enkelt sov på golvet. Han gick sakta fram till henne och sa nervöst "Mrs Shue?" När hon inte svarade fick pojken panik och sprang hem till sin mamma. Mamman tillkallade då läkaren och rättsläkaren George W. Knapp.

Det dröjde nästan en timme innan Knapp lyckades ta sig till platsen. Vid tiden läkaren kom, hade Mr Shue burit upp sin frus kropp till sovrummet på övervåningen och lagt henne på sängen. Han hade klätt liket själv, vilket var besynnerligt, eftersom detta traditionellt var en uppgift för de lokala kvinnorna att tvätta och förbereda kroppen för begravning. 

Huset där mordet ägde rum
Mr Shue hade klätt henne i en höghalsad klänning med en styv krage och placeratt en slöja över hennes ansikte. Mr Shue blev kvar i rummet när medan Dr Knapp undersökte kroppen och satt då med sin frusk huvud i sitt knä och grät. Av hänsyn till Makens sorg tänkte Dr Knapp att han skulle skynda på att undersöka kroppen och noterade då en del blåmärken på halsen. När Knapp försökte undersöka Elvas nacke och huvud lite närmare blev Mr Shue upprörd. Dr Knapp ville inte provocera honom mer, så han lämnade platsen. Han hade inte hittat något fel med de kroppsdelar han hade undersökt och hade också behandlar Elva några veckor innan, så han noterade dödsorsaken som "everlasting faint" (hjärtattack) och ändrade det sedan till "barnsängsfeber"

Elvas kropp fördes till hennes barndomshem i Little Sewell Mountain för begravning, men inte innan en bisarr begravning där hennes änkling agerade minst sagt oförutsägbart. Han var vid den öppna kistan, mixtrade med Elvas huvud och hals. Förutom kragen och slöjan som hon bar så  täckte han hennes huvud och hals med en halsduk. Det matchade inte hennes begravningsklänning, men Mr Shue insisterade på att det var hennes favorit och att hon skulle ha velat bli begravd i den. Han stöttade också hennes huvud upp, först med en kudde och sedan med en hoprullad trasa. Det var verkligen konstigt, men de flesta gäster såg det som hans sätt att ta sorgeprocessen då Mr Shue var allmänt omtyckt och betraktas utan misstankar av alla i stan.

Mary Jane Heaster
Alla gillade Mr Shue förutom Mary Jane Heaster, Elvas mor. Hon hade aldrig gillat Shue, och även utan bevis var hon övertygad om att han hade mördat hennes dotter. Om bara Elva kunde berätta för henne vad som hade hänt, tänkte hon. Hon bestämde sig för att be Elva att på något sätt komma tillbaka från de döda och avslöja sanningen om hennes död. Hon bad varje kväll i flera veckor. Till slut blev hennes böner besvarade.

Heaster hävdade att hennes dotter visat sig för henne i en dröm fyra nätter i rad för att berätta sin historia. Elvas spöke berättade för sin mamma att Shue misshandlade henne brutalt och en natt attackerade henne i ett raseri när han trodde att hon inte hade gjort något kött till hans middag. Han hade brutit hennes nacke, sade spöket som visade detta genom att vrida sitt huvud ett helt varv. Till sist vände spöket och försvann samtidigt som hon stirrade tillbaks på sin mamma.

Heaster gick till den lokala åklagaren John Preston och tillbringade eftermiddagen på hans kontor för att försöka få honom att återuppta ärendet. Trots att han säkert tyckte att hennes berättalse var en smula otrolig så började han ändå att kolla in i ärendet och började ställa frågor till folk runt i staden. Shues grannar och vänner berättade om mannens märkliga beteende på begravningen, och Dr Knapp medgav att hans undersökning var ofullständig.

Detta kom att bli tillräckligt nog för Preston att motivera en order på en komplett obduktion, och några dagar senare grävdes kroppen upp trots Shues invändningar. Knapp och två andra läkare gjorde då en grundlig undersökning. I en lokaltidning, The Pocahontas Times, berättades det senare "På halsen fanns det märken efter fingrar som visar att hon hade blivit strypt, luftstrupen hade krossats i en punkt i framsidan av halsen, nacken var ur led mellan den första och andra kotan."

Det var nu tydligt att Elvas död inte var naturlig, men det fanns inga bevis som pekade på mördaren, och inga vittnen. Men alla misstankar vändes, inte helt oväntat, mot "Edward" Shue.

Preston fortsatte att undersöka fallet och började titta in Mr Shues förflutna. Han fann då att Shue hade varit gift två gånger tidigare. Den första slutade i skilsmässa medan Shue var i fängelse för att ha stulit en häst. Denna kvinna berättade senare för polisen att Shue var extremt våldsam och slog henne ofta medan de var gifta. Hans andra äktenskap slutade efter bara åtta månader pga denna hustrus mystiska dödsfall. Mellan dessa äktenskap, då Mr Shue satt i fängelse så skröt han om att han planerade att gifta sig med sju kvinnor under sin livstid. Den förra frus mystiska död och Shue historia av övergrepp var indicier, men tillräckligt för Preston för att föra honom till rättegång.

Mary Jane Heaster var åklagarsidans huvudvittne, men Preston ville undvika frågan om hennes spöklika observationer, eftersom Elva berättelse som förmedlas av sin mor skulle ha invändningar mot sig som hörsägen av försvaret. Såklart kände Mr Shues advokat till detta och i hopp om att bevisa bevisen som opålitliga så frågade advokaten ut Heaster utförligt om spökets besök i ett korsförhör. 

Delstaten West Virginia har uppfört en historisk
markör nära kyrkogården där Zona Shue är begravd.
Taktiken misslyckades dock då Heaster vägrade att vackla med sin berättelse, trots intensiva påtryck av advokaten. Många människor i samhället verkade tro Heaster berättelse och Shue gjorde sig själv en otjänst då han tog ställning i sitt eget försvar då han vädjade till juryn att titta in i hans ansikte och sedan säga om han var skyldig. Juryn överlade för bara en timme och tio minuter innan de återvände med en fällande dom.

Erasmus "Edward" Shue dömdes till livstids fängelse på West Virginia State Penitentiary i Moundsville, men dog efter bara tre år. Han dog den 13 mars 1900, ett offer för en okänd epidemi, och begravdes i en omärkt grav i den lokala kyrkogården. Mrs Heaster tog aldrig tillbaka sin berättelse om hennes dotters ande och dog i september 1916.

/Markus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar