Leta i den här bloggen

söndag 12 januari 2014

Anckarströms vapen

Jacob Johan Anckarström föddes den 11 maj 1762 på Lindö gård, Vallentuna socken i Uppland. Han
var son till överstelöjtnanten Jacob Johan Anckarström d.ä. och Hedvig Ulrika Drufva Anckarström, och inledde sin bana som militär, tog avsked med kaptens grad år 1783, ägnade sig därefter åt lantbruk och penningutlåning. Gift år 1783 med Gustaviana Elisabet Löwen. För er som inte känner igen namnet så ska jag berätta för er att Anckarström var den som sköt Gustav III på den ökända maskeradbalen på Operan.

Hans straff beskrevs enligt följande:

"jämte förlust av gods och ära även skall mista högra handen, halshuggas och steglas, sedan han likväl förut till straffets skärpande tre dagar å rad på särskilda stadens torg stått två timmar i halsjärn på schavott och därpå av bödeln med fem par spö blivit hudstruken".

Den 29-åriga Jacob Johan Anckarström blev avrättad den 27e april 1792. Några dygn efter avrättningen påstås Gustaf Ulrik Silfversparre ha låtit sina betjänter i nattens mörker gräva upp Anckarströms kvarlevor från galgbacken för att föras på kärra till Silfversparres herrgård Nävekvarn, där dessa begravdes i trädgården. 

Denna legend har givit upphov till spökhistorier kopplade till Anckarström. I Åke Ohlmarks bok "Slottsspöken" från 1973 berättas det om Jacob Johan Anckarströms hand som, förtorkad och brun med svarta naglar, kravlar omkring på Lindö säteri likt en vidrig spindel. Det var denna hand som hållit i pistolen som dödade kung Gustaf III.

På Operan hittade polisen vapnen som mördaren kastat ifrån sig. Ett par flintlåspistoler och en kniv som ha. Mördaren tänkte hugga kungen ifall han missade med skottet. Den andra pistolen tänkte han skjuta sig själv med efter attentatet. En vapensmed i Stockholm kände igen pistolerna och spåren ledde till kaptenen Jacob Johan Anckarström. Dessa vapen samt Anckarströms mask finns att beskåda på Livrustkammaren som är ett museum beläget vid Slottsbacken i källaren under Kungliga slottet i Stockholm. Här finns även Gustav III:s maskeraddräkt som han hade på sig då han blev skjuten.

Det fanns en man som arbetade på Livrustkammaren var landsantikvarien Egil Lönnbergs som berättat om en rad märkliga historier som han har fått erfara under sin karriär. En av dem berör den tid han då han tjänstgjorde på Livrustkammaren. Han hade hört gamla vaktmästare varna de yngre biträdena för att nattetid passera genom Livrustkammarens sal, då inte alltid allt sades gå rätt till där. Särskilt var montern med kungamördaren Jacob Johan Anckarströms pistoler, dolk och övriga föremål från den ominösa operamaskeraden 1792 i mycket dåligt rykte.

Lönnberg hade emellertid en kväll med ett angeläget arbete dröjt sig så länge kvar i sitt forskarrum att alla dörrar hunnit låsas och vaktpersonalen hade lämnat museet, varför enda möjligheten att komma ut var via Livrustkammaren och stora porten, vars lås i motsats till övriga ingångars kunde manövreras utan nyckel inifrån. Redan när han kom i närheten av den stora salen hörde han ett egendomligt slammer och buller där inifrån och blev glad då han trodde att där var någon kvar som höll på med en försenad städning. Klockan var över tolv eller däromkring. Men när han steg in i det väldiga rummet fanns inget ljus och ingen människa syntes till. Slamret hördes emellertid likafullt, och han kunde lokalisera det till Anckar-strömska montern. När han kvickt smet förbi i mörkret mot utgången, såg han genom det svaga skenet från lyktorna utanför hur pistolerna dansade kring inne i glasmontern och slog mot varandra och mot dolken utan att någon människa ju kunde hålla i vapnen. Hur han kom ut visste han knappt själv — men en sak visste han: att han för framtiden skulle se till att aldrig mer bli inlåst så att han så pass sent på dygnet i mörkret måste genom Livrustkammarens sal.

/Markus

2 kommentarer:

  1. Just den versionen är ny för mig. Jag tjänstgjorde som högvakt på Stockholms slott och Drottningholm likaså (ryckte in hösten 2010). Själv har jag hört och känt märkliga saker på slottet under mina många vaktpass. Både på borggården, men även inne i byggnaden - t.ex. Gustaf III:s galleri och i huvudtrappan, men även i Livrustkammaren. Jag har hört steg från stängda och låsta rum, kalla vindar i korridorerna - mitt i högsommaren, och även sett skuggor i ögonvrån från dörrar som varit på glänt. Några av mina kamrater hade vittnat om samma sak, och de kände sig illa till mods över kvällsronderna kring slottet, då de kom mot vissa rum.

    Nu säger jag inte det här bara för att vinna billiga poäng, utan det här är för mig (och mina kamrater) verkliga upplevelser. Men Stockholms slott med all sin historia... är det verkligen så märkligt om det skulle hända märkliga saker där? Vad jag själv ibland kunde känna mig nervös över, det var att passera Karl XII:s uniform om kvällarna. Det kändes ibland som att kungen själv stod där inne i sin uniform och sneglade efter mig då jag passerade - men då jag vände mig om och såg efter, då innehöll montern givetvis inget annat (synligt) än uniformen och värjan, men det var som att jag kunde se siluetten av en man inne i montern i ögonvrån ibland, och ibland knastrade det till i glaset också då jag var ensam där.

    SvaraRadera
  2. När jag var mindre var vi i livrustkammaren strax innan stängning. Jag såg konstiga skuggor
    dansa på väggarna. Det är obehagligt att tänka på detta minne änn idag.
    //Amanda

    SvaraRadera