Leta i den här bloggen

fredag 20 december 2013

Guillermo del Toro berättar om självupplevda spökerier

Under inspelningen av Hellboy II: The Golden Army
Känner ni till den mexikanske filmskaparen Guillermo del Toro? Om inte så känner ni kanske igen filmer som han har gjort, Hellboy, Hellboy II: The Golden Army, Blade II och Pans labyrint. Enligt mig och många, många andra så är del Toro en kung på att skapa filmmonster! Detta förstår ni om ni ser introt till Simpsons-avsnittet "Treehouse of Horror XXIV". Det är del Toro som har regisserat introt och där kan man se en mängd klassiska filmmonster och monster från alla hans egna filmer:


2001 gjorde del Toro en magnifik spökskräckis, El Espinazo del Diablo, mer känd som The Devil's Backbone. Filmen är spansk/mexikansk spökhistoria som utspelar sig under spanska inbördeskriget (1936–1939). Den Föräldralöse Carlos anländer till ett barnhem mitt ute i öknen. En odetonerad bomb har borrat sig ner på innergården och vittnar om farorna ute i landet. Men Carlos märker snart att även barnhemmet döljer sina hemligheter. En pojke är försvunnen och de andra barnen viskar om ´den som suckar´.
Vad jag inte kände till var att del Toro skrev manus till denna film starkt inspirerad av egna erfarenheter av det paranormala. Detta måste vi ju få berättat för oss! Bloggen Io9 som fokuserar på ämnen som science fiction, futurism och framsteg inom vetenskap och teknik gjorde en intervju med Gulliermo del Toro som bland annat handlar om just dessa erfarenheter och bara för att jag är så snäll så delar jag här med mig en översättning. 
Här har ni hela intervjun.

/Markus

När du skriver manus till paranormala filmer, läser du om många verkliga paranormala vittnesmål? Hur går du till väga för att hitta dessa?

Jag har ett otroligt stort bibliotek, eftersom jag har varit i den här sortens saker sedan jag var liten. Jag har haft väldigt få övernaturliga upplevelser. Jag har aldrig sett ett spöke, men vid två tillfällen har jag hört spöken. I hela mitt liv har jag medvetet bott i det hemsökta rummet på hemsökta hotell, överallt jag reser. Jag har stannat kvar i övergivna hus. Det är en av de största ansträngningar i det mänskliga sinnet: att ta reda på vad som händer efter döden. Jag har läst en hel del och jag har ganska tidiga manuskript eller texter från 1700-talet som beskriver en hel del övernaturliga situationer.

Hur gammal var du när du hade dina övernaturliga upplevelser ?

Jag var ungefär 11 eller 12 första gången och jag var 45 den andra gången. Ingenting där i mellan.

Du hörde spöken. Hur lät de? Talade de till dig?

Tja, den första gången jag var i ett rum som jag hade ärvt. Min farbror hade gått bort, och det hus som vi bodde i hade ett gästrum. Min farbror gick bort, och min bror som hade fyllt 15 eller 16 ville ha mig ut ur sitt rum så min mor lät mig bo i gästrummet där min farbror hade bott när han levde.

Min farbror och jag hade gjort en deal, eftersom han var en av de tidigaste influenser för mig så pratade vi mycket om det paranormala och det övernaturliga och allt det där. Han sa till mig att om och när han dog så skulle han komma tillbaka och låt mig veta om det är något annat efter detta liv. Så var det ett par år efter att han hade dött. Jag tänkte inte på det, jag gjorde mina läxor, TV:n var på och snart började jag höra en röst, en röst som andades och suckade riktigt nära mitt öra. Det var långa suckar fyllda med sorg. Jag fick inte panik. Jag försökte söka en logisk förklaring till var ljudet kom från, och vad det var. När jag gick runt i rummet, märkte jag snart att rösten hela tiden var bredvid mig. Detta pågick i ungefär fem minuter. Det var först i de sista sekunderna som jag kände igen rösten som min farbrors. Efter detta rusade jag ut ur rummet. Det var första gången.

Den andra gången var 2009 på Nya Zeeland när jag började att arbeta med The Hobbit (del Toro lämnade projektet som istället övertogs av Peter Jackson). Vi åkte till ett ställe som heter Waitomo, vilket är känd för sina grottor. I vanlig ordning så letade jag på ett hemsökt hotell med ett hemsökt rum. Hotellet var tomt eftersom det var utanför säsongen så detta stora hundraåriga hotell var helt tomt förutom åtta personer som var i mina kollegor och jag. När vi kom till hotellet så frågade jag specifikt om att få bo i det hemsökta hotellrummet.

De gav mig nyckeln, och ingenting hände förrän omkring - tala om klyschor - midnatt.
Waitomo Caves Hotel är mycket riktigt hemsökt som del Toro berättar.
Jag ska berätta mer om detta hotell i nästa inlägg.
Runt midnatt började jag höra en kvinna skrika fruktansvärt, som om hon skulle mördas. Liksom vid det som hände när jag var ung så drabbades jag inte av panik. Jag trodde att det förmodligen var någon i gänget som ville skoja med mig genom att försöka skrämma mig. Jag började försöka ta reda på varifrån skriket kom ifrån. Snart upptäckte jag att det kom från ventilationsschaktet som ledde direkt till källaren. Det var då som jag började bli skrämd, men jag lämnade inte rummet. Så småningom slutade skriken men efter fem minuter hörde jag det mest hjärtskärande och höga jämmer från en manlig person. Rösten var full av ånger och sorg och den kom från samma ställe.

Jag blev väldigt skrämd av detta så för att fokusera på något annat öppnade jag min MacBook och tog på mig hörlurarna och plöjde i genom hela den säsong av tv-serien The Wire som jag hgade laddat ner. Jag sov inte en enda sekund den natten...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar