Leta i den här bloggen

söndag 17 november 2013

Skrikande Jenny


Här har ni en berättelse om ett legendariskt spöke i staden Harpers Ferry i delstaten West Virginia i USA:

/Markus


Skrikande Jenny

På 1830-talet nådde järnvägen staden Harpers Ferry. När Baltimore & Ohio Railroads järnvägsbanor var klara så övergavs de lagerhus man använt för redskap och material. Det dröjde inte länge innan fattigt folk i området flyttade in då det gav visst skydd, även på vintervindarna genomborrade varje liten öppning, och de små eldstäder som de fattiga konstruerat gjorde lite för att hålla värmen.

En mild och vänlig kvinna vid namn Jenny bodde ensam i ett av de mindre skjulen. Hon hade ingen familj och var tvungen att hitta arbete där hon kunde och ta en bostad som var tillgängligt för någon med lite pengar. Jenny hade aldrig tillräckligt att äta och på vintern var det knappt så hennes lilla eld höll henne vid liv under de kalla månaderna. Ändå höll hon humöret uppe och försökte hjälpa andra människor när de blev sjuka eller behövde mat.


En kall kväll på senhösten satt Jenny och försökte värma sig vid elden med varm buljong. En gnista flög ur elden och hamnade på Jennys kjol som fattade eld. Jenny som var så utsvulten och kall märkte inte att hennes kläder hade börjat brinna förren elden brunnit igenom det tjocka yllet och började bränna hennes hud. Hon fick panik och försökte släcka elden med buljongen vilket gjorde föga verkan. I skräck flydde Jenny från skjulet och sprang längs spåren skrikande efter hjälp medan lågorna slukade hennes kropp.

Tågstationen var inte långt borta, och instinktivt sprang Jenny mot den, i hopp om att hitta hjälp. Det dröjde inte länge innan hennes kropp ett glödande inferno. Jenny var överväldigad av smärta. Hennes skrik blev mer hemskt som hennes steg långsammare. Hon trevade blint på spåret strax väster om stationen. I sin dödskamp såg hon inte den glödande strålkastare från tåget som var påväg att passera. Hon kunde inte höra hur tåget gav ifrån sig ett skrikande bromsljud efter att tågföraren hade fått se henne. Men det var för sent. Tåget stannade in och snart var det alldeles tyst...

Man fann Jennys trasiga och sönderbrända kropp på tågrälsen. De släckte elden och bar hennes kropp tillbaka till stationen. Hon fick en simpel begravning och begravdes i en omärkt grav på den lokala kyrkogården. Inom några dagar hade en annan utfattig familj flyttade in i hennes skjul, och Jenny glömdes.
Efter en månad senare när ett tåg var på väg från väster om stationen så möttes det av en skrikande boll av eld. För sent att bromsa, plöjde lokföraren över den glödande figuren innan han lyckats få tåget att stanna. Han hoppade ner från hytten och sprang ner till spåren för att söka efter en sargad, brinnande kropp, men det fanns ingenting där. Skakad av händelsen startade han tåget igen och rullade in på stationen för att berätta om detta för stinsen. Efter att ha hört hans berättelse kom denne att tänka på den förolyckade Jenny och insåg att hennes spöke hade återvänt för att hemsöka de järnvägsspår där hon hade dött.

Det sägs att man än idag kan höra Jennys skrik på platsen. Flera lokförare som kört samma sträcka ska ha funnit sig ansikte mot ansikte med brinnande Jennys brinnande spöke som i folkmun kallas "Screaming Jenny", som för alltid försöker finna räddning vid Harpers Ferry station.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar