Leta i den här bloggen

torsdag 5 september 2013

De två levande liken - Rysk folksaga


Som en mycket rolig och spännande hobby letar jag ständigt efter berättelser om spökerier och har nu funnit en rysk folksaga och jag hoppas att jag kommer att hitta fler ryska spökhistorier! Ryska folksagor om spöken innebär ofta lik som kommer tillbaka till "livet" för att döda och äta de levande. Dessa berättelser blandar skräck med traditionella spökhistorier. Här är en berättelse om en soldat som är på väg hem till sin mor och far.

/Markus

En soldat var på väg hem för att hedra sina föräldrar och tacka Gud för att han fått kommit levande hem. Solen gick sakta ner och soldaten vandrade längs en ​​landsväg nära en gammal kyrkogård. Det blev allt mörkare och plötsligt kunde soldaten höra fotsteg bakom sig. Han hade inte sett en annan levande själ på sin vandring längs med vägen så han sneglade runt för att se vem det var. Han såg ingen men kände sig illa till mods så han påskyndade sina steg.

Förskräckt hörde han återigen fotsteg bakom sig och skyndade på ytterligare. Han tittade runt en gång, men ingen var där. I panik började han springa. Han hörde då hur det som var bakom honom började springa mot honom. I nästa ögonblick hörde han en röst från det bakomliggande hotet, "Stopp, du kommer inte undan!"

Han blickade då tillbaka en sista gång och fick då till sin fasa se ett benrangel springa emot honom. Han såg hur likets tänder gnisslade som hos ett hungrigt djur. Desperata att komma bort från liket hoppade soldaten av på ena sidan av vägen in mot den gamla kyrkogården. Han såg då de mörka konturerna av ett litet kapell och rusade då mot det för att söka skydd.

Snabbt sprang han in i kapellet men innan han hade hunnit hämta andan upptäckte han ett annan lik som låg på en kall stenhäll framför honom. Flera tunna tända ljus var tända och placerade runt den damm och spindelvävstäckta kroppen. Kvickt gömde han sig i ett mörkt hörn. När han äntligen kunde andas lungt så ifrågasatte han sitt eget förstånd. Soldaten skakade av rädsla och önskade att vad han upplevde bara var en mardröm som han snart skulle vakna upp ur.

Men han blev stel av skräck när han fick se liket som hade jaga honom komma inspringande i kapellet. I nästa ögonblick reste sig liket som låg på stenhällen.

"Vad har du kommit hit för?"

Med sina gnisslande  tänder svarade det första liket, "Jag jagade in en soldat här. Var är han? Jag har för avsikt att äta upp honom!"

"Du kan inte vara allvarlig, bror. Han är i mitt hus, därför är han min att äta!"

Den skräckslagne soldaten lyssnade och tittade på då de två liken grälade.

"Han är min!"

"Nej, han är min!"

"JAG SKA HA HONOM!"

"NEJ, JAG SKA HA HONOM!"

De båda liken stred vilt mot varandra så att dammet i kapellet yrde omkring. Deras kamp verkade vara oändlig men plötsligt hörde soldaten en tupp gala och en strimma solljus sken in i kapellet. I detta ögonblick föll kropparna ner på marken. Han lämnade snabbt kapellet, tacksam att Gud återigen hade skonat hans liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar