Leta i den här bloggen

söndag 14 juli 2013

Barnskriket

I "Spökboken- Svenska folkets spökhistorier" berättar Kajsa om hur hon som ung 1940 fått plats på en bank mitt i staden. En lördag när banken stängde tidigt var Kajsas sista syssla för dagen att ringa vaktmästaren för att denne skulle hämta några plåtlådor med
värdehandlingar och ställa in dem i bankvalvet. Eftersom det var upptaget hos vaktmästaren började Kajsa själv dra lådorna mot hissen och blev tvungen att gå genom en lång, mörk korridor, svagt belyst och utan fönster. 

När hon så småningom fått kontakt med vaktmästaren skulle hon åter gå genom den långa korridoren och fick då plötsligt höra ett barnskrik, som från en nyfödd. Först hördes det bara svagt, men det ökade i styrka så till den grad att Kajsa till slut tvingades hålla för öronen. Livrädd lutade hon sig mot väggen och observerades då av vaktmästaren som kom ut genom sin dörr. 

Stammande förklarade hon vad som hänt, och vaktmästaren fick ett allvarligt uttryck i ansiktet och sa "Jaså, ni har hört det nu. När detta hus byggdes var det en olycklig flicka som murade in sitt barn här. Sedan dess har det hörts vid olika tillfällen. ja, här ser jag mycket. Ibland kommer svartklädda herrar och går korridoren framåt och försvinner in i väggen"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar