Leta i den här bloggen

lördag 27 juli 2013

Update! Kommande skräckfilmer - Insidious: Chapter 2 & The Conjuring

Argt spöke i kommande Insidious: Chapter 2.
Jag har tidigare berättat om flera kommande skräckfilmer, men av alla de filmerna som jag har nämnt så är James Wan´s filmer Insidious: Chapter 2 och The Conjuring de filmer som jag och många ser fram emot mest. Sedan jag nämnde dessa filmer så har en uppsjö med bilder och trailers till filmerna som gör att man bara blir ännu mer förväntansfull!

Trailern till Insidious 2 är kanon, den avslöjar inte särskilt mycket och ställer oss fortfarande lika gåtfulla i hur man kommer att ta vid händelserna i förra filmen, men vi får allt vänta till 4:e oktober 2013.


En sak som jag upptäckt idag är att dockan Annabelle kommer att figurera i The Conjuring, men där kommer hon att se aningen annorlunda ut... Aningen läskigare... Dockan hade inget med den familjen som filmen handlar om att göra, men det kan ju hända att man låter dockan vara bosatt hemma hos familjen Perron och alla deras husspöken. Mer får vi veta när filmen har sverigepremiär 13:e september 2013.

/Markus

Här har ni filmernas trailers:

Insidious: Chapter 2



The Conjuring


fredag 26 juli 2013

Prästen med det dödsbleka ansiktet

Andrew MacKenzie återger i boken "Möten med vålnader" en historia, eller rättare sagt flera redogörelser för möten med vad som verkar vara samma andeväsen. Händelserna utspelade sig på den engelska landsbygden dels år 1892, dels år 1900. En fröken M W Scott berättar i ett brev till tidningen Journal att hon en majeftermiddag 1892 hade varit på en promenad och var på hemväg då hon en bit bort på den väg på vilken hon promenerade fick se en lång, svartklädd man som långsamt vandrade framåt. Plötsligt försvann mannen i tomma intet och stod inte att finna i närheten. När fröken Scott kom ytterligare en bit på vägen mötte hon där sin syster Louisa och det visade sig att även hon sett den svartklädda gestalten.

Två månader senare var fröken Scott tillsammans med en annan syster, Susan, åter på promenad på vägen där hon sett den märkliga gestalten. Just när de kom förbi det aktuella stället dök mannen upp igen. Den här gången var fröken Scott fast besluten att inte ta ögonen från gestalten och kunde då se att mannen var klädd i prästkläder från 1700-talet. Han hade mycket smala ben och ansiktet, som fröken Scott såg i profil, var magert och dödsblekt. 

Det visade sig att flera andra invånare i byn sett spöket, bland annat två flickor som varit ute för att plocka smultron vid vägkanten. De hade hört ett ljud och sett upp och då fått syn på en prästman med dödsblekt ansikte som ingående stirrat på dem. Flickorna blev skrämda av uttrycket i hans ansikte och sprang därifrån. På avstånd kunde de sedan se gestalten blekna bort. Fröken Scott försökte sedan få syn på gestalten igen men lyckades inte förrän året därpå. 

En dag då hon inte alls hade spöket i tankarna fick hon åter se gestalten på vägsträckan och hon bestämde sig för att springa efter, men hur hon än sprang kunde hon aldrig komma närmare än ett par meter ifrån gestalten. Plötsligt stannade gestalten och vände sig om och såg på henne med uttryckslös blick och med oändligt bleka anletsdrag. Han tittade ihållande på fröken Scott, vände sig sedan om och bleknade så småningom bort igen.

År 1900 sågs han igen av en fröken Irvine, och omständigheterna liknade mycket de tidigare. Vem prästmannen var fick aldrig sin förklaring, det sades att en präst mördat sin hushållerska i närheten, men detta blev aldrig på något sätt bekräftat och, som Andrew MacKenzie påpekar, det är ju inte alls säkert att en spöksyn behöver antyda att något gruvligt brott blivit begånget. Faktum kvarstår i alla fall: Prästen med det dödsbleka ansiktet sågs av många olika personer, oberoende av varandra.

/Markus

söndag 14 juli 2013

Barnskriket

I "Spökboken- Svenska folkets spökhistorier" berättar Kajsa om hur hon som ung 1940 fått plats på en bank mitt i staden. En lördag när banken stängde tidigt var Kajsas sista syssla för dagen att ringa vaktmästaren för att denne skulle hämta några plåtlådor med
värdehandlingar och ställa in dem i bankvalvet. Eftersom det var upptaget hos vaktmästaren började Kajsa själv dra lådorna mot hissen och blev tvungen att gå genom en lång, mörk korridor, svagt belyst och utan fönster. 

När hon så småningom fått kontakt med vaktmästaren skulle hon åter gå genom den långa korridoren och fick då plötsligt höra ett barnskrik, som från en nyfödd. Först hördes det bara svagt, men det ökade i styrka så till den grad att Kajsa till slut tvingades hålla för öronen. Livrädd lutade hon sig mot väggen och observerades då av vaktmästaren som kom ut genom sin dörr. 

Stammande förklarade hon vad som hänt, och vaktmästaren fick ett allvarligt uttryck i ansiktet och sa "Jaså, ni har hört det nu. När detta hus byggdes var det en olycklig flicka som murade in sitt barn här. Sedan dess har det hörts vid olika tillfällen. ja, här ser jag mycket. Ibland kommer svartklädda herrar och går korridoren framåt och försvinner in i väggen"

onsdag 10 juli 2013

Ancient Ram Inn

I byn Wotton-under-Edge i Gloucestershire, England finns ett väldigt gammalt värdshus, The Ancient Ram Inn. Många människor anser att det är en av de mest hemsökta byggnader i landet, om inte världen. Hur som helst så är det ett av de äldsta spökhusen som jag har stött på när jag jobbat med denna blogg, då värdshuset är byggt 1145!

En populär legend om Ancient Ram Inn är den om häxan som brändes på bål på 1500-talet. Många tror att kvinnans ande fortfarande hemsöker ett av rummen i huset i dag. Man tror att kvinnan tog sin tillflykt i ett av rummen i huset innan hon blev tillfångatagen och dödad. Rummet kallas  kallas "The Witch’s Room”, dvs "häxans rum".

John Humphries
John Humphries köpte byggnaden 1968. Han räddade byggnaden från rivning och han har gjort det till sin livsuppgift att rädda huset från att falla isär. Under Johns första natt i huset kom en demonisk kraft och grep tag honom i armen och släpade ur sängen och genom rummet.

John Humphries har funnit bevis för djävulsdyrkan och rituella offer. Han upptäckte skelettdelar av barn under trappan som hade brutna dolkar i sig. Många har berättat att de sett tidigare, ej längre levande ägare uppenbara sig bredvid den nya ägaren.

Ett av de mest hemsökta rummen i huset kallas "The Bishops Inn". Rummet finns på första våningen och under den tid som värdshuset var ett bed and breakfast, så vardet många gäster som hade problem att sova i det rummet. En del kom att fly från rummet mitt i natten. Det sägs att spöket av en munk hemsöker rummet.

Illustration av en romersk officer från 1880
Spöket av en centurion, vilket var den huvudsakliga officersgraden i romarrikets armé har setts ridandes på en häst. En rörmokare som såg uppenbarelsen blev skrämd från vettet när han såg denna uppenbarelse gå rakt genom väggen.

Man har upptäckt att det hade varit två mord på platsen varav en var en fd ägare till värdshuset som blivit antingen hängd eller strypt. Flera personer anser att det finns en mycket tryckande och ond atmosfär i denna byggnad. Förutom ofanstående spöken så har man i huset hört fotsteg, skramlande av dörrhandtag, skrapljud samt märkliga ljussken och föremål som förflyttar sig av sig själva.

/Markus

söndag 7 juli 2013

The Pink Lady

I staden Asheville i Buncombe County i västra North Carolina i USA finns ett hundra år gammalt värdahus, The Grove Park Inn, byggt 1913 som är känt för att vara ett populärt besöksmål med sitt exklusiva spa, tjusiga rum och anmärkningsvärda konstsamlingar och mycket annat. Sedan i år, 2013, pga ägarebyte, heter värdshuset numera The Omni Grove Park Inn. Förutom allt det exklusiva som värdshuset är känt för så finns det något annat som det är väldigt känt för - The Pink Lady...

En okända kvinnan kom att besöka rum 545 på The Grove Park Inn under 1920-talet. Hon var klädd i en lång, rosa klänning. Av okänd anledning föll kvinnan över stenmuren från andra våningen och dog. Ingen vet om hon snubblade, hoppade frivilligt eller om hon blev knuffad.

Under de år som gått sedan hennes död, har anställda och gäster berättat att de har sett en rosa dimma, och även uppenbarelsen av en kvinna klädd i en rosa klänning. Ingen har dock känt att den rosa damen är ett elakt spöke. Faktum är att hon tycks dra sig till barn. Efter att en familj besök till värdshuset så skrev pappan i gästboken att hans barn berättat att "de fick spela med damen i rosa klänning". Inte heller hennes upptåg är särskilt otäcka, en del gäster har rapporterat att de har fått sina fötter kittlade när de sovit i sina sängar. Har luftkonditioneringen varit på så har hon stängt av den, samma sak med lamporna. Hon ska även öppna och stänga dörrar och fönster.

Vid en del tillfällen har gäster och personal berättat att de blivit rörda av den rosa damen. En kvinna berättar att hon känt en medkännande famn, och en annan gäst som var rädd och orolig av personliga anledningar fick känna hur nogon höll hennes hand.

Det finns ett annat rosa spöke som har kommit att blivit känt, och det är The Pink Lady of Greencastle. Här handlar det om väldigt omtalade spökfoton, tagna av Guy Winters när han och vännen Terry Lambert besökte The O'Hare Mansion i i Greencastle, Indiana, som sades vara hemsökt. De fick höra om det övergivna gamla huset av en vän som berättat att han och hans flickvän hade blvit bortskrämda från platsen av någon form av väsen. Så med tillåtelse av ägaren gick Guy och Terry för att undersöka huset. Beväpnad med video- och filmkameror spenderade de ett par dagar, både dagtid och nattetid på platsen för att söka efter tecken på övernaturliga aktiviteter.



Ovanstående bilder är det anmärkningsvärda resultatet av en bild som Guy tog av en av övervåningens fönster. På bilden ser man en rosa spöklik kvinna ganska tydlig. Guy har inte något angivet klockslag när fotot togs, men berättar att han såg det först efter att filmen var framkallad. En analys av filmen bekräftade att figuren var närvarande på filmens negativ. Den nedre högra bilden är en digital förstärkning, vilket avslöjar en skalle-liknande utseende för spöket ansikte.

I den här bloggen har jag nämnt spöken i flera olika färger och former, nu kan vi även lägga till två rosa spöken!

/Markus

Här har ni ett kort reportage om The Pink Lady of Greencastle

Ansiktet

Denna berättelse utspelade sig 1901 i Värmland nära norska gränsen. En ung flicka som vi kan kalla Barbro var tillsammans med en väninna inbjuden till en fest mellan jul och nyår. Väninnan gick tidigt och la sig i det gästrum som flickorna skulle dela, medan Barbro stannade uppe längre och inte kom in i rummet förrän strax efter midnatt. 

Så tyst som möjligt klädde Barbro av sig, för att inte väcka den, som hon trodde, sovande väninnan. Just när hon krupit ner i sängen blev hon skräckslagen- ett ansikte, stort, groteskt och hemskt, närmade sig Barbros eget ansikte. Flickan for upp ur sängen och ropade på väninnan. Då visade det sig att hon inte alls sovit, hon hade inte kunnat somna eftersom hon haft en känsla av att hon inte var ensam i rummet. Barbro var glad att få krypa ner i väninnans säng och tillbringa resten av natten där. 

På morgonen frågade Barbro värden vem som tidigare bott i det rum som väninnorna sovit i under natten. Värden svarade då att det var en gruvingenjör, nyligen avliden. Gruvingenjören hade varit så onaturligt fet att det hade varit omöjligt att få ut hans likkista genom dörren- man hade måst hissa ut den genom fönstret.

/Markus

fredag 5 juli 2013

Sir George Mackenzies grav

I Skottlands huvudstad Edinburgh finns en gammal kyrkogård som heter Greyfriars Kirkyard. Den anlades så tidigt som 1561 och är, förutom de populära gravmonumenten, känd för en grav som sägs vara hemsökt.

I denna grav finns kvarlevorna av lagmannen Sir George Mackenzie som dog 1691, men det var först 308 år senare, 1999 som graven kom att bli hemsökt. Det som hände var att en hemlös man bröt sig in i gravkammaren, förmodligen för att ta skydd från det stormiga vädret. Inne i graven var det kolmörkt  så han använde sig av den lilla ljuskällan han hade, kanske en tändare. 

Han avlägsnade gallret som förseglade stentrappan som ledde ner till en annan kammare. Där stötte han på fyra träkistor. Han öppnade de dammiga gamla kistorna, förmodligen för att söka efter värdesaker, och när han gjorde det så föll han genom det sköra golvet ner till en tredje kammare som ingen kände till. Inkräktaren hade hamnat i en kammare där man i hemlighet hade begravt pestsmittade lik. Trots att de hade legat där i flera hundra år , hade kammaren förblivit väl tillsluten vilket hade bevarat kropparna som nu var ruttnade, täckta i grönt slem, trasiga kläder, tovigt hår och avgav en fruktansvärd stank. Mannen flydde skräckslagen från graven.

Sir George Mackenzie

Vad som följde denna händelse var poltergeistfenomen som kom att drabba flera hundra människor som varit i närheten av graven. Spökerierna som brukar kallas "The Mackenzie Poltergeist" sägs orsaka blåmärken, bett och rivmärken på dem som kommer i kontakt med graven och många besökare har berättat att de känt starka känslor av obehag vid den. 

År 2000 kallades exorcisten Colin Grant till kyrkogården för att utföra en exorcism-ceremoni, han kom då att komma i kontakt med onda krafter som enligt honom själv så var dessa krafter alltför kraftfulla att de skulle kunna döda honom. Bara några veckor senare dog han plötsligt av en hjärtattack...

/ Markus





Extreme Ghost Stories

Nu har jag hittat en "ny" tv-serie från 2006, Extreme Ghost Stories, vilket är en brittisk tv-serie med fyra timmeslånga avsnitt. Avsnitten finns på youtube och det gäller att höra upp då en del av de medverkande har ganska breda dialekter. Likt många andra tv-serier i denna genre så är den visar den privatpersoner som berättar om sina paranormala upplevelser vilka varvas med rekonstruktioner med skådespelare. Här nedan har ni alla avsnitten.

/Markus


Vem skrattade vid spöktimmen?

Signaturen Bokmal berättar i veckotidningen Kvällsstunden om en händelse i hans barndom. Den gällde hans far, som vi kan kalla Johan. Johan var troende och hade inte för vana att ljuga om vare sig det ena eller det andra. Han var arbetsledare vid ortens lilla sågverk, och den vår som berättelsen handlar om hade sågverket fått ovanligt mycket stock att ta hand om. Johan bestämde sig därför för att arbeta även nattetid, så att arbetet skulle bli klart. 

De äldre varnade honom då och sa att han måste hålla sågen still mellan tolv och ett på natten, "för då vill andra makter råda". Johan var, som nämnts, troende och lyssnade inte på skrock. Han lät alltså sågen gå även när spöktimmen var inne. Men då började det bli problem, trots att allt gått bra fram till klockan tolv. Nu började drivremmen halka av hjulet, gång på gång. För varje gång fick Johan gå tillbaka till drivhuset för att sätta tillbaka drivremmen. 

När han, obekant för vilken gång i ordningen, åter stod där för att ordna upp den avhalkade remmen, hörde han plötsligt en vissling från ett av de mörka hörnen. Han såg dit och fick syn på en svart katt med elaka, lysande ögon. Inte kunde det väl ha varit katten som visslade? Johan tog upp en påk som låg på golvet och kastade den mot katten, som genast slank ut genom ett hål i väggen. Johan sprang ut och fick se katten på sågplan och började jaga den med påken. Katten sprang iväg och försvann i en grupp enbuskar en bit därifrån och syntes inte till mer. 

På väg tillbaka till sågen hörde Johan ett lågt, men ihållande hånskratt, vände sig om och insåg till sin fasa att skrattet kom från enbusken. Var det mörkrets makter som ogillade att sågen gick under den tid på dygnet som det övernaturliga råder?

/Markus