Leta i den här bloggen

fredag 3 maj 2013

Falu koppargruva & Fet-Mats

Falu gruva är en tidigare koppargruva belägen cirka en kilometer sydväst om Falun. Gruvan var Sveriges största gruvor och är sedan år 2001 ett världsarv. Förutom koppar har i gruvan även brutits sulfidmalmer, zink, bly, vismut, silver och guld.

Arkeologiska och geologiska undersökningar har visat att gruvan börjat brytas mellan 850 och 1080 e. Kr. Spektralanalyser av bronsföremål på Gotland har visat att koppar troligen hämtades från Falufyndigheten redan på 800–900-talet.

Men förmodligen så var det i slutet på 1200-talet som gruvan kom att bli känd som Falu koppargruva då man har kunnat hitta gruvan i skrivna dokument från år 1288. Sedan dess har den blivit ett riksintresse. De första kända privilegierna fick kopparberget av kung Magnus Eriksson år 1347 och gruvan bidrog under medeltiden till två tredjedelar av Europas kopparproduktion.

Fet-Mats

Modell av Fet-Mats kropp som den såg ut när det begav sig.
En dag år 1719 upptäckte gruvarbetarna en död kropp i ett vattenfyllt schakt i en del av gruvan som inte hade använts på länge. Kroppen visade sig vara en man som inte verkade ha varit död särskilt länge, vilket förbryllade arbetarna då ingen gruvarbetare saknades.

Då kroppen visades upp kände en äldre kvinna igen mannen. Det var den gamla damen Margareta Olsdotter som gått till gruvan för att arbeta i mars 1677. Han försvann den dagen och sågs aldrig mer... Inte förren 42 år senare fick hon se sin forne fästman, precis som han såg ut den dagen han försvann.. Fet-Mats hade nämligen bevarats av den naturligt förekommande kopparvitriolen i gruvan.

Åt minne av gruvdrängen

Mats Israelsson
vilken omkom under arbete
i Falu gruva 1677.
Kroppen ställdes ut i en glasmonter i Stora Kopparberget i 30 år för att sedan begravas i Stora Kopparbergs kyrka den 21 december, 1749. Under omläggning av golvet i början av 1860-talet hittades resterna av Fet-Mats och han ställdes åter ut i en glasmonter tills han 1930 slutligen begravdes på kyrkogården.

Det sägs att Fet-Mats ibland återvänder till gruvan och retas med besökarna, bland annat genom att leda dem i fel riktning i schakten. Det sägs ävan att besökare har sett uppenbarelsen av en man springa för sitt liv för att till slut begravas under framvällande vattenmassor.

Kanske var det så att Fet-Mats inte hörde varningar från Gruvfrun vilket var en figur som folk har trott på sedan de allra första gruvorna. 

Hon sades varna arbetarna för ras. Slog hon i berget var det bäst att ge sig upp på direkten, annars kunde det sluta illa. En anledning till att historier om gruvrået uppkommit är att gruvarbetarna drömde om stora oupptäckta malmfyndigheter. I en sägen berättas om ett möte med gruvrået, där hon sagt att hennes syster bor i ett berg med dubbelt så stora rikedomar. Berättelser förekommer också där gruvrået gjort så att män inte hittar tillbaka till en nyupptäckt fyndighet. Många sägner kan ses som varningssägner, där gruvarbetare kunde lära av berättelsen och inte vara för giriga i sitt arbete.

/Markus

1 kommentar: