Leta i den här bloggen

måndag 15 april 2013

The LaLaurie Mansion

I DETTA INLÄGG VILL JAG VARNA UNGA OCH/ELLER KÄNSLIGA LÄSARE FÖR INNEHÅLLET!

The LaLaurie Mansion, vykort från 1906
I april 2007 köpte skådespelaren Nicolas Cage det berömda Lalaurie-huset genom Hancock Park Fastigheter Company LLC för en summa av 3450000 dollar. Vid köpet sågs det till att Cages namn inte skulle finnas i några papper. Den 13 november 2009 auktionerades återigen huset, nu värderas till 3500000 dollar.

Jaså? Du har inte hört talas om Lalaurie Mansion? Nä, det har faktiskt inte jag heller, men i detta, som för övrigt är mitt 200:e inlägg så ska jag nu berätta om detta ruskiga hus.

När jag i november förra året skrev om spökande seriemördare så missade jag tyvärr LaLaurie Mansion då detta inte bara är ett hemsökt hus utan även en plats där väldigt hemska saker har ägt rum...

Berättelsen börjar 1832 när Dr Louis Lalaurie och hans fru, Delphine, flyttade in i sin nya pampiga herrgård i New Orleans. Paret var ett av de mest framstående och rikaste paren i staden och Madame Lalaurie blev känd som den mest inflytelserika kvinnan i staden.


Madame Lalaurie ansågs vara en av de mest intelligenta och vackra kvinnor i staden. De som bjöd in henne till festa och anna sammankomster kunde inte sluta prata om henne. Gäster i hennes hem blev alltid bortskämda av sin värdinna. Men detta var bara en vacker fasad då det fanns en annan sida. Under den känsliga och förfinade exteriör fanns en grym, kallblodig kvinna...

Paret LaLauries tjänstefolk bestod av ett dussintal slavar som Madame Lalaurie var brutalt grym mot. Hon höll köksan bokstavligen fastkedjad vid den öppna spisen i köket där de överdådiga middagarna tillagades, men många av de andra behandlades mycket värre. Man måste (tyvärr) komma ihåg att i dessa dagar så betraktades slavarna inte ens som människor. De var bara de rikas egendom och många slavägare tänkte på dem som är lägre stående än djuren... Madame LaLauries behandling av sina slavar gick långt utöver den vanliga grymhet som den tidens slavar fick utstå.


Det var grannarna som först började misstänka att något inte stod rätt till. Det pratades om hur Lalauries omsättning av slavar var väldigt omfattande. En dag fick en granne se Madame LaLaurie jaga en ung flicka, madamens personliga tjänare, med en piska. Hon jagade flickan till taket av huset, där barnet hoppade till till sin död. Grannen såg senare den lilla flickan bli begravd i en simpel grav på gården.

En lag som förbjöd grymma behandlingen av slavar var i kraft i New Orleans och de myndigheter som undersökte grannens påståenden beslagtog Lalauries slavar och sålde dem på auktion. Tyvärr lyckades Madame Lalaurie få några släktingar att köpa dem och sedan sälja dem tillbaka till henne i hemlighet.



Ryktena om paret fortsatte såklart och Madame LaLauries vänner började undvika henne. Hon fick allt färre inbjudningar och hennes egna middagsinbjudningar ignorerades. Slutligen, i april 1834, kom sanningen om Madame Lalaurie att blottläggas.

En stor brand bröt ut i Lalauries kök. Det sägs att det var den stackars köksans dåd då hon inte längre kunde uthärda Madamens tortyr. Branden spred sig, men brandmännen lyckades ändå rädda huset från att brinna ner till grunden. Efter branden var släckt upptäckte brandmännen en hemsk syn bakom en hemlig dörr på vinden. De fann mer än ett dussin manliga och kvinnliga slavar här, fastkedjad vid väggen i en hemska tillstånd. Några var fastspänd på provisoriska operationsbord ... några var begränsade i burar gjorda för hundar .... mänskliga kroppsdelar var utspridda och huvuden och mänskliga organ placerades slumpmässigt i hinkar .... ohyggliga souvenirer staplades på hyllor och bredvid dem en samling piskor. Detta var en syn som dessa brandmän nog aldrig skulle glömma...


Enligt tidningen var alla offer nakna och de som inte var fastspända på bord var fastkedjade vid väggen. Några av kvinnorna hade fått sina magar uppskurna och  fått sina inälvor lindade om sina midjor. En kvinna hade sin mun fylld med djuravföring och sedan fått sina läppar igensydda. Några av männen hade fått sina naglar utslitna, ögonen utpetade och sina könsorgan bortskurna. En man hängde i bojor med en pinne som stack ut från ett hål som borrats i huvudet. Den hade använts för att "röra" hans hjärna.

Den grymma Madame LaLaurie gjorde vad hon kunde för att hennes offer inte skulle dö en snabb död. Men vid fyndet hade många av dem varit döda under ganska lång tid. Andra var medvetslösa och några grät av smärta och bad om att få bli dödade...

Brandmännen flydde platsen i avsky och läkare tillkallades från ett närliggande sjukhus. Det är osäkert hur många slavar som hittades i Madame Lalaurie s "tortyrkammare" men de flesta av dem var döda. Det fanns ett fåtal som fortfarande var vid liv. Ett exempel var en kvinna vars armar och ben hade tagits bort och en annan som hade tvingats in i en liten bur med alla sina lemmar brutna och förvridna i de mest hemska vinklar.

Som ni förstår så var det som hände i Lalaurie-huset det mest avskyvärda saker att någonsin inträffa i staden och ordet spred om grymheter. Det sades att Madame Lalaurie var ensam ansvarig för skräcken och att hennes man inte kände till detta. Dock att att han anade att något var väldigt, väldigt fel...


Nyheten spreds snabbt genom New Orleans och en lynchmobb samlades utanför huset och krävde att paret skulle hängas. Plötsligt kom en vagn körandes ut i en rasande fart mot folkmassan. Det var det sista som New Orleansfolket fick se av paret LaLaurie.

Många rykten kom och gick under åren om vad som hände med familjen LaLaurie. Enligt några så hade de flytt till Frankrike man andra hävdade att de bodde i skogen längs den norra stranden av sjön Ponchatrain. Ytterligare andra rykten hävdade familjen försvann in i en av de små städerna i närheten av New Orleans, där vänner och släktingar skyddade dem.



I slutet av 1930-talet upptäckte Eugene Backes, som var f.d. klockare i St Louis Cemetery , en gammal grav med en sprucken kopparplåt på kyrkogården. Inskriptionen på plattan löd: "Madame LaLaurie, née Marie Delphine Macarty, décédée à Paris, le 7 Décembre, 1842, à l'âge de 6--.", översatt till "Madame Lalaurie, född Marie Delphine Macarty, dog i Paris, December 7, 1842, vid en ålder av 60-"nånting"."

Madame LaLaurie och hennes tillhyggen

Berättelser om spökerier i huset kom ganska snart efter att familjen flydde huset. Efter de lemlästade slavarna tagits bort från huset, blev det plundrat och vandaliserat. Därefter förblev huset öde i många år. Många hävdade att de kunde höra människor som skrek av smärta från det tomma huset under nätterna. Andra berättade att de såg uppenbarelser av slavar promenerandes på balkongerna och ute på gårdsplanen. Vissa, mer extrema berättelser var om uteliggare som hade gått in i huset för att söka skydd för att sedan försvinna spårlöst.

Tillslut såldes huset 1837 och köptes av en man som bara behöll det i tre månader. Han plågades av konstiga ljud, suckar och gråt på nätterna och snart övergavs platsen. Han försökte hyra ut rum för en kort tid, men hyresgästerna stannade bara för några dagar pga spökerierna. Huset har sedan haft ett otal ägare under alla år.

Det finns betydligt fler berättelser än dessa, men som jag nämnt tidigare när det har gällt liknande företeelser så är bakgrundsberättelsen betydligt mer ruskig än spökhistorierna. Vill du läsa mer om spökerierna så kan du göra det här

Om det kommer en film om Madame LaLaurie så kan jag säga, den kommer jag ALDRIG att se då den kommer att slå Saw-filmerna med hästlängder om den följer berättelsen rätt.

Tyvärr så handlar berättelserna om de osaliga andarna efter LaLauries plågade offer och inte om henne själv vilket jag kan tycka är orättvis då det är hon som ska plågas i oändlighet, fast det kanske hon gör...På ett varmare ställe...

/Markus




1 kommentar:

  1. Det finns en serie som går på tv nu, American Horror Story. Där gestaltas denna kvinna som en del av handlingen i serien. Den borde du kolla in! Säsong 3 är detta. Mvh Thessan

    SvaraRadera