Leta i den här bloggen

fredag 19 april 2013

Skrikande skallar

Legender om skrikande skallar verkar vara utmärkande för Storbritannien. Berättelserna om dessa skallar varierar, men det som är gemensamt är de problem som följer när hemsökta skallen flyttas från sin plats. Detta inkluderar "otur", poltergeistaktivitet och hemska ångestskrik.

Man tror att legenderna har sitt ursprung från den tid då både romare och kelter befolkade brittiska öarna. Det kunde därför röra sig om att man offrade ett djur eller en människa och byggde in kroppen i grunden på ett nybyggt hus.

The Wilful Skull of Chilton Cantelo

En av de mest berömda skrikande skallarna tillhörde en gång den engelske soldaten Theophilus Broome, som dog 1670. Under 1640-talet hade han tagit mycket illa vid sig när han såg hur många soldater högg sönder sina fienders döda kroppar. Själv var han livrädd för att någon skulle göra en trofé av hans eget huvud efter hans död. Han gav sin syster uppdraget att se till att hans skalle alltid skulle få finnas kvar på familjens gård, och så har den också förblivit till denna dag. I ett skåp på gården Chilton Cantelo Manor i Somerset, England, ligger Broomes skalle, polerad och glänsande. Hans släktingar uppskattade inte idén och försökte snart begrava skallen tillsammans med resten av Broomes kropp. Men enligt skriften på hans gravsten hördes då ”skrämmande ljud som från djupt känd sorg” i hela byn när skallen lämnade huset. Senare försök att plocka bort eller gömma undan Broomes skalle ska ha satt igång samma fenomen igen. Det har gjorts TV-program om skallen och skrivits artiklar om dess historia, men än så länge har inget övernaturligt fenomen bevisats. Men Broomes skalle får ligga kvar i huset för säkerhets skull.

Skallen på Wardley Hall

The Screaming Skull of Wardley Hall
I det gamla medeltidshuset Wardley Hall finns det en skalle vars ursprungliga ägare är känd. Kraniet tillhörde en katolsk präst, fader Ambrose Barlow som torterades och avrättades år 1641 för sin tro. Till en börjat fanns skallen upphängd i ett torn på Lancaster Castle i Manchester, men fick ett nytt hem när en katolsk familj tog den med sig hem till sitt hus i Wardley. Den här skallen skrek inte bara utan ska också ha framkallat rysliga åskväder. Spökjägaren Eric Maple undersökte skallen och ska ha utfört olika experiment med den. Enligt honom återvände den alltid själv till sin viloplats trots att den blev bortplockad.

The Screaming Skull of Burton Agnes Hall

Skallen på Burton Agnes Hall
Burton Agnes Hall byggdes på det glada 1500-talet av tre systrar, döttrarna till Sir Henry Griffiths. Tyvärr, innan den var klar, var en av systrarna, Anne, knivmördad här. Innan hon dog bad hon sina systrar om att hennes huvud skulle avlägsnas från hennes kropp och placeras i huset. Det var kanske inte så överraskande att systrarna inte höll detta bisarra löfte, men det skulle de få ångra. Efter att huset var färdigbyggt började man höra "konstiga och märkligt stönande ljud", detta pågick en tid och till slut stod inte systrarna ut med spökerierna. De bestämmde sig för att besöka gravkammaren för att uppfylla systens önskan. Systerns skalle placerades i lobbyn och därmed upphörde spökerierna. På 1900-talet murades skallen in i en vägg för att ingen skulle kunna röra vid den, men då började huset hemsökas av skrikande och jämrande kvinnoröster. Till slut fick man plocka fram skallen igen, varpå fenomenen slutade. Skallen har fått smeknamnet ”gumman Nance” och har på senare år inte flyttats från sin plats i huset.

The Screaming Skull of Bettiscombe Manor

Bettiscombe är en by i västra Dorset, England. I herrgården Bettiscombe Manor finns en omtalad skalle.
Det berättas om en viss Azariah Pinney om bodde i Bettiscombe Manor som förvisades till Västindien 1685 för att, under det engelska inbördeskrigen, varit med under ett uppror mot kronan. När hans sonson, John Frederic Pinney, till slut återvände till Dorset för att återta godset hade han med sig en svart slav. Pinney lovade slaven att denne efter sin död skulle föras tillbaka till Afrika, där han blev bortförd som barn.

Men det blev Pinney som dog först. När slaven lite senare avled var det ingen som brydde sig om Pinneys löfte utan mannen blev istället begravd på kyrkogården, inte långt från sin herre. Enligt legenden började nu skallen göra hemskt väsen av sig. Från kyrkogården hördes fruktansvärda tjut och jämranden. Skörden i trakten slog fel, flera djur blev mystiskt sjuka och i månader stormade oväder fram. Till slut grävdes kroppen upp och skallen fördes tillbaka till godset, varefter det blev lugnt.

Släkten Pinney äger fortfarande Bettiscombe Manor och är mycket försiktiga med skallen. De hävdar bestämt att den inte får flyttas, annars för den oväsen kring sig och kan orsaka olyckor. Det finns ytterligare en historia om just den här skallen, som säger att den egentligen tillhör en flicka som blev instängd på vinden och matad som ett vilt djur. En kirurg undersökte skallen 1950 och påstods att den troligen inte tillhört varken slav eller flicka, utan en europeisk kvinna för cirka 4000 år sedan. Familjen Pinney vidhåller dock att skallen är en del av deras familjehistoria och tätt knuten till släkten, på ont och gott.

/Markus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar