Leta i den här bloggen

måndag 8 april 2013

Operation - Norrfly Del 2


Så, nu kommer äntligen fortsättningen på min gode vän Chris berättelser om sina erfarenheter när han besökt "dårhuset" i Norrfly.

/Markus

Vi satt i bilen på väg mot Hälsingland, bättre påklädd, pannlampor och en DVD-kamera. Mätt i magen men hungrigare än någonsin på att gå till botten med vad som pågår i Norrfly. Tiden från att Niklas och Simon hade varit där spenderades på nätet med att kolla upp huset ytterligare, läsa vartenda blogginlägg som fanns att tillgå samt att berätta vidare och leta efter fler som ville med. Det skulle dröja till nästkommande vinter innan någon mer vågade följa med.

Resan dit var lite som pepp innan en festival, musik på högsta och prat om vilket rum vi skulle besöka först, vi var nervösa och löste det med lite vardagligt machosnack killar emellan. Väl framme så kunde jag omgående bekräfta deras beskrivning av det gamla dårhuset, fastigheten smög sig fram ur månskenet på en kulle precis som huset i filmen Psycho när vi närmades oss med bilen. Vi blev alla knäpptyst, bilen svängde in på parkeringen och det visade sig att vi var inte ensam, två till bilar hade letat sig dit. Alla suckade för det kändes mer kul att vara själv men huset hade varit ett dragplåster länge nu bland folk i trakten så det var bara att ställa in sig på sällskap.

Vi hade redan börjat filma i bilen på väg upp och kameran rullade medan vi steg ur och gjorde oss i ordning på parkeringen. Ungdomarna som redan var där förde ett jäkla liv, sprang runt med ficklampor och skrämde upp varann till höger och vänster. Det var inte mycket kvar på DVD-skivan som vi hade filmat med så vi bytte skiva så vi kunde få med allt vi ville. Grejen är den att det stod ”error” efter en kort stund ,vi fippla och undra varför den strejka just nu med ny skiva och allt. Okej! Vi byter till gamla DVD-skivan, samma sak där! Går varken att spela in eller spela upp, vad gör vi? Alla ville ha med kameran in så vi gjorde det ändå i så fall det var något tekniskt fel trots att den funkade galant tills vi kom hit till Norrfly.

De ungdomar som förde mest liv var i det stora allrummet på entréplan, de ville inte prata utan undvek oss, visst, det funkade för oss även om vi tyckte att de var riktigt jobbiga. Det fanns fyra till där. två killar och två tjejer från Bollnäs som var där av samma anledning som oss förutom att det var mest fokus på att skrämma upp sina ragg och få dom i säng efter äventyret. De berättade att inte något speciellt hade hänt under tiden de var där men att dom tyckte det var sjukt läskigt där inne. Man får ha tålamod med dessa grejer tyckte vi, man kan aldrig tvinga fram saker som man inte styr över. En smäll hördes! Det var det andra gänget som begav sig iväg och lämnade efter sig pinnar och skit som de antagligen hade slagit på saker med, på den nivån låg det.

Med dessa miffon ur bilden så blev det roligare att gå igenom huset med ungdomarna från Bollnäs, vi småskojade med varann och stötte lite på tjejerna så killarna blev svettig, det var kul. Jag var riktigt imponerad av huset för trots nya försök att förbättra inredningen med färg, nya badkar osv. så såg man tydligt att det hade misslyckats och lämnats till sitt öde. Vi gick igenom huset några gånger på ett samlat och stelt led, ingen ville gå först eller sist, cellerna i källaren och vinden fick vänta tyckte vi, det var helt enkelt för läskigt men vi gjorde allt för att gaska upp oss. Tror vi hade hållit igång i runt två timmar utan aktivitet tills vi gick upp på andra våningen genom en av två spiraltrappor i trä. Då flög något förbi mig och Niklas i hög hastighet, vi gick längst bak och var tvungen att hojta till för ingen såg men alla hörde något slå i golvet längre bort.

I hörnet så hittade vi en propp, det isade till i kroppen när vi insåg att den hade kastas av något eller någon i en väldig fart. Direkt kom frågan ”vem var det som kasta?” ingen ville ta på sig det och alla stod som frågetecken, mycket riktigt fanns det ett proppskåp ovanför trappen. Vi tänkte väl att någon av oss i sällskapet var oseriös samtidigt som ingen såg någon kasta och att det var i ljusets hastighet. Efter detta så tog det hus i helvete och vår teori på detta är att alla ungdomar som var där tidigare på kvällen hade helt enkelt reta upp dessa energier eller vad man väljer att kalla det och vi var kvar och fick sota för det. Glassplitter ramlade ner från taket på andra våningen och då är det en vind ovanför, röster och massa olika ljud från olika delar av huset uppenbarade sig. Vi tyckte att det mesta kom ifrån vinden och alla vara överens om att man kunde ”ta” på energin som fanns runt en. 

Det märktes att alla var rädd och trots att vi inte kände dessa fyra personer som var med oss så såg vi till att de höll sig nära oss hela tiden och såg efter varann Ljuden från vinden ökade och vi började prata om flickan som folk ska ha sett där uppe och tänkte att vi måste dit och kika hur rädd vi än var. När vi hade vågat oss upp på vinden så var det helt knäpptyst som om alla ljuden försvann, det var ett mörker där man bara såg konturerna av allt bråte som låg där. Det var kallt som nordpolen där uppe trots att vädret var rätt milt ute, kameran hade vi fortfarande inte fått igång så vi fick förlita oss på pannlamporna men planen var ju att använda night vision via kameran. 

De som hade pannlampor lyste runt på vinden och vi kunde se en mindre bår mitt i rummet sen var det mest bråte, dock fanns det takfönster här (som var hela) och gammalt murbruk vid dom två ingångarna. Det fanns två uppgångar (trappor) till varje våning på huset, en i vardera enda, man kände sig osäker i den mån om något skulle omringa en och säker i den mån att det fanns minst en utväg där ”inget” var i vägen.
Vi släckte lamporna och försökte få kontakt med flickan, ingen respons alls efter alla frågor och knackningar vi provade med. Sen rullade vi en sten längst golvet och efter en kort stund så rullade den tillbaka till oss och vi höll på att skita ner oss och alla sprang mot den andra utgången till trappen medan glas ramla ner på oss från HELA fönster? 

Vi kom ner till mittenplan och försökte samla oss i en trupp, rädd men ändå så nöjd över att vi hade upplevt ”något” på vinden. Kameran gick igång och vi började filma när vi gick ner för en av spiraltrapporna som leder till entréplan och nu regnade det glas och murbruk över oss. Vet inte hur vi kom ner för trappen men jag har aldrig flugit ner för en trapp så fort, jag minns hur Simon och Niklas sprang ut ur stora utgången på entréplan och vi andra fortsätter genom utgången som låg mot parkeringen. Men innan jag hinner helt ut så ser jag en stor glasskärva i formen som en triangel svischa förbi mitt huvud och missa precis, som om det var meningen.

Väl på parkeringen så pustar vi ut och hjärtat är i halsgropen bokstavligt talat, tjejerna som är med är livrädda och helt blek i ansiktet. Vi var alla bra sugen på att dra iväg med bilarna direkt men det var delade meningar om vi verkligen skulle vara kvar. Vet inte hur länge vi stod och reflekterade över vad vi hade varit med om, Simon var sugen att gå in igen och upp på vinden där det var mest aktivitet. Jag och Niklas kastade in handduken men var villig att vänta på parkeringen om någon ville in igen. Simon övertalade den ena killen och tjejen att följa med in igen medan vi andra stod kvar och försökte titta i kameran på det vi nyss spelade in. Batteriet tog slut rekordsnabbt och nu funkade kameran perfekt när vi testade den nya skivan och allt, rejält skumt. Vi som var kvar kunde följa ljuset utifrån från pannlamporna nu när de gick upp i trapporna till vinden och försvann.

Knappt fem minuter hade gått och vi såg ljuset från pannlamporna igen och det såg ut som om alla flög ner från trapporna, tjejen och killen kom först och skrek att de blivit attackerade igen och det var intensivt. Simon kom lite efter och han hade ont, enligt honom så hade ”något” kastat nå stort och tungt i ryggen på han när de var på väg ner för trappen. Han var visserligen känd för att överdriva men han såg märkvärt tagen och plågad ut så jag och Niklas beslutade oss för att gå in en sista vända och kolla efter bevis. Vi smög in försiktigt och kollade direkt i trappen och på första våningen i början av trappen så låg mycket riktigt en stor betongkloss som man brukar ha när man bygger grund. Det räckte för oss!

Vi brassade hem och vi kunde inte få rätsida på allt eller få tyst på oss själva, det var skräckblandad förtjusning och ju närmare vi kom Gävle ju lugnare blev vi. Det bör tilläggas att jag och Niklas bodde grannar på den tiden och jag sov på hans soffa den kvällen, ingen ville vara själv och vi var rädd att vi hade fått med oss ”något” hem och hoppades att Simon hade åkte iväg med ”något” i hans bil istället. Men ”något” var nog bara känslan över att ha fått sina rädslor sen man var liten bekräftade.

Finns väldigt mycket runt omkring dårhuset i Norrfly, alla grannar som håller koll åt husets ägare vem det nu är nuförtiden, den svarta katten som ska husera där. Vi såg både en svart katt när vi kom dit och när vi åkte hem, dessutom fanns det en kattlåda inne i huset så vi kopplade inte ihop det med någon historia, folk har katt på landet. Geten som ska finnas där såg vi inte röken av heller utan det tror jag mer är en historia som kommer från en taget kort från huset där det ser ut att vara en get på bilden men skulle kunna vara något annat. Och givetvis historien om Oskar den tänker jag inte peta med en påle på.

Som sista ord så kan givetvis Niklas och Simon fylla i luckor i minnet från den kvällen men i det stora hela så var det detta som hände och det är min egen upplevelse jag har återberättat. Jag har för övrigt varit till huset tre-fyra gånger till och det har aldrig varit så mycket aktivitet som denna gång, två av gångerna hände absolut ingenting och en gång så fick en av oss en glödlampa i huvudet som ”något” kastade, var ju tur att det var ett ljushuvud som blev träffad den gången….

/Chris

3 kommentarer:

  1. Det kan ha varit arga spöken eller demoner som ni råkade ut för. Demoner är verkligen otäcka eftersom de är ute efter att skada en fysiskt. Den lilla flickan dog förmodligen av någon anledning på vinden. Ni borde testa besöka Brattby vårdhem som ligger ca 6 km från Vännäsby mot Umeåhållet. Det sägs spöka inne i vårdhemmet som var ett mentalsjukhus. Framför Brattby vårdhem ligger en stor villa kallad för läkarvillan där jag bor. Kom förbi mig först så kan vi gå in i vårdhemmet. Jag tror inte att de är lika våldsamma som i Norrfly. Ev får vi påhälsning från spekena i vårdhemmet för jag har upplevt lite övernaturligt här hemma. Cecilia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter spännande men det är en bit för oss att åka då vi bor i gävle men det skulle helt klart va intressant

      /mvh niklas som va med i norrfly

      Radera
  2. Stina som va med ena gången :)30 augusti 2016 22:02

    Pratade med ett känt medium om just lampan... Lampor ger ljus och vad är det vi alltid säger att de ska gå? Jo mot ljuset men de vet inte vad det är för nåt. Så just den delen va obehaglig men va inte så farligt som man tror.

    SvaraRadera