Leta i den här bloggen

torsdag 14 februari 2013

Svenska spökhistorier

Nu har jag kommit över en hel drös med spökhistorier berättade av människor över hela Sverige. Vad som gör just dessa berättelser extra intressanta är att de är berättade i slutet på 30-talet!

1938 ville Stockholms-Tidningen att svenska folket skulle skicka in sina egna spökhistorier till redaktionen. Dessa berättelser publicerades i tidningens söndagsbilaga under ett antal veckor det året. Detta kom att bli väldigt populärt, med många berättelser och väldigt många intresserade läsare.

Vad som är unikt med dessa historier är såklart tiden de utspelar sig. Det kan handla om sånt som hände när berättaren var barn eller något de hört någon annan berätta, därför kan det röra sig om berättelser som utspelar sig under 1800-talet och fram till "nutid" 1938. Här har vi en tid utan dagens tryggheter med mobiltelefoner och annat. I en berättelse är det en man som försöker resa hem fyra mil med häst och vagn. När de ska till att passera kyrkogården så vägrar hästen att gå... Samma berättelse skulle inte alls bli på samma sätt om det var i en bil. Detta var även en tid med mycket skrock och vad jag alltid har trott var att människor var skrockfulla under 1800-talet, men tydligen så fanns sådant kvar en bra bit in på 1900-talet, vilket märks i dessa berättelser.

Som ni kommer att märka, så är språket ålderdomligt, men själv har jag inte problem med detta. Jag tycker att det är ganska charmigt med ord som "gingo"-gick, "voro"-var, och "kommo"-kom.

Jag har ett litet urval bland dessa berättelser, några av de som jag fastnade för:

Den huvudlöse gubben


På senhösten år 1926 hade jag och min bror plats på en mindre bondgård i mellersta Norrland. Enligt sägner och folkprat skulle det spöka i den gamla mangårdsbyggnaden på gården. Men vi trodde och tänkte inte alls på att det skulle finnas några andeväsen. Visserligen hade vi hört talas om att en huvudlös gubbe alltid brukade visa sig i den gamla byggnaden, men vi trodde dock inte på sådana ting. Men så en kväll hände det otroliga.

Det var en månljus och stjärnklar lördagskväll. Min bror och jag hade varit på en danstillställning och klockan var nära två innan återresan skedde. När vi hade skilts från de andra kamraterna, sade min bror:
- Hör du, ska vi ta lite sängkläder och gå och lägga oss i "spökgården" i natt.
Detta var jag även med om, och vi gick till mangårdsbyggnaden för att ordna med våra sängplatser. När vi hade legat en god stund, sade min bror:
- Inte finns här några spöken.
Men han hann knappt uttala orden förrän det hördes tassande steg på vinden. Efter en stund gled köksdörren sakta upp och in kom en huvudlös gubbe, iklädd svarta, storrutiga kläder. Gestalten följde tätt efter väggen, tills han kom till spisen, där min bror hade placerat sin säng. Tätt intill sängen lyftes gubben med ett starkt dån upp genom muren och försvann. Min bror satt som hypnotiserad i sängen.
- Kom, så går vi till drängkammaren och lägger oss, sade han.
På morgonen omtalade han för husbondfolket vad han upplevat. Men så fort han uttalat orden, blev han illamående och låg till sängs i tre dagar.
 

M-berg.


Fyraåringens spöksyn


Hesselbyholms slott i Fogdö revir, Södermanland, torde väl vara ett av landets mest omskrivna spökslott. Det är nämligen att identifiera med Albert Engströms "Ränningehus" i en bok, där den store författaren i berättelser och teckningar på ett lysande sätt skildrat sina visioner.

Här vill jag berätta en av de otaliga historierna från slottet, en som aldrig publicerats eller ens kommit utanför min familj. 


En solig sommardag går min fader på sandplanen mellan flyglarna med min bror, då i fyraårsåldern. Plötsligt säger denne:
- Får jag hälsa på damen och gossen? Min far, som i egenskap av slottsherre aldrig fick se några spökerier, svarade helt lugnt:
- Ja, gör det.
Och min bror går fram till någon, bockar sig, tar i hand och talar till de osynliga. Så tycks han emellertid av någon anledning bli rädd och kommer springande till min far.
- De försvann i källargluggen, säger han.
- Hur såg de ut? Frågar min far.
Damen hade fotsid klänning och gossen sammetsdräkt med vit krage. Och de hade kommit över gården och stannat och språkat med min bror. Ja, allt detta var mycket underligt. När emellertid min far en tid senare forskar i slottets historia finner han, att just i den källaren, där paret setts försvinna, för länge sedan en kvinna och hennes minderårige son hållits fångna tills de avlidit av umbäranden och svält.
 

M:et.

Spökeriet i fabriken

År 1896 påbörjades schaktningsarbetet i Östra Eneby socken i Östergötland för Järpens stora fabrikskomplex. Grunden var lös och vattensjuk, varför pålning var nödvändig till ganska stort djup, därvid påträffades ofta människoben och människoskallar, som samlades i stora högar och sedermera bortfördes.

Någon undersökning av fyndorten blev ej gjord, fabriksbygget sköt snart i höjden och var färdigt 1897. Arbetet pågick endast om dagarna, på nätterna låg fabriken öde. Det var endast en nattvakt som hade uppsikt över att ingen eldsolycka eller dylikt skulle inträffa.
Nattvakten hade det emellertid ej så lugnt som man skulle föreställa sig; då klockan slog tolv på natten hörde han i början ljudet av tunga steg som kommo i riktning mot sig, så hördes en duns som när något faller och så var det tyst. Samma händelser upprepades ett flertal gånger varje natt, ibland varierande med djupa suckar eller snyftningar.


Nattvakten var ej någon harig man, han höll tyst med saken i tanke att det var någon som ville driva skoj med honom. En natt vid jultiden 1900 började emellertid ett vilt oväsen borta i östra hörnet av fabriken. Balar och verktyg snurrade runt, då nattvakten skyndade till med sin stora hund. Så tystnade det med ens, på hans rop svarade ingen. Då han kom fram till platsen såg han liksom en stor skugga komma emot sig. Hunden ängslades och gnällde samt kröp ihop på ett sätt som han ej brukade. Vakten kände en luftström som då man öppnar en dörr, så såg han något blixtra till och fick ett slag så han förlorade medvetandet. Då han vaknade tack vare att hunden skrapade sin tass på hans huvud var han nästan gråhårig på den ena sidan av huvudet, men i övrigt kände han ingenting utom ömheten i kroppen efter fallet.
Flera vaktmän blevo anställda, men det inverkade ej på saken. Då klockan slagit tolv och spöktimmen börjat var det inte roligt att vara på vakt på den fabriken. Det pustade, suckade och stapplade och med ett tag satte remskivorna sig i gång utan någons förmedling. Det kom ut bland arbetarna att det spökade i fabriken, och på lördagskvällarna kommo folk i hundratal som avvaktade vad som komma skulle. Trots den stora anhopningen av människor började spektaklet på bestämd tid. De frireligiösa sekterna började ägna sig åt saken och deras förklaring var att världens undergång var nära förestående. Lika förunderligt som det börjat, lika märkligt slutade det; inte successivt, utan på en enda natt. Visserligen påstodo vakterna då och då att det småspökade och att de voro blåslagna på armar och ben, men det var nog självförvållat - de ville väl göra sig intressanta för arbetskamraterna. Huvudsakligast ville de att den höga spöklönen inte skulle förminskas. Denna händelse var början till en serie andra spökerier i trakten, men dessa voro troligen hemmagjorda och vunno ej den respekt som spökerierna på Järpen.
 

G. A-n.


Trappan slets bort från huset

Under en belfärd genom Dalarna fästes min uppmärksamhet vid en stor obebodd gård som saknade trappuppgång till den högt belägna dörren. På min undran däröver berättades mig av en ortsbo följande.

I socknens fattiggård hade bland andra, en gammal gumma bott med sin dotterson. En dag hade pojken gjort något ofog, varför han till straff av föreståndaren stängdes in i likkällaren. Han blev därvid så vettskrämd att han efter detta började stamma och blev underlig och skygg. Gumman svor då att hämnas. Hon var gammal och skulle snart dö, men skulle aldrig lämna dem ro i det huset. Hon dog och höll sitt ord, så huset måste till slut utrymmas. Det revs sedan och en bonde köpte timret och byggde sig en gård. De kunde dock inte bo där mer än en månad. Trappan bortfördes, så fort det blev en ny, och det hemskaste oväsen hördes. Tavlorna slängdes från väggarna och mattorna sparkades ihop av osynliga fötter.

Huset hade sedan stått obebott till för något år sedan, då några vägbyggare kom till orten. En nya trappa gjordes och huset uppläts åt dem. Första natten åkte alla sängarna fram på golvet och täckena rycktes av. Trappan var också borta. De hade ej hört talas om spökerierna utan beskyllde varandra för ofoget. Andra natten upprepades händelserna men då flyttade de.

I fjol var det fyra modiga ynglingar som skulle trotsa spöket och göra sig en trevlig kväll i gården. De hade med sig mat och pilsner som de skulle fästa på. Glädjen blev dock ej långvarig. Om fem minuter kom tre av dem ut skräckslagna, men den fjärde skulle stanna, sade han, om han så skulle dö på kuppen. Om ytterligare en minut var han också ute, halvstrypt och blå i ansiktet. Sedan dess har ingen varit där.

Talade med flera ortsbor om saken och alla berättade detsamma.

D. D.

---------------------------------------------------

Dessa berättelser och många fler finns att läsa här.

/Markus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar