Leta i den här bloggen

onsdag 16 januari 2013

Skapat min egen spökhistoria!

Här kommer min spökhistoria som jag snickrat ihop utifrån en grej jag var med om förra veckan:

Jag är inte så mycket för att klaga på vintervädret, visst, jag föredrar att det är snö och isfritt på gatorna när jag ska gå till och från jobbet, affären eller annat ärende. Dock har jag två tillfällen som jag gärna vill gnälla över, dessa är en dag för kanske en månad sedan då det var 20 grader kallt samt det förfärliga snöovädret härom veckan.

Det är om det sistnämnda tillfället som jag vill berätta mer om. Jag var på väg till arbetet och inledde min promenad strax efter klockan 15.00 från min bostad i Sörby för att komma i god tid till jobbet på Brynäs. Vad jag möttes av när jag steg ut genom porten till mitt hus var ett fasligt snöande och blåsande. Det hade snöat väldigt mycket hela dagen och plogbilarna skulle inte köra förrän dagen därpå.

Snövindarna piskade mig i ansiktet likt örfilar, mina glasögon blev igensnöade och jag fick göra mitt bästa för att hålla i huvan som ständigt ville blåsa av mitt huvud. Det var minst sagt ett mycket irriterande väder.

När jag äntligen kom upp på Kaserngatan, vilket är den mest besvärliga av gator en sån här dag, förfasades jag över snövallarna på gång- och cykelvägen, det fanns bara en smal yta att gå på vilket gjorde det ganska besvärligt när man mötte andra gångare och cyklister.

När jag kom till Staffanskyrkan och hade dess mur till mitt vänster så hade jag en flicka framför mig som gick mycket sakta. Hon hade gammaldags kläder vilket kanske kunde verka udda, men då det bor ganska många nationaliteter i detta område så tänkte jag inte så mycket på det, här var ingen den andre lik.

Hur som helst så hade jag nu fått bråttom p.g.a.. att vädret som hade gjort min promenad mer långdragen än vad jag var van vid. Jag hade bara fem minuter kvar innan jag skulle börja jobba och jag behövde skynda mig. Jag gick strax bakom denna långsamt gående flicka som vid det här laget borde ha hört mig och släppt förbi mig, men så var inte fallet.

Jag blev nu lite irriterad då jag hade bråttom och att jag gärna ville komma in i värmen då jag var blöt, kall och var täkt med snö. Jag steg upp i snövallen bredvid flickan så jag fick en massa snö i mina skor och steg sedan ner på vägen framför henne och tog nu upp ett snabbare tempo.

Just som jag hade gått före flickan som gick irriterande sakta hörde jag bakom mig hur hon plötsligt gick allt snabbare, nästan som att hon sprang. Det kändes obehagligt på något vis. Jag hörde hur hon kom allt närmare mig och jag skulle precis vända mig om lite diskret för att kolla vad som var på gång. Då möttes jag av en mycket kall och isande vind som piskade mig i ansiktet så jag inte kunde se ett dugg under några sekunder. När denna vind hade avtagit så var flickan borta. Hon syntes inte till på någon av vägarna eller gatorna runt kyrkan. 
Jag kom in till jobbet precis när klockan slog 16.00.

Så väljer jag att avsluta min spökhistoria, men jag hade ytterligare tankar om spökets härkomst, men frågan är om detta är nödvändigt. Om man hittar en förklaring till spökeriet så riskerar man att förstöra mystiken i berättelsen.
Hur som helst så hade jag en idé om att det skulle röra sig om en flicka som var på väg hem från skolan en blåsig vinterdag. När hon fick se hur mycket klockan var på kyrktornet ökade hon farten för att komma hem i tid för att inte få skäll av sina föräldrar. När hon rusade över vägen hörde hon inte spårvagnen* som kom åkandes. Flickan blev påkörd och avled. Jag gillar denna idé, men väljer att utelämna den.  

/Markus

*Gävle Stads Spårvägar (ursprungligen Gefle Stads Spårvägar) bedrev spårvägstrafik i Gävle under tiden 1909 till 1956.

1 kommentar:

  1. Kanske - säkert hade hon ett ärende - säkert såg du henne - men jag tror mer att hon ville dig något på något sätt. Ibland får man kontakt - en annorlunda känsla det där att man inte är ensam, att man har en medföljare på vägen. Någon gång har det känts skrämmande - men för det mesta intressant och tryggt.

    Var rädd om känslan - det är något fint när man får kontakt med en annan dimension.

    SvaraRadera