Leta i den här bloggen

lördag 26 januari 2013

Operation - Norrfly Del 1

 Här kommer något som jag länge väntat på som jag tror kommer intressera många av er som följer min blogg. Min kompis Chris, som är lite mera äventyrlig än vad jag är, har med vänner besökt spökhuset i Norrfly vid några tillfällen. Här kommer hans berättelser!
 /Markus

Hej!
Jag heter Chris och det som jag kommer att berätta nu har hänt, vi är flera som har upplevt samma saker och vi hade även med en filmkamera så det finns lite men dock riktig aktivitet på film.
Mitt intresse för det paranormala kom igång på allvar efter en seans. Jag var väldigt skeptiskt innan och ville ha vetenskapliga bevis för allt, det var inte mycket som skulle kunna få mig på andra tankar. Men under seansen så fick mediet kontakt med en äldre man och jag var avvaktande, men när beskrivningarna av mannen kom så fick jag bilden av morfar i huvudet direkt och jag höll masken och gav inget tecken på att det hon sa stämde. Hon sa saker som bara jag kunde veta om morfar som var väldigt speciella egenskaper han hade så jag föll i gråt och sa att det är min morfar du beskriver som tyvärr gick bort för tidigt. Det var just där det hände, jag visste att det fanns hopp för ett liv efter detta och att det fanns saker och omständigheter vi inte kunde förklara.
Jag har besökt ett antal hemsökta platser i både Gästrikland och Hälsingland men ingen plats har varit så aktiv som dårhuset i Norrfly. Så vi var ett gäng som började forska i det nerlagda stora och mystiska hus som har genomgått få förändringar genom åren. Ni som är intresserade av historien får ta och läsa Markus tidigare inlägg om Norrfly eller helt enkelt Googla. Vi hade turen att prata med folk i från Bollnäs och Alfta som visste ett och annat om huset, bl.a.. att det är populärt bland ungdomar från trakten att ta dit sina nya ragg eller flickvänner och skrämma livet ur dom. Så huset har varit välbesökt i flera år och flera medier har besökt huset samt en äldre man ifrån Alfta som påstod att det var så många vilsna själar där så han inte kunde driva ut allt på egen hand. Dock påstår han att det har varit ett 20-tal andar som har fått hans hjälp.
Vi var där mellan 2007 och 2008 och de hade börjat renovera huset i hopp om att få till ett mysigt pensionat då det har potential och ligger alldeles intill golfbanan. I början när vi var där under rusten så hade de bytt ut påbörjat byte av dörrar, kaklat om badrummen, nya badkar fanns i flera badrum och man kunde se att dom hade börjat målat om på många väggar, speciellt på mittenplan. Under första året vi var där så hände inte mycket mer utan det såg ut som att hantverkarna har haft bråttom därifrån och vi fick höra att ingen vågade komma och jobba efter diverse oförklarliga händelser, det var bl.a.. en takläggare som hade fått takpannor kastade efter sig. Enligt många som bor där lokalt så stannade rusten p.g.a. all aktivitet men en del påstår att investeraren helt enkelt fick slut på pengar. Jag tror att det var de som drev golfbanan som hade planer på att göra om huset till ett pensionat. Med detta som underlag så var vi taggad på att undersöka ”Norrfly” lite närmare.
En av cellerna i källaren
Niklas och Simon var dit själva innan jag följde med, de provade ett rum i taget och var förbluffad över hur stort huset var. I källaren fanns flera celler med rejäla dörrar som var till för att låsa in patienter där de skulle bli ”rehabiliterade”. Mittenplan hade flera rum, allrum och badrum, ett stort kök med två smala serveringsgångar ut till en hall där huvudentrén var. Två spiraltrappor i trä gick upp till övervåningen som i stort sett är identiskt med mittenplan bara att det finns en trappa i varsin ända upp till vinden. Det Niklas och Simon hade upplevt var att det var så väldigt mycket kallare inne i huset än ute och detta var på vintern, en kuslig kyla som bara kan upplevas. Luften kändes ”tjock” och det var tungt att andas i mellan åt, det fanns en närvaro i huset som gjorde att man kände sig iakttagen. Efter att ha haft en mindre seans i första bästa rum dom kunde hitta på nedre plan så frågade dem ”är det någon här?” och det började knacka men det gick inte att lokalisera vart knackningarna kom ifrån. De sa högt ”knacka en gång för ja och två gånger för nej”, det började direkt knacka i takt med deras frågor som kom upp spontant och dem började båda bli rädd och samtidigt väldigt nöjd med att det hände något. Elementet i rummet började skaka mer och mer, tills dom trodde det skulle lossna ifrån väggen, dom började känna sig mer iakttagen och tyckte att det var en bra ide att röra sig utåt för hemfärd. Den korta biten som de var tvungen att gå för att komma ut ur huset kändes lång och båda beskrev känslan som om ”något” schasade ut dem ur huset. Att komma till parkeringen och se bilen var en skön känsla och dom slängde en blick upp mot fönstren på huset och i det runda mindre fönstret till vinden så såg båda en skepnad av en liten flicka som stod och tittade ner på dem för att sedan försvinna på mindre än en sekund.
 
Niklas var inte sen med att berätta detta för mig och sa att det fanns planer för att åka dit igen så fort de kunde, det gick inte att släppa det som de precis hade varit med om. Men denna gång skulle det dokumenteras, det skulle också planeras ett bättre klädval då det var iskyla inne i huset så det gick att stanna längre. Jag var skeptisk för det lät för bra för att vara sant och jag tog deras berättelse med en nypa salt men hur ska jag veta om jag inte själv får undersöka saken så efter en stunds tvekan så insåg jag att jag var för nyfiken för att missa denna chans.  Bilden av huset dom gav mig var precis som taget ur en klassisk skräckfilm och det var för spännande för att ignorera så vi satte ihop ett ”spökteam”.

/Chris

Fortsättning följer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar