Leta i den här bloggen

måndag 3 september 2012

Schefflerska palatset

"Jag släppte sällan taget om Mormors hand. Särskilt då vi passerade Spökparken var jag angelägen att hålla hårt fast i den. Jag kunde tidigt berätta för en häpen omvärld, att jag visserligen aldrig sett några spöken, men att jag mycket väl visste hur de luktade. För det hade jag nog känt vid Spökparken. Senare lärde jag mig, att det var från färgfabrikerna utmed Holländargatan som lukten kom."

Ur Mormors porter Bo Ancker

Jag förvånas över mig själv att jag inte kände till att det finns en park i Stockholm som kallas för "Spökparken" där det står en gammal 1700-talskåk som kallas "Spökslottet". Hur som helst är jag glad att jag upptäckt denna park och ska nu berätta om den för er.

Spökparken hittar vi i Vasastan i centrala Stockholm, i parken finns Schefflerska palatset som även brukar kallas Spökslottet. Parken uppfördes av handelsmannen Hans Petter Scheffler som köpte fastigheten 1697, byggnaden och trädgården var troligen byggda vid hans död 1707. Öknamnet "Spökslottet" är en benämning som har förekommit sedan 1830-talet. Åren 1874-1924 ägdes huset av publicisten Lars Johan Hiertas änka Wilhelmina och deras döttrar. 1875-76 utfördes en renovering med ombyggnad av arkitekt Axel Kumlien.

Det finns en rad olika berättelser om spökslottet, det ska bland annat finnas både nedgrävda skatter och inmurade skelett efter den första ägaren Hans Petter Scheffler, som själv ska ligga begravd här. Jacob von Balthazar Knigge var en senare ägare som sägs ha varit en riktig elaking, som ska ha ingått förbund med Djävulen. 1796 kom en vagn med svarta hästar fram till huset. Kusken, som hade både horn och svans hämtade Knigge som det var avtalat och försvann i väg bland gnistor och eldslågor. Knigge var sedan den dagen spårlöst försvunnen och ingen hörde någonsin mer från honom och han spökat nu vilt i rummen, så till den grad att en präst kom för att driva ut andarna men han blev han utslängd genom fönstret och bröt benet.

En afton, många år senare, var några glada herrar samlade i ett av rummen och talet föll på de oförklarliga händelser som sägs ha inträffat i huset. Bland sällskapet fanns en person som var mycket skeptisk över sådana saker, men en annan av de närvarande yttrade hastigt till honom: "Var inte så säker du; du kan allt hitta på att få se något". I samma ögonblick öppnades dörren till närgränsande rum på vid gavel. Männen reste sig, tog ljus och gick in i rummet för att se vad det var, men ingenting hördes eller syntes. De gick vidare genom ett par rum, då även dessas dörrar öppnade sig, ända till dess man kom ut i förstugan. Klockan slog då tolv och de såg en person som man förgäves väntat hela kvällen komma uppför trappan -- men det var endast hans vålnad.

En person som en tid bott i spökslottet har berättat, att varje afton avtecknades å väggen i ett av rummen ett litet vitt kors. När man lade handen däröver, visade korset sig på handen. Man sökte på alla sätt att  utforska, om det kunde komma genom något återsken. Gardinerna nedfälldes, luckorna stängdes, men korset fanns där ändå. En afton hörde i fråga varande person från rummet utanför sitt sovrum ett ljud, liksom då det blåser starkt. Han tog ett ljus och gick ut, men hann ej långt utom dörren, förr än ljuset blåstes ut. Vid en sedermera företagen undersökning befanns, att så väl fönster som dörrar till rummen var stängda.

/Markus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar