Leta i den här bloggen

tisdag 7 augusti 2012

Fobier

Känner man mig väl så känner man även till att jag är en smula mörkrädd, inte så farligt dock, har inga problem när det är mörkt i min lägenhet, men om jag är borta hos någon så känner jag mig mycket otrygg i mörkret. Om jag ska beträda ett mörkt rum så sticker jag in handen för att tända innan jag själv går in. Denna rädsla för mörkret var betydligt värre när jag var barn och under tidiga tonåren.

Mörkerrädsla heter skotofobi med ett tjusigare ord och är en ganska vanlig fobi, framförallt hos barn och ungdomar. Skälet till att vissa personer utvecklar fobier anses vara en kombination mellan arv och miljö, det vill säga en biologisk sårbarhet kombinerad med händelser under livet. För min del handlar det om att jag är fostrad ganska strängt. Jag fick inte ha nattlampan tänd efter ett visst klockslag vilket gjorde att jag ofta låg vaken länge i mörkret innan jag vågade stänga mina ögon och låta mig själv somna...

Som jag nämnt vid flera tillfällen så vill jag mer än gärna besöka en hemsökt plats och då ställer en del frågan "men du är ju mörkrädd". Jepp, men inte spökrädd. Det är själva mörkret som gör mig otrygg. Sen vill jag ju mena att gå i mörkret och jaga spöken kan nog få vem som helst att drabbas av panik, oavsett fobier. Det gäller att försöka behålla ett lugn. Jag ser det som en utmaning.

Fobi för spöken kallas ibland för spektrofobi vilket egentligen är en fobi för sin spegelreflektion. Detta handlar inte om det praktiska spegelanvändandet utan handlar mer om att man är rädd för vad spegelreflektioner kan bjuda på, dvs spöken. Som med många andra fobier så är inte rädslan särskilt rationell, den som har fobin kan vara mycket medveten om att speglar inte är farliga.

Förr i världen så trodde man att det man såg i spegeln var en annan värld, en värld där man trodde att de osynliga makterna bodde, makterna som åstadkom stormar på haven, åska på himlen, skapade sjukdomar och såg till att folk råkade ut för olyckor. Den egna spegelbilden trodde man var sin egen själ som också fanns i "spegelvärlden". När man slog sönder en spegel förlorade man alltså sin själ, samt drabbades av "sju års olycka".


Spegeln har en stor roll i den för evigt populära myten om Bloody Mary/Svarta madam. Många spökhistorier och skräckfilmer använder sig av speglar för att skrämmas, så kanske är det inte så konstigt att denna fobi är ett stort problem för många...

/Markus

Jag hittade en intressant och användbar "frågor &svar-artikel" på vårdguiden.se:

Jag är rädd för spöken

Hej!

Jag är en ung tjej som har en extrem spökrädsla. Jag tror att de är överallt och detta gör att jag får svårt att sova för det känns som att de kommer fram så fort jag blundar. Det är även jobbigt för mig att kolla mig i speglar och så vidare för det känns som att de ska dyka upp bakom mig.

Jag börjar nu bli trött på detta så jag börjar inse att jag inte kommer klara av att skaffa mig en egen lägenhet som det ser ut nu. Vart kan man söka hjälp för detta? Självkart vet jag att spöken inte finns. Men ändå så är det här så jobbigt.

Svar:

Hej, och tack för ditt mail!

Precis som du skriver spelar det ingen roll att du vet att spöken inte finns, rädslan finns ändå kvar. Jag tycker också att din rädsla låter stark nog att kallas en fobi, eftersom den begränsar dig i livet. Du har svårt att sova, känner inte att du klarar att skaffa en egen lägenhet, och det är jobbigt att titta dig i spegeln. Bra att du bestämt dig för att söka hjälp!

Fobier kan man få för allt möjligt. Vi människor är biologiskt förberedda på att lära oss vad som är farligt i vår omvärld. Vi har också en avancerad förmåga till abstrakt tänkande, och kan föreställa oss saker vi aldrig varit med om. Därför kan vi också utveckla fobier för fenomen vi aldrig stött på i verkligheten, och till och med sådant vi är säkra på att de inte existerar, till exempel spöken.

Kanske blev du skrämd av en spökhistoria eller en läskig film som liten, eller så vet du inte hur fobin utvecklades. Det spelar tack och lov ingen roll för behandlingen, som fungerar lika bra oavsett om orsaken till fobin är känd eller inte. Ibland kan spökfobi hänga ihop med rädsla för döden. Jag vet inte om det är så för dig, men det kan vara bra att ta upp även det när du söker hjälp.

Den behandling som har överlägset bäst effekt vid fobier är KBT(kognitiv beteendeterapi). Den går ut på att närma sig det som man är rädd för, och man arbetar också med att bryta undvikanden i vardagen som är kopplade till fobin. Till exempel att titta i speglar i ditt fall, och att blunda i mörkret.

Om någon har en ormfobi brukar det centrala i behandlingen vara att i små steg närma sig och till slut hålla i en riktig orm. Det går naturligtvis inte att göra vid en spökfobi, men med lite kreativitet kan man ändå få till en sådan så kallad exponering för spöken. Kanske kommer du att få se på bilder eller filmer med spöken, för att på så sätt få uppleva att du klarar av att hantera rädslan och att den till slut går över av sig själv.

En del vårdcentraler kan erbjuda kontakt med en KBT-psykolog. Fråga din husläkare om möjligheterna på din vårdcentral. Ett annat förslag är att vända sig till Stockholms universitets studentmottagning, där psykologstudenter i slutet av sin utbildning arbetar med terapier under handledning. Kostnaden är cirka 125 kr per session, och de tar gärna emot personer med fobier. Du kan också ta kontakt med en privat vårdgivare, vilket är ett dyrare alternativ. Som regel blir fobibehandlingar inte särskilt långa, så den totala kostnaden behöver ändå inte bli särskilt hög.

En bra förteckning över KBT-behandlare finns på Beteendeterapeutiska föreningen - gå in på länken ”sök behandlare”. Där du kan läsa mer om varje behandlares enskilda kompetensområde.

Ett varmt lycka till, och jag hoppas att dessa tips kan hjälpa dig till en behandling som fungerar för dig!

1 kommentar:

  1. Bra inlägg - man kan fundera lite över varför mörker alltid förknippas med 'spökerier'. De starkaste upplevelser jag har haft har nästan alltid varit i dagsljus. Möjligen skymning men nästan aldrig i mörker. Hör jag något eller upplever något märkligt i mörker tror jag genast att det har en naturlig förklaring s a s :).

    SvaraRadera