Leta i den här bloggen

lördag 11 augusti 2012

Ängsö slott

Om man ser Ängsö slott i Västerås så blir man kanske aningen besviken med tanke på hur "oslottigt" slottet ser ut då jag skulle kunna gissa att de flesta av oss har en viss bild av hur ett slott ska se ut, med slottstorn och flyglar m.m. 

Ängsö slotts nuvarande slottsbyggnad är nästan kubisk och byggd av sten och tegel i fyra våningar. De nedre våningarna är byggda på 1480-talet medan de övre våningarna tillbyggdes på 1630-talet. Åren 1740-41 byggdes den översta våningen samt mansardtaket, som kröns av en lanternin

Man har bevarat flera rumsinredningar från denna tid. Idag är slottet ett levande museum, där den fasta inredningen till största delen har lämnats orörd medan konst och inventarier speglar olika epoker. Förutom sin arkitektur och historia så är Ängsö slott känt för sina spöken.
Målning av Olof von Dalin.
”lux in tenebris” är latin för ”ljus i mörkret”
 

Anders Luxemburg - Om du besöker Ängsö slott och råkar se en krokig liten figur i grå långrock med skört och med en grå mössa på huvudet så kan det vara spöket av Anders Luxemburg som var hovnarr på slottet på Karl XIIs tid. Enligt spökhistorier skall den puckelryggige dvärgen ibland ta en liten promenad i parken, eller på gången mellan slottet och kyrkan. Jag vet att man inte använder ord som "dvärg", men då detta var en 1700-talssnubbe så kan vi väl göra ett undantag? 
"Här hwilar Anders Luxemburg född 1697 död 1744
som öfwer 30 åhr i sit herrskaps tienst lefwat
 med trohet känd af höga och låga och nu genom guds nåd
 utan men och lyte i det oförgängeliga."

Enligt sägnen så var Luxemburg en av de sista som såg Karl XII i livet. Karl XII:s likfärd från Norge till Stockholm stannade till vid Målhammar intill Sagån. Anders Luxemburg tog med sig Karl XII:s häst Brandklipparen och tog tjänst vid Ängsö slott. En natt år 1740 stod hästen i stallet och blev upprörd av något. När stallfolket öppnade stallporten slets sig Brandklipparen loss av skräck och sprang rätt in i muren och dog.

Luxemburg var mycket uppskattad genom sina visor och anedokter. Han dog 1744, 47 år gammal efter att ha tjänat sitt herrskap i omkring 30 år. 


Brita Bååt - Medan Anders Luxemburg låter som ett relativt harmlöst spöke så torde Brita Bååts spöke vara aningen mer obehagligt att möta. Enligt legenden var Fru Brita Bååt en ond och styvsint kvinna som enligt legenden skulle ha drivit två av sina män i en för tidig grav.

Brita Bååt
Berättelsen om fru Bååt låter enligt mig lite för otrolig för att vara sann vilket även får mig att ifrågasätta om hon ens har funnits. Som tur var så hade jag fel, hon har funnits! Enligt slottets historia så var, under 1500-talet, Arvid Posse, hovjunkare hos Johan III, ägare av slottet. Han skänkte ägorna i morgongåva till sin maka Brita Bååt av Follnäs. 

När jag kollar genom personakter som finns på nätet som används för släktforskning så hittar jag en Brita Björnsdotter [Bååt] som dog 19:e februari 1597 i Almunge. Hennes far var Björn Pedersson [Bååt av Fållnäs] Fogde, slottslov, riksråd, rikskammareråd som dog den 1:a juni 1570 i Sorunda.
Bååt är en svensk medeltida adelsätt, svensk uradel, som troligen har samma ursprung som ätten Bonde, då båda för samma vapen och släktmedlemmarna i äldre tid kallade varandra för fränder.

Brita Bååt är är känd för att, enligt sägnen, vara huvudperson i folksägnen och spökhistorian De dödas julotta som jag nämner i ett av mina första inlägg i den här bloggen.

Berättelsen om Brita Bååts besök på de dödas mässa skiljer sig lite från den version jag har har delat med mig av, men  grundstommen är den samma. Denna berättelse utspelar sig har även minst två andra platser som den sägs härstamma ifrån.  Via den här länken kan ni läsa fullständiga berättelsen om Brita Bååt och De dödas julotta. Här är en förkortad variant:

En julaftonskväll bad Brita kammarpigan att väcka henne tidigt så att hon skulle hinna till julottan. När hon vaknade såg hon ut genom fönstret och märkte att det lyste i Ängsö kyrka som ligger intill slottet. Hon trodde att kammarpigan hade glömt att väcka henne, och skyndade sig till kyrkan i tron att julottan hade börjat. När hon öppnade dörren till kyrkan mötte hon en massa benrangel som höll mässa i kyrkan. Två vålnader som enligt berättelsen skulle ha varit hennes döda män anföll henne. Den ene slängde med värjan som träffade Brita Bååts slöja och den andre slängde en stor sten som missade henne. Chocken gjorde att hon svimmade och tre dagar senare var hon död. Värjan finns fortfarande i kyrkan och den stora stenen är inmurad i kyrkogårdsmuren.
Sophie Piper, målad av Carl Fredrik von Breda

Det sägs att man kan se en kvinnlig skepnad som drar med fötterna genom Kungarummet och in i stora balsalen klockan åtta på kvällarna. Detta sägs vara Brita Bååt som går igen...

Hunden Cottilon - Till sist har vi slottets trogna spökhund Cottilon som sägs ge sig till känna genom ett raspande ljud i stora matsalens golv. Det har hänt att man har sett Cottilon när hon springer från stora matsalen in i salongen. Cottilon sägs ha varit Eva Sophia von Fersens (1757-1816) hund. Vid ett av hennes besök till Ängsö slott dog Cottilion "vid sin härskarinnas fötter" som det står på franska på hundens gravsten.

/Markus

1 kommentar:

  1. Helt sant det där med Brita Bååt.
    Har själv tillsammans med tre
    vänner sett henne på 70talet.
    Erik

    SvaraRadera