Leta i den här bloggen

onsdag 25 juli 2012

Akamella ödekyrkogård


Texten på stenen: Akamellas begravningsplats - invigd 1663
Denna sten är rest 1932.

Ödekyrkogård? Hmm, är det helt enkelt en kyrkogård som är ödelagd? För att försäkra mig om detta glider jag ut i Googles fantastiska värld, där ute stöter jag även på ordet ödekyrka. Det verkar inte vara lätt att hitta en vanlig enkel ordförklaring, visst, det kan tyckas vara självklart, men jag är av den naturen att ingenting bör vara självklart, framförallt inte när det gäller informationssökning.


Nåja, jag testar den bästa översättningssidan som finns på nätet (enligt mig själv i allafall) tyda.se och där översätts "ödeskyrka" som "abandoned church", som betyder övergiven kyrka. Då vi i Sverige är ganska bra på att bevara våra kyrkor och kyrkogårdar så behöver vi inte använda ord som "ödekyrka" särskilt ofta.




Nu känns det som att jag gnäller en massa, vilket jag kanske gör. Det handlar nog lite om tidigare nämnda irritationsmoment, dvs att man på många "spök-hemsidor" använder copy/paste, kolla själv så ser ni att informationen på de olika sidorna i stort sett är den samma. Jag vill alltid veta om det finns mer till historien och mitt mest grundläggande syfte med min blogg är att jag vill förmedla berättelser till alla, oavsett ålder, vilket innebär att alla måste kunna förstå budskapen.


Så, nu har jag gnällt färdigt och ska nu berätta om en övergiven kyrkogård längst upp i Sveriges land. "Ödekyrkogården" i Akamella ligger intill Muonioälven i Pajala kommun som ligger i Norrbottens län.


Vad många hemsidor har missat att nämna är att Akamella var ursprungligen en helig plats för samerna. År 1630 levde Muonio-sockens folk här och Akamella blev deras första begravningsplats. Till en början gick det bra att sköta kyrkogården och det fanns alltid plats för de döda som fraktades hit. Senare drabbades byn av farsoter och hungersnöd och begravningsplatsen började då bli för trång. Det fanns helt enkelt inte plats längre för de som tragiskt fick sätta livet till och det slutade med att man var tvungen att gräva upp gamla gravar och stjälpa över lik, benknotor och föråldrade och väderdrabbade träkors utanför staketet och kyrkogården.


Det sägs att de döda som grävdes upp spökar eller har spökat på platsen. Kränkta har de förföljt folk i trakten.










Denna kyrkogårds sorgliga öde påminner ganska starkt om den gamla afroamerikanska kyrkogården "Black Hope" i USA. Att följderna av att dessa begravningsplatsers öden har fött en rad spökhistorier är nog inte så underligt, frågan är dock hur mycket sanning det ligger i att Akamellas begravningsplats verkligen är hemsökt. Att man trodde det förr i tiden är ju inte så underligt då man trodde mer på det övernaturliga då än vad man gör idag. När jag ser foton på begravningsplatsen så måste jag säga att den trots allt ser väldigt  vacker och fridfull ut. Men vad vet jag, kanske blir det annat ljud i skällan när nattens mörker lurar över kyrkogårdens frid...

/Markus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar