Leta i den här bloggen

onsdag 27 juni 2012

The Headless Horseman - Den huvudlösa ryttaren

Fram tills nu så har jag alltid kopplat "Den huvudlösa ryttaren" till Washington Irvins "The Legend of Sleepy Hollow" som jag nämnde i inlägget om huvudlösa spöken. Det jag inte visst var att legender om huvudlösa ryttare har cirkulerat i Europa enda sedan medeltiden, om inte längre. Det sägs att Washington skrev sin klassiska spökhistoria efter att ha fått höra en berättelse om huvudlös ryttare som utspelar sig i New York. Här har ni en hemsida med just den berättelsen som även bjuder på en länk där du kan lyssna på spökhistorien.

I keltisk folklore berättas det om en figur som kallas dullahan som betyder "The Dark Man". Ett annat namn på spöket är Gan Ceann som betyder "utan huvud". Spöket beskrivs som en älva som rider på en svart häst. Under armen bär han på sitt huvud vars ögon är vidöppna och påminner om flugögon. Munnen sträcker sig från ena sidan av huvudet till den andra och har ett fasansfullt grin. Huvudets hud sägs ha samma förg och koncistens som gammal möglig ost. I andra handen har Dullahan en piska som i själva verket är mänsklig ryggrad. Ibland åker spöket runt med en vagn vilken påminner om en begravningstransport, dekorerad med stearinljus i dödskallar, vagnens ekrar är gjorda av mänskliga lårben. På vagnen finns även ett maskätet gammalt bårtäcke. Om Dullhan stannar till betyder det att en person kommer att dö. Dullahan ropar då ut dennes namn vilket gör att personen i fråga avlider.

Det finns inga sätt att fly undan Dullahan då denne kan öppna alla grindar och lås. Ej heller är Dullahan särskilt glad i att iakttas när han är ute på sina ärenden, så om någon ser på när denne kommer ridandes så blir personen med blod besköljd, detta fungerar som en markering att personen är näst på tur. Om du skulle ha oturen att stöta på detta keltiska spöke så bör du ha guld på dig då Dullahan är rädda för just guld.

I Tyskland finns två berättelser som de kända folklore-samlarna Bröderna Grimm har nedtecknat. Den ena berättelsen utspelar sig i närheten av staden Dresden där vi möter en kvinna som tidigt en söndagsmorgon går runt i skogen för att plocka ekollon. Vid ett område kallat "Lost Waters" hör hon ett jakthorn. Hon hör ljudet ytterliga en gång och vänder sig då om och får se en huvudlös ryttare klädd i en lång grå kappa sittandes på en häst.

Den andra berättelsen utspelar sig i Braunschweig figurerar en huvudlös ryttare som är av det lite snällare laget. I berättelsen kallas spöket för "Den vilda jägaren" vilken blåser i sitt jakthorn för att varna jägare att inte rida ut nästa dag då de då kommer att råka ut för en olycka. Visst låter detta som ett klassiskt varselspöke?


Till sist så måste jag bara nämna en grej. Ni vet när någon verkligen är lik någon och man vill berätta det för alla man känner. Tur att man har en blogg... Här har vi Will Rogers som spelar Ichabod Crane i stumfilms-versionen av The Legend of Sleepy Hollow från 1922. Är inte Will Rogers larvigt lik en mörkhårig Robert Gustafsson? Will Rogers var en betydligt mer stilig skådis än vad han är i den filmen. Håller ni inte med mig om likheten, se filmen som finns i sin helhet på fantastiska Youtube. 

/Markus

The Legend of Sleepy Hollow från 1922. Ca 70 min.



torsdag 21 juni 2012

The Haunted Mansion i Disneyland

Kan ni tänka er, här har vi ett spökhus där det verkligen spökar! Det sägs att spökhuset "The Hunted Mansion" i Disney Land i Kalifornien verkligen är hemsökt! 


I början av 60-talet började Walt Disney att planera för ett bygge av ett spökhus på Disneyland i Kalifornien. Den 15:e december 1966 avled Disney vilket gjorde att spökhusbygget stannade upp en tid, men den 9:e augusti 1969 slog man upp portarna till The Haunted Mansion.


Under årens lopp har många sett spöken i spökhuset, spöken som inte Walt Disney har skapat. En av de riktiga spökena är "The man with the cane" (mannen med käppen) vilken påstås vara spöket av en man som omkom i en flygplanskrasch i en närliggande sjö. Han ses oftast sent på nätterna efter stängning.


Ett annat spöke är "The Man in a tuxedo" (mannen i smoking) som har setts i en spegel vid ingången. Spegeln är i själva verket ett fönster där det på andra sidan glaset finns personal som därifrån kan hålla uppsikt av säkerhetsskäl. En kvinnlig anställd sade upp sig med omedelbar verkan efter att ha sett en man med smoking i spegeln trots att ingen människa var där. Hon hade även känt hur det blivit oförklarligt kallt och att hon känt en hand på sin axel.

Ett tredje spöke är en liten pojke som man kan höra gråta i närheten av ingången. Det sägs att mamman ville strö sitt döda barns aska i spökhuset, men när företaget vägrade så gjorde hon det ändå i hemlighet.

"The Hatbox Ghost" (Spöket med hattlådan) var ett av husets spöken som togs bort kort efter att man hade öppnat spökhuset. Detta berodde på att de visuella effekterna hos spöket inte fungerade som man hade tänkt sig. Detta spöke har kommit att bli mycket omtalat:


Filmen The Haunted Mansion från 2003 med Eddie Murphy baserades på Disneylands spökhus. Filmen var väl inte så där jättebra, men säkert skojig för de allra minsta.
Vid Comic Con 2010, kom regissören till bla Hellboy-filmerna Guillermo del Toro med den överraskande nyheten att han förmodligen kommer att göra en film för Disney som ska baseras på The Haunted Mansion. Enligt Del Toro så kommer denna film att vara aningen mindre komisk än den från 2003 och kommer att kretsa kring det mytomspunna spöket "The Hatbox Ghost". Desvärre kommer vi nog att få vänta några år på denna film då detta mexikanske filmgeni har väldigt mycket att göra.

/Markus

tisdag 19 juni 2012

Gröna handen




Omkring 1990 när jag var 8-9 år ungefär så gick det ett barnprogram på tv som hette Pippi Pelikan. De flesta avsnitten utgick från den numera nedlagda Katarinahissen i Stockholm. Uppe i hissen tittade Pippi Pelikan ut över den stora staden och i varannat avsnitt så hamnade kikaren på en grupp barn som satt på en vind och berättade spökhistorier. Jag kommer ihåg hur jag efter dessa spökavsnitt alltid hade lite svårt att sova...

Berättelserna kom ifrån boken Gröna handen och andra spökhistorier av Ulf Palmenfelt. Dessa berättelser är ganska otäcka vilket bara är fantastiskt för en 8-9-åring. Det är inga tramsiga berättelser med en komsk knorr på slutet. Om ni har ungar som gillar spökhistorier precis som jag gjorde då jag var barn, kolla upp Palmenfelt då han har skrivit flera böcker i liknande stil.

/Markus


Gröna handen

Det var den flicka som bodde hos sin mormor. På natten blev hon kissnödig. Hon gick ner för trappan, för hennes sovrum låg på övervåningen och toaletten var på undervåningen. När flickan gick genom vardagsrummet, blev hon förskräckt, för mitt på vardagsrumsmattan låg en grön hand. Den skimrade lite grann, som om den var självlysande.
Flickan sprang upp till mormors sovrum och väckte henne.
-Mormor, mormor! Det ligger en grön hand på mattan i vardagsrummet! sa flickan.
- Det inbillar du dig bara, sa mormor. Gå och lägg dig och försök somna om.
Men flickan var fortfarande kissnödig och gick ner för trappan igen. Då fick hon se att den gröna handen låg på det nedersta trappsteget. Hon blev lika rädd som första gången och sprang på nytt och väckte mormor.
-mormor, mormor! Det ligger en grön hand på nedersta trappsteget! sa flickan.
- Det inbillar du dig bara, sa mormor. Gå och lägg dig och försök somna om.
Men flickan var fortfarande kissnödig och gick ner för trappan igen.
Nu såg hon ingen hand, utan hon gick till toaletten och kissade. När hon kom upp till sitt rum, såg hon att den gröna handen låg på hennes täcke.
Nu blev flickan verkligen rädd. Hon sprang in och väckte mormor och ropade.
-mormor, mormor! Det ligger en grön hand på mitt täcke! Men mormor svarade bara sömnigt.
- Det inbillar du dig säkert bara. Gå och lägg dig och försök somna om.
Flickan var mycket rädd, men gjorde som mormor sade. Hon gick tillbaka till sitt rum, kröp ner i sängen och försökte att inte titta på den gröna handen som låg på täcket.
På morgonen skulle mormor väcka flickan för att hon skulle gå till skolan. När mormor kom in i hennes rum, låg flickan död i sin säng. På nattduksbordet bredvid sängen låg en grön hand. Den skimrande lite grann, som om den var självlysande.
Efter begravningen städade mormor flickans rum.
Då slängde hon den gröna handen i soptunnan. Nästa morgon låg den på nytt på flickans nattduksbord.
Då tog mormor ut den i trädgården och brände upp den i grillen. Nästa morgon låg den gröna handen på nytt på flickans nattduksbord. Den var inte så mycket som var religös. Hon lade handen på en vit handduk på köksbordet. På ena sidan lade hon bibeln och på andra psalmboken. Sedan började hon läsa böner och andra religiösa ord. Då blev handen till aska. Kvinnan vek ihop handduken med askan och grävde ner den i trädgården.
När mormor gick hem, såg hon, att hon hade fått att svart kors inuti vänster hand. Det korset gick aldrig bort.


Ur Ulf Palmenfelts "Gröna handen och andra spökhistorier" från 1987.

söndag 17 juni 2012

Spök-spratt

Mitt köksfönster mynnar ut mot en liten äng som är omgiven av skog och igår såg jag hur ett gäng tonårstjejer satte upp ett tält på ängen. Spökhistorie och skräckfilmsälskare som jag är så kunde jag inte hjälpa att tänka på vilka skojiga spratt man skulle kunna utsätta dessa tältare för, men väluppfostrad som jag är så gjorde jag såklart ingenting. Kanske om jag kände dem så hade jag hittat på läskigt bus som de sent skulle glömma...


Jag kollade runt på youtube för att se om det fanns några klipp där någon "skojspökat" för tältare, men underligt nog hittade jag inga såna klipp, däremot hittade jag en hel drös med andra spökbus. Dessa klipp är inte alls skrämmande, men de skrämmer livet ur de som blir utsatta för busen.


Första klippet är från den amerikanska tv-serien Scare Tactics där man med dold kamera filmar läskiga practical jokes:



Nästa två klipp är från liknande asiatiska varianter av ovanstående tv-serie.




Det här är ju bara elakt... 
En "kompis" spelar sin vän ett spratt, 
en vän som är mycket rädd för spöken:

Det finns fler roliga klipp av samma karaktär. Sök på youtube efter "ghost prank" så får ni upp en hel drös med träffar.

/Markus

fredag 15 juni 2012

Spökhuset i Norrfly

Om vi stannar upp lite och tänker ut några klassiska "spökhistoriemiljöer" så kommer en del ord upp i tankarna såsom, kyrkogårdar,galgbackar, gamla slott, herrgårdar och... Ödelagda hus kanske?

När jag växte upp i Hemse socken på Gotland så minns jag att det fanns en del hus som stod tomma och jag kommer ihåg ett hus som stod alldeles intill Högbyskolan som var väldigt förfallet och kallades för "spökhuset". Jag minns inte vilken årskull jag gick i när huset revs men jag gick nog kanske i lågstadiet eller kanske i början av mellanstadiet så kanske i slutet på 80-talet. 

Som jag minns det så fick man inte gå in där för lärarna på skolan, men jag visste att en del äldre elever gick dit ändå för att tjuvröka. Idag förstår jag att lärarna förbjöd oss att gå in dit bland annat pga att det var farligt då huset var så förfallet, men då när jag var barn så gjorde detta bara att min fantasi triggades.

För visst är det så, att om vi som älskar spökhistorier bara får höra "hus där ingen bott i på femtio år" så tänker nog många av oss att det spökar där. Vi ställer oss frågor som: Varför har ingen bott där på så länge? Finns det någon mörk historia kopplat till huset? Har folk dött i huset?

Det gamla ålderdomshemmet i Norrfly.
Många av er där ute känner säker till såna hus, som står öde och pga detta fått ett rykte om att vara spökhus, främst från barn och ungdomar. Ett hus av denna sorten som faktiskt är ganska välkänt ska vi prata om nu.

Många där ute som är intresserade av det övernaturliga har säkert hört talas om det sk "Dårhuset i Norrfly" som ligger utanför Kilafors i Bollnäs kommun, Hälsingland. Det är svårt att hitta trovärdiga källor när man söker efter information om denna gamla kåk. Det är många som är nyfikna och det mesta av nyfikenheten finns i olika forum på nätet.

Denna byggnad var i början av förra seklet ett sanatorium vilket var en typ av sjukhus där man främst isolerade och behandlade patienter med lungtuberkulos. Baserat på de rådande vårdidealen förlades sanatorierna ofta till orter där de klimatologiska förhållandena ansågs främja läkning av sjukdomen, det vill säga högt belägna eller havsnära platser på landsbygden med frisk luft, som exempelvis Norrfly.
En karta över Norrfly från 1954.
Senare blev det ett ålderdomshem men även ett ställe där psykiskt sjuka spärrades in. Ålderdomshemmet var verksamt fram till i slutet av 1950-talet. Nere i källaren skall det finnas två isoleringsceller där dom psykiskt sjuka spärrades in där även personer skall ha mött döden.

I en av de två isoleringscellerna så sägs det att en ung man vid namn Oskar Boman en gång suttit isolerad. Han satt helt isolerad i över tjugo år, till den 3 februari 1937, då han avled. Dörrarna var försedda med tittspringa och matlucka. Oskars syster som besökte honom några gånger under åren fick bara se honom genom den sk. tittspringan. Kanske så är Oskar en av dom som inte kan få ro. Här kan du läsa mer om Oskar Bomans öde.

Norrfly har under årens gång varit mycket hemsökt, dock inte av spöken utan av människor av den yngre modellen (med en del undantag förstås) som har vandaliserat vilket har gjort att det numera är det gamla ålderdomshemmet strängt bevakat av grannar och polis som har tröttnat på förstörelsen. Så med det så säger jag, tack era lymmlar för det! Nu får vi nog kanske aldrig veta om det spökar där eller inte, eller om det bara är skrönor som ungdomar knåpat ihop.

Min kompis Chris har varit till Norrfly några gånger, läs om hans erfarenheter här:
Operation - Norrfly Del 1
Operation - Norrfly Del 2

/Markus

tisdag 12 juni 2012

Hemsökta äldreboenden

Många av oss har arbetat eller arbetar inom äldreomsorgen, jag gör det och trivs mycket bra med det. Jag har arbetat på olika boenden i flera olika kommuner och det är ju inte allt för sällan som man får höra om oförklarligheter av olika slag, hissar som går igång för egen maskin, fotsteg i tomma korridorer och mycket annat.


En annan vanlig grej som fascinerar mig är att många som arbetar på äldreboenden är rädda att gå ner i källaren. Visst, källare är ju en klassisk skräckmiljö, men det är ju inte här som någon har avlidit. Kanske att man på riktigt gamla äldreboenden har förvarat avlidna nere i källaren, men ingen av de boenden jag har arbetat på så har det varit på det sättet. Nere i källaren finns ju inget annat än förråd, tvättstuga och soprum m.m.
Tanken med en äldrevårdsavdelning är, enligt mig, att den ska vara så trygg och trevlig som möjligt, vilket oftast är fallet. Att det sedan kanske finns massor av andar som rör sig där är inte det första jag kommer att tänka på när jag arbetar. Det är ju bara andar av gamla människor som kommer på besök, det är väl inte läskigt?


När jag ställer frågan till bekanta som har arbetat eller arbetar på äldreboenden så verkar det som att det ofta handlar om elektroniska prylar som lever om.

 Rörelselarm används oftast på nätterna för att se om den äldre kliver upp. Detta är till exempel till för att förhindra att den äldre ramlar, en trygghet helt enkelt. En person jag känner berättar om hur rörelselarm från tomma rum har satt igång. Lägenheterna har då varit tömda så det kan inte vara gardiner eller något annat som fått larmet att gå.



Man ska vara försiktig när man talar om saker man upplevt då man samtidigt måste tänka på att vi som arbetar med äldreomsorg har tystnadsplikt, detta gäller även om man inte jobbar kvar på boendet och de äldre som är med i händelsen kanske är döda sedan länge. Det finns alltså mycket vi kan berätta, men tänk på tystnadsplikten!

I Bräcke kommun utanför Östersund finns ett boende som till och med har figurerat i Aftonbladet! Två anställda hade anlitat ett medium för att genom en seans, driva ut andar som verkade röra sig i en kvinnas bostad. 
Ur Aftonbladet:
"Alice kunde lokalisera problemet till en funktionshindrad kvinnas lägenhet. Där höll hon en seans.
– Jag kan inte gå in på det exakta problemet men det var mycket stora besvär med en närvaro. Det var gamla energier som låg i marken sedan hundratals år tillbaka, säger Alice Larsson som nöjde sig med en 50-lapp i bensinpengar som betalning.
– Det var ett ömmande fall så jag tog på mig det, egentligen jobbar jag inte med detta nu. Besvären var så stora att jag gjorde det mest av välgärning."

Kanske är det en sån här förtjusande kvinna som personalen
har  träffat på i boendets korridorer?
Anledningen till varför ärendet hamnade  media var att ledningen gjorde en lex Sarah-anmälan då man menade att det fanns risk att en brukare kunnat fara illa.
Efter seansen så blev det, enligt personalen, lugnare på boendet.

Ett liknande ärende hände på ett korttidsboende i Kalmar. I detta fall så var det biträdande socialchef som såg till att ett medium kom och drev ut andarna som gjorde arbetsplatsen otrygg. Man menade att det var ett sätt att lösa ett arbetsmiljöproblem.
"- Vi gjorde det eftersom personal upplevde onaturliga saker och mådde mycket dåligt, säger Cecilia Fridh som är biträdande socialchef på Kalmar kommun till Smålandsnytt. 
-Det var på personalens initiativ som vi kontaktade mediet och det var ett sätt att lösa och hantera personalens problem, säger Cecilia Fridh."

/Markus

onsdag 6 juni 2012

Clinton Road

I New Jersey finns en snålt trafikerad väg på ca 16 km som är allt annat än en fånig liten prick på kartan. Clinton Road är en av de mest mytomspunna vägarna i USA där folk påstår sig ha sett underliga djur som inte är av denna värld och, såklart, spöken.

Vi börjar med att titta på vad de underliga djuren kan handla om. Många hävdar att det en gång fanns en djurpark med exotiska djur i närheten av vägen. När djurparken stängdes så släpptes djuren fria och har genom åren själva bildat nya arter, en av dessa sägs vara den legendariska ”Jersey-djävulen”.

Säkert har du hört talas om uttrycket “Dead Man’s Curve”. Detta är inte en bestämd plats utan är en benämning på farliga vägkurvor i USA som krävt många människoliv. Clinton Road har en sådan kurva och i närheten av den finns en bro som går över ett vattendrag. Det sägs att en ung pojke lekte på bron när en bil plötsligt susade förbi. Pojken vinglade till och trillade ner i vattnet och drunknade.

Flera personer har berättat att de känt hur något eller någon har knuffat dem åt sidan då de gått över bron, man menar att det är pojken som vill skydda folk från den farliga trafiken.
Det sägs att man kan få kontakt med pojken genom att placera en ”quarter” (amerikanskt mynt) på den gula väglinjen på mitten av bron. Många säger att om du slänger ett mynt i vattnet så kommer spökpojken att kasta tillbaka den.

Vid samma farliga kurva har många påstått sig, vid nattetid se en ung kvinna i en camaro köra förbi och sedan försvinna i tomma intet. Man tror att detta är en kvinna som dog i en bilkrasch i den skarpa kurvan 1988. Det sägs att det kan räcka om du pratar om denna kvinna i sin camaro för att få henne att dyka upp.

En av vågens mest farliga fenomen är ”spökljuset” som tycks vara ett större fordon som förföljer resenärer om nätterna. De som varit med om fenomenet beskriver det som strålkastarna på ett fordon de har bakom sig. När de saktar in för att släppa förbi så saktar även fordonet in. När de nått slutet av Clinton Road försvinner plötsligt detta fordon.

Det gäller att inte få panik när man råkar ut för detta fenomen om man vill komma hem levande från Clinton Road:

Några besökare påstår sig ha sett människor klädda konstigt på udda tider. När de har mött dessa så har de bara stirrat på dem utan att tala ett ord.

Slutligen har vissa resenärer rapporterat en känsla av olust och även panikartad rädsla då de kört in på vägen, ibland så kraftigt att de måste vända tillbaka…

/Markus