Leta i den här bloggen

söndag 20 maj 2012

Black Hope


En klassisk amerikansk skräckberättelse-klycha är om hus byggda på gamla indiangravar. Här har vi en sådan berättelse, men i detta fall handlar det om fd slavars gravar.

I början av 1980-talet var Sam och Judith Haney en av flera par som köpte hem i ett relativt nybyggt område i Newport, Houston, Texas. Detta var det hemmet som paret Haney hade drömt om, här skulle de bo resten av livet. En detalj som saknades på deras tomt i det tjusiga området var en swimmingpool.


En äldre afroamerikan, Jasper Norton, hade hört om detta och besökte paret. Han tog dem med ut på tomten och visade de områden där fanns gravar, han hade koll på detta just pga att han själv hade begravt personer på 30-talet då platsen fortfarande var den afroamerikanska begravningsplasten Black Hope.

Trots detta valde ändå paret att anlägga en pool. Sagt och gjort, under grävandet så stötte de på två enkla kistor, de öppnade dessa och fann såklart kvarlevor. Sam ringde polisen och en riktig uppgrävning gjordes. Bland de mycket sköra benknotorna fann man två vigselringar vilket gjorde att man kunde identifiera dessa som Betty och Charlie Thomas som hade begravts på 30-talet.

Black Hope hade användts som kyrkogård för fd slavar under 1800-talet och en bit in på 1900-talet och under årens lopp hade den enkla gamla kyrkogården glömts bort och man valde att "sudda ut" platsen genom att anlägga ett tjusigt bostadsområde. En bra idé om man vill reta upp redan uppretade andar.

Man kunde inte hitta några levande ättlingar till paret Thomas och Sam och Judith mådde väldigt dåligt över att ha stört en gravplats på detta vis. De lät bli att anlägga en pool och valde istället att gräva igen gravarna och sedan avlägga sin djupaste ånger och ursäkt vid gravarna. De planterade även blommor på gravarna för att hedra paret Thomas.

Dock blev det inte frid efter detta. Vid ett tillfälle hörde Judith hur skjutdörrarna i glas öppnades och en röst som hon trodde var Sam sa Vad gör du? När hon tittade så var ingen där och dörren var låst. Dagen därpå skulle hon använda sina röda skor men kunde inte hitta dem, både Sam och Judith började leta efter dem. De gav upp efter ett tag och när de senare promenerade ute på tomten såg de något rött ligga på en av gravarna. Det var de röda skorna som låg snyggt placerade på Betty Thomas grav. De kom nu på efter de uppgifter de fått om paret Thomas, detta var Bettys födelsedag. Kanske var detta Charlie Thomas födelsedagspresent till sin käresta?

Haneys var inte ensamma om att vara med om spökerier. Ett tiotal grannar hade varit med om bl.a lampor, tv-apparater och vattenkranar som hade satts på av sig själva. En del grannar påstod sig även ha hört ljud som tycktes komma underifrån. De flesta i grannskapet upplevde hemsökelserna som ondsinta.

Att det började spöka i området är för mig inte helt underligt. Hade jag själv varit fd slav som långt efter min död får en tjock amerikans hus över mig alternativt att jag blivit uppgrävd så skulle jag helt klart hemsöka dem allt vad jag kunde. Jag kan aldrig förstå hur det kan vara att bli illa behandlad hela sitt liv på detta sätt, men jag kan försöka och tänker mig att jag blir mobbad i hela mitt liv ända tills jag dör och blir då begravd på en plats som ägs av mina mobbare som mer eller mindre motvilligt låter mig och en mindre grupp utstötta mobboffer bli begravda på en mindre kyrkogård. Några år senare så kommer ättlingar till våra mobbare och skändar våra gravar för att de minsan vill bygga hus för sina mobbare. Jag kanske gör en fånig liknelse, eller vad säger ni? Skulle inte ni spöka skiten ur era mobbare? Oh Yeah!

/Markus
Här reportage från Unsolved Mysteries om Black Hope:


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar