Leta i den här bloggen

onsdag 21 mars 2012

Pintorpafrun

13 kilometer öster om Katrineholm i Stora Malms socken i Katrineholms kommun i Södermanland ligger Ericsbergs slott byggt under 1600-talet. Platsen där slottet står kallades under medeltiden för Pinnatorp eller Pintorp. 1637 kom Eric Carlsson Gyllenstierna att ärva det gamla torpet och efter hans död fick det namnet Ericsberg.


Ericsbergs slott är förutom sin tjusiga slottspark även känt för sitt alldeles egna spöke. Enligt sägnen så är det den onda Pintorpafrun som går igen efter att blivit hämtad från jordelivet av den onde själv. Sägnen berättar om "den grymma slottsfrun som plågade livet ur tjänstefolk och torpare".
Legenden går ungefär så här:

På Pintorp bodde en adelsman som vid sin död i unga år lämnade gods och ägodelar till sin änka. I stället för att vara en god husmor för sina talrika underhavande, utarmade hon dem på alla vis och misshandlade på det grymmaste. Under slottet hade hon djupa fängelsehålor där mången oskyldig försmäktade. Mot barn och tiggande hetsade hon arga hundar. Och den som inte infann sig på rätt tid till arbetet kunde vara säker på att återvända hem om kvällen med ryggen hudflängd.
Tidigt en morgon när dagsverksfolket samlades stod Pintorpafrun på slottstrappan och såg en stackars torpare komma försent. Skummande av vrede överöste hon honom med ovett och förbannelser och befallde honom att fälla den största eken som fanns på godset. Innan kvällen skulle han köra den ohuggen med toppen förut fram till gården. Om han inte verkställde befallningen till punkt och pricka så skulle han utan nåd och förskoning drivas från torpet och allt han ägde skulle tillfalla gården.

Grubblande över den hårda domen gick torparen till skogen där han mötte en gammal man som frågade honom om varför han var så ledsen. - Därför att det är slut på mig om vår herre inte kommer med hjälp, suckade den olycklige och talade om vilket beting hans matmor har förelagt honom. - Oroa dig inte, sa den okände. Hugg den här eken och sätt dig på stammen så skall Erik (Gyllenstierna) och Svante (Banér) dra den till slottet. Torparen gjorde som gubben sagt och börja hugga och redan vid tredje hugget så föll trädet med ett väldigt brak till marken. Därpå satte sig torparen på stammen med kronan framåt och genast började trädet röra sig som om det hade dragits av hästar. Snart blev farten så hög att gärdesgårdar och grindar kastades som stickor längs efter vägen. Och inom kort var eken på borggården. Just som toppen törnade mot slottsporten snavar en av en osynliga dragarna och en röst
hördes säga: - Vad knäar du, Svante? Pintorpafrun som stod på trappan förstod vem som var torparens hjälpare, men i stället för att ångra sig så började hon svära och hota torparen med fängelse".


Så, hur uppkommer en sån här sägnen? I detta fall råder det dessutom delade meningar om vem denna Pintorpafru egentligen var. De som man tror kan vara Pintorpafrun är Anna Karlsdotter, änka efter riddaren Erik Erikssons Gyllenstierna, Beata von Yxkull, maka till Erik Gyllenstierna, samt Gabriel Oxenstiernas änka Anna Gustafsdotter Banér, trots att hon aldrig varit bosatt på godset Pintorp. Jag tror att om denna person har funnits så låter det som en tvättäkta psykopat som hade alldeles för mycket makt.

Beata von Yxkull
Så, finns det inga spökhistorier om denna ruskiga kvinna? Jodå! På 1800-talet såg en piga på slottet Pintorpafrun och kunde beskriva hennes 1600-talsklädsel i detalj. Senare hittades klädräkenskaper som visade att slottsfrun Beata von Yxkull 200 år tidigare hade burit just sådana kläder. I Ericsbergsallén finns en spik i ett träd. Den ska man varken röra eller försöka dra ut, den som försökt har drabbats av stor olycka.

Bron i allén tycks vara särskilt hemsökt. Åker man över den under midsommarnatten kan man få en dunk i ryggen, det berättas också att människor ”piskats” bort från bron den natten. Under samma natt kan man också höra dunkandet av hovar och gnisslet av en vagn, vissa har till och med sett en svart droska komma emot sig. Det ska vara djävulen på väg för att hämta Pintorpafrun till helvetet. Mellan bron och sjön ser man vissa sommarnätter en flicka som hoppar i Eriksbergssjön.
Hon kommer inte upp igen. Sägnen berättar att hon är självspilling, en som begått självmord, som visar sig som vålnad. Inne i slottet Ericsberg händer också oförklarliga saker. I biblioteket skymtar en huvudlös man, ett porträtt av Beata von Yxkull får inte flyttas, då blir det olycka. I fönstren har damer setts ibland, även i fönster som är igenmurade. I flygeln syns ibland en dam gå omkring med ett tänt ljus.

/Markus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar