Leta i den här bloggen

torsdag 1 mars 2012

Julias spökhistoria

Här kommer nu en spökhistoria från den fantastiska fantasins värld. Jag blev fick i ett mail en spökhistoria från Julia 12 år i Stockholm som återberättade en spökhistoria som en kompis till henne hade berättat med inspiration av det faktum att Julia bor i närheten av ett gammalt mentalsjukhus. Vad som gjorde detta ännu mer intressant och roligt var att jag fick bygga på lite som jag ville för att göra berättelsen mer läskig. Julia och hennes kompis verkar vara minst lika spökhistorie-och skräckfilmsälskande som jag var när jag var i samma ålder vilket jag tycker är mycket förtjusande. Här kommer Julias spökhistoria:
/Markus

En kompis berättade en spökhistoria för mig som gjorde mig jätterädd. Just för att jag bor i närheten av ett gammalt mentalsjukhus så skrämde kompisen upp mig med denna spökis:
En kväll satt fyra kompisar hemma hos Sebastian och spelade tv-spel. Grabbarna spelade i lag, Sebastian och Linus mot Tomek och Louis. Tidigare hade killarna pratat och skrämt upp varandra angående en ödelagd byggnad som låg inte så lång bort från Sebastians hus. Denna kåk sades vara ett gammalt nedlagt mentalsjukhus och denna kväll hade de slagit vad om att de två som förlorade spelet skulle få gå in i den kusliga gamla byggnaden och spendera en hel timme där utan tillgång till vare sig mobiltelefon eller ficklampa. Tomek och Louis blev de olycksaliga grabbarna som förlorade spelet och de knallade bort till huset tillsammans. Med tveksamma steg gick Tomek och Louis upp för trappan till till huset medan Sebastian och Linus stod på ett bedrägligt avstånd och kände sig lättade men att de nog kände att det var lite synd om deras kompisar.

Huset var ju såklart reglat och igenbommat för obehöriga, men för dessa tolvåriga grabbar var det inget problem att ta sig igenom via den ruttna ytterdörren som numera hade blivit söndertrasad eller kanske söndersparkad av kvarterets nyfikna ungdomar som använder huset till en plats där de kan tjuvröka.

Killarna hade varit i huset tidigare, dock under dagtid och hade trots detta ändå känt kalla kårar längs ryggraden. Nu var det annorlunda då klockan var efter åtta på en vinterkväll, det enda som lyste upp huset för dem var gatlyktorna utanför. Sebastians brorsa viste att grabbarna brukade vara i huset ibland och hade varnat dem att absolut inte gå upp på övervåningen då golvet kunde rasa in vid minsta lilla belastning. Detta tog grabbarna på allvar då det första man såg när man kom in i huset var ett stort hål i taket.

Tomek och Louis kände en skräckblandad förtjusning över sin situation då de älskade skräckfilmer och de ville utforska mer av huset men kände ändå att det skulle vara tryggare att göra detta under dagtid. De satta sig mitt emot varandra på golvet i korridoren och pratade om tv-spel, detta för att undvika att skrämma upp sig själva. En timme brukade ju gå ganska fort när pojkarna snackade om tv-och dataspel.

Korridoren var ganska lång och bestod av ett 15-tal rum på sidorna, lite som på ett sjukhus, därav ryktet om att huset en gång hade varit ett mentalsjukhus. De flesta av dessa dörrar var låsta och de som inte var det stod tomma. Här satt pojkarna nu och snackade om World of Worldcraft och annat då de plötsligt hörde ett knarrande ljud. En av dörrarna öppnades sakta. Pojkarna tystnade och efter en stund reste de sig för att se efter vad som stod på.

Inne i rummet fanns endast en väldigt omodern rullstol som stod parkerad mot det sönderslagna fönstret. Allt verkade vara i sin ordning. Att dörren öppnade sig var visserligen kusligt, men kunde förklaras med att det gamla huset lutade en aning och att de flesta dörrarna höll på att falla samman. Pojkarna tittade länge på den underliga gamla rullstolen. Det var en sådan rullstol de hade sett i filmer som utspelade sig på farfars fars tid. Plötsligt märkte de att den sakta började rulla emot dem. Först trodde de att det var en synvilla man får när man tittat alldeles för länge på ett föremål, men plötsligt ökade rullstolen farten som om den ville attackera de inkräktande pojkarna.

Tomek och Louis sprang vettskrämda ut i korridoren och låste in sig i badrummet som låg längre bort i korridoren. Pojkarna stod där inne på det månskensupplysta badrummet och vågade knappt andas. Där utanför var det nu alldeles tyst och det kändes som att det säkert inte var långt kvar innan de fick komma ut. Plötsligt hördes ett kraftigt bankande på ytterdörren och en röst som ropade:

– Nu är det bara tjugofem minuter kvar grabbar!

Det var Sebastians röst som följdes av hånfulla skratt från pojkarna där utanför. Tomek och Louis kände en viss lättnad. De kände sig nu så pass modiga att de vågade gå ut ur badrummet. Louis vred om låset och höll nästan på att drabbas av panik då det först inte gick att låsa upp. När han tillslut fick upp dörren skrämdes pojkarna av en våldsam smäll som kom inifrån badrummet. Det var den skitiga gamla badrumspegeln som hade spruckit och överallt låg glassplitter och mitt i detta kaos hörde de plötsligt steg som verkade komma från övervåningen.

Det lät precis som att någon gick där uppe. Pojkarna tittade upp i taket för att se om de såg någon men där var det alldeles mörkt. Efter ett tag lät det som att det var flera personer som gick runt där uppe och snart kunde de även höra hur någon gick ner för trappan med tunga steg. Louis och Tomek tittade skräckslagna på trappan för att se vem de skulle komma att möta, men ingen människa syntes till, däremot kunde de fortfarande höra steg i trappan.

Under tiden som Tomek och Louis hade sitt livs skräckupplevelse så kände killarna därutanför att de ville spela sina kompisar ett spratt genom att bomma igen ytterdörren helt så att killarna där inne skulle tro att de var helt inlåsta. Självklart skulle de ju öppna ändå tillslut, helt skoningslösa kunde de ju inte vara mot sina kompisar då de säkert vid ett annat tillfälle skulle få igen sju gånger värre.

Sebastian låtsades spika igen dörren och sade sedan:

- Nä grabbar, nu lär vi gå hem, vi kommer och släpper ut er i morgon… Kanske!

Tomek och Louis hade nästan helt tappat fattningen och klarade inte av att svara på sina kompisars upptåg då de var paralyserade av skräck.

Huset verkade nu ha vaknat till liv och det hördes ljud ifrån alla håll. Kranen till det rostiga gamla badkaret började spola vatten och fylla upp badkaret med skitigt gammalt vatten som mest såg ut som blod. Pojkarna som kände en sådan panik som de aldrig hade känt tidigare sprang mot ytterdörren som ju faktiskt inte alls var igenspikad. Pojkarna tog sig ut utan problem genom den sönderruttnade ytterdörren och de båda ramlade ner för trappan och gjorde illa sig rätt ordentligt. Därutanför stod Sebastian och Linus som inte förstod vad det var för fel på sina kompisar, nog för att de skulle bli rädda, men inte på detta sätt.

Dagen efter fick pojkarna prata med polisen då någon hade sett dem vid huset. Det blev svårt för pojkarna att förklara allt krossat glas vilket ledde till utegångsförbud till dem alla samt indragen månadspeng tills de betalt av för skadegörelsen. Sen den dagen har ingen av killarna besökt huset, de har till och med vid flera tillfällen gått omvägar för att slippa passera det.

Julia 12 år Stockholm

1 kommentar: