Leta i den här bloggen

torsdag 8 mars 2012

En docka vid namn "Letta-me-out"

Nu just vid skrivande stund är undertecknad oerhört uppspelt i en sorts skräckblandad förtjusning då jag hittat något som jag så länge letat efter. I somras satt jag och letade på google efter en hemsökt docka jag hade sett i ett tv-program under 90-talet, om jag inte minns fel så var det på trean och hette Mirakel... Nånting... hur som helst så hette denna brittiska serie "Mysteries, Magic and Miracles" och i ett avsnitt så handlade det om en riktigt ruskig gammal docka som verkligen fastnade hos mig, killen som fullkomligt älskar spöken och skräck.
När jag i början av juli förra året satt och sökte efter denna skräckdocka så fick jag söka mycket länge då jag ju inte riktigt visste vad jag sökte efter. Vad ska man använda för sökord liksom? "Haunted doll"? Med tanke på att det finns flera typer av dockor så blev ju inte saken lättare, jag kom ju inte ihåg så mycket mer än att den hade en stor näsa och att den var skitläskig...
"Freaking scary doll with big nose"? Njae, ingen vettig träff där heller...
Jag sökte såklart genom tv-programmet men det gav tyvärr inga träffar. Istället så hittade jag en annan docka vid namn Robert som även han var bra ruskig.

Idag bestämde jag mig för att återuppta jakten efter denna docka och hittade tillslut dockan på youtube när jag sökte "haunted puppet". På sidan två fanns där överst ett bekant dockansikte!

Så vad är det då för läbbig docka det handlar om då? Jo, en docka i Australien som i olika tidsskrifter kallats för "Nightmare Doll" och "Demon doll from Hell". Själv kan jag, efter att ha läst om dockan tycka att dessa rubriker är aningen överdrivna. Det här är berättelsen om Kerry Walton och hans vän Letta me Out:


Kerry Walton växte upp i staden Wagga Wagga i New South Wales, Australien. Barndomshemmet låg skymt av stora höga träd vilket gjorde att huset fick en kuslig atmosfär. Kerry och hans kamrater brukade skrämma upp varandra med läskiga spökhistorier kopplade till huset. En av dessa berättelser handlade om en gammal gubbe som bodde i huset tidigare som i livet efter detta gick omkring med en säck full med människoskallar. Denna spökhistoria var helt påhittad men gjorde ändå att Kerry aldrig kunde känna sig helt trygg.

1972 när Kerry var 23 år gammal så bestämde han sig för att trotsa sina rädslor en gång för alla. Han ville undersöka vad som fanns under husets krypgrund. Han tog med sig en fiklampa och kröp genom damm och spindelväv och såg först inget mer än just damm och spindelväv men snart fick han se något som han aldrig skulle komma att glömma. Där i mörkret riktade han sin fiklampa mot något som i mörkret såg ut som en mumifierad liten pojke med stora vidöppna ögon och en hånfullt leende. Kerry hade aldrig var mer rädd och om varelsen hade rört på sig så hade han dött av skräck under huset och ingen skulle någonsin hitta mig.

När chocken hade lagt sig kröp Kerry in för att kolla närmare på detta vidunder som han i sitt logiska tänkande förstod att det såklart inte var en mumie utan mer en docka av något slag. När han skulle plocka upp dockan så föll dess kläder sönder som damm i hans händer vilket gjorde att han förstod att denna docka måste ha legat där sedan urminnes tider.

Allt kändes betydligt bättre när han kom ut i dagsljuset med sin nyfunne vän. Det var under bilresan tillbaks till Brisbane där han numera bodde som träfiguren kom att få sitt namn. Kerry hade lagt dockan i en säck och hans bror påstod att säcken rörde på sig. Brodern kallade figuren skämtsamt för ”Letta me Out” (låter som ”Let me out vilket betyder ”släpp ut mig”) och detta namn kom att fastna, Kerry Walton hade funnit en ny vän vid namn ”Letta me Out”.

När Kerrys familj fick möta Letta så var de aningen skeptiska då de upplevde dockan som aningen kuslig på flera sätt och vis. Kerrys hund Randolph som annars var en mycket lugn hund blev som förbytt när han fick möta Letta och började skälla och upplevdes som märkbart hotad av dockan. Kerrys fru Evelyn och vänner till familjen berättade hur de upplevde att Lettas ögon följde varje steg de tog. Kerrys barn gillade att leka med dockan men var livrädda för den om nätterna vilket gjorde att Kerry blev tvungen att gömma undan Letta me Out.
Kerry Walton och Letta-me-Out
I ett år låg dockan undangömd i ett förrådsutrymme då Kerry en dag tog den med sig på en resa till Sidney för att visa den för NCW State Museum. Experterna blev mycket intresserade av denna ca 80 cm långa träfigur. De berättade att detta med all säkerhet var en docka gjord av en zigensk dockmakare för omkring 200 år sedan. Förmodligen var den gjord i Rumänien eller någon av de närliggande länderna men hade nog aldrig använts som marionett-docka då den saknade fästen för trådar. Dockans hår var gjort av riktigt människohår vilket är lite småläskigt, vad som är mindre småläskigt är att om man öppnar dockans huvud så finns där något som ska föreställa en hjärna vilket påminner om hopknycklat tidningspapper.

Varför skapade man då en docka som såg ut på detta egendomliga sätt? Museiexperterna berättade att zigenare för ca 200 år sedan involverade sig väldigt mycket med det ockulta och att de på den tiden trodde starkt på reinkarnation vilket i detta fall innebar att en avliden persons själ kunde överta dockan för att således alltid kunna stanna i vår Värld.

Kerry hade för tillfället lite ekonomiska bekymmer och såg nu att han hade chansen att kunna sälja dockan till en samlare för en skaplig summa pengar. Han satte ut annons, fick snart svar och han åkte till köparens bostad men när han skulle ta ut dockan ur bilen så kände han hur det bara tog stopp. Han drabbades av en känsla som helt enkelt inte gick att förklara. Han kunde inte lämna ifrån sig dockan. Han kunde inte ens förmå sig att ta den ut ur bilen. Det gick ändå rätt bra för Kerry trots allt då lokal-tv fick upp ögonen för den egendomliga dockan som för media var intressant både pga. sin historia men främst för att dockan var så ofantligt läskig på alla sätt och vis.

Kerry skulle tillsammans med Letta-me-Out få vara med i en dagtids-talkshow där även ett medium skulle komma att närvara. Inför showen skulle Kerry träffa mediet på dennes kontor. Mediet berättar om mötet: "När dockan kom till mitt kontor föll en tavla omedelbart ner från väggen och klockan stannade. När det var dags att filma och kamerateamet hade organiserat sig så placerade jag dockan i mitt knä och snart så började dockans huvud att röra sig. Man kunde höra det knarrande ljudet från dockan när den sakta vände sitt huvud mot kameran. En av de närvarande fotograferna blev likblek i ansiktet och flydde ut bakvägen. Hela evenemanget sändes till tusentals tittare.”

Mediet berättade vad han fick för information av den gamla dockan:
"När jag lyssnade på dockan, upptäckte jag en själ av en sex-årig pojke fångad i trädockan. Barnet hade drunknat under en storm i ett isolerat område i Rumänien. Hans far, överväldigad av sorg, formade en träfigur i beredskap för en ceremoni i syfte att överföra pojkens själ i dockan. Barnet har suttit fängslad i århundraden. Han är förvirrad och rädd”. Mediet berättade också att dockan kom till Australien med en invandrare och efter olika händelser kom den att förvaras under ett hus."
En amerikansk tidning skrev en artikel om dockan och vad mediet hade avslöjat. I och med detta så reste en grupp amerikanska ”paranormal-utredare” till Australien för att genomföra en seans och även de fick samma information från den gamla dockan. Amerikanerna berättade för Kerry att han aldrig skulle kunna bli av med dockan.

Kerry berättar: "Vid visa tillfällen har jag med egna ögon sett hur dockan rör sig. Under en längre period hade jag honom sittande i en gammal gungstol på övervåningen och då har jag vid flera tillfällen upplevt att hans armar och ben rör på sig”


Walton hustru Evelyn berättar hur hon upplever att dockan har en förmåga att visa olika sinnesstämningar. "Vissa dagar jag besöker honom och han ser väldigt ledsen ut, andra dagar verkar han glad och leende. Jag vet att det låter konstigt, men han verkar faktiskt ändra sina ansiktsuttryck."
När jag nu känner mig lite mer upplyst så tycker jag att det är mycket orättvist att kalla denna docka för ond eller att den ska vara från "helvetet" då den, enligt vad som sägs, ska vara hemsökt av en sexårig pojke som en gång för längesedan drunknade och som numera är inkapslad i en gammal docka med ett ganska otäckt yttre. Det hade kanske varit bättre att vara ett vanligt spöke i detta fall? Kanske vore det en fin idé att låta denna pojke få gå in i ljuset?
/Markus

Här är klippet som jag hittade på youtube:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar