Leta i den här bloggen

lördag 28 januari 2012

Light as a feather, stiff as a board

Tidigare här i bloggen har jag nämnt "Bloody Mary" och "Anden i glaset" vilket många av er säkert kände till sedan innan, men frågan är om ni känner till "Light as a feather, stiff as a board" vilket är en lek som kidsen i USA (och kanske andra ställen) sysslar med när de har pyjamasparty. Jag hade aldrig hört talas om denna lek tidigare så om någon där ute har erfarenheter så får ni gärna berätta lite.

Light as a feather, stiff as a board  fungerar enligt följande, en deltagare ligger platt på golvet medan de andra deltagarna sätter sig på knä runt den som ligger. Deltagarna placerar sedan en eller två fingertoppar under kroppen på den som ligger. Personen närmast huvudet ofta börjar med att säga "Hon ser sjuk ut", vilket de andra ska repetera, nästa person säger sedan "hon ser värre ut" vilket även detta repeteras av de andra deltagarna. Man fortsätter i turordning att beskriva hur illa däran personen är följt av de andra deltagarnas repeteringar och när man gått laget runt så avslutar man med "hon är döende," och "hon är död.". Sedan repeterar deltagarna "Light as a Feather, stiff as a board". Fungerar leken som den ska så kommer den liggande personen att upplevas som viktlös och således lyfta från golvet med hjälp av... De övriga deltagarnas fingertoppar? Spöken?


När jag spånade lite om det finns någon som filmat en sån här lek och lagt upp på Youtube så upptäckte jag att deltagarna i många fall kör en förenklad variant där man har fingrar under kroppen och helt enkelt bara repeterar "light as a feather, stiff as a board". Detta verkar vara en lek som främst tjejer på pyjamaspartyn sysslar med och då med en hel del fnitter, tjejer har ju en tendens att börja fnissa hysteriskt när de blir rädda. Apropå tjejer så finns leken med i tjejfilmsskräckisen Den onda cirkeln (The Craft) från 1996:

Säkert finns det en mängd naturliga förklaringar till denna lek, men jag tycker vi lämnar det åt sidan och provar själva i stället. Vilka är på?

/Markus

onsdag 18 januari 2012

Celebrity Ghost Stories

Godmorgon kamrater! Jag har hittat en riktigt bra amerikansk tv-serie som heter Celebrity Ghost Stories där kändisar berättar om sina personliga övernaturliga upplevelser. Igår kväll låg jag i sängen och kollade på de avsnitten som ligger ute på youtube och blev faktiskt lite skrajsen och kände att jag ville ha lyset tänt ute i hallen under natten. Marilyn Mansons berättelse i förra inlägget är just från denna tv-serie. Serien har gått i USA sen 2008 och består hittills av tre säsonger.
Det som gör den här serien så bra är just att det är kändisar som berättar, skådespelare, musiker m.m, dvs karismatiska personer som är experter på att förmedla budskap. Jag hoppas att den här fiffiga idén når sverige. Ibland är det skönt att slippa alla tv-serier om medium, spökjägare m.m. och bara få höra personers egna spökhistiorier! Kolla själva, här har ni piloten:

/Markus

måndag 16 januari 2012

Marilyn Manson

Vad vet ni om Marilyn Manson? En hel del antar jag, själv vet jag mycket lite. Vad jag vet är att hans favoritfilm är Willy Wonka och chokoladfabriken från 1971 och att han desperat ville ha rollen som Willy Wonka i Tim Burtons version från 2005. Vad jag inte visste, och säkert inte ni heller, är att Manson är en mycket bra spökhistorieberättare. Här berättar han om lite ruskigheter från sin barndom:


/Markus

lördag 14 januari 2012

Änglamakerskan


Citadellet i Landskrona är en fästning som byggdes på 1500-talet. Från 1700-talet anvädes fästningen som fängelse och 1827 blev det till en förvaring av livstidsdömda. Under 1900-talet användes fängelset som tvångsarbetsanstalt för kvinnor fram till 1940.

En höstnatt 1917 hörde fångvaktarna ett skrik som kom från en av cellerna, cell nr 5. Kvinnan som var inlåst i cellen berättade att hon sett en kvinna hänga i cellfönstret. Enligt sägnen kan man höra mystiska ljud från cellen och hundar som närmar sig cellen brukar resa ragg. De vägrar att sätta sin tass i cellen.

Så vem är det då som hemsöker cell nr 5 på Citadellet i Landskrona? Kanske är det "Änglamakerskan" Hilda Nilsson som den 10 augusti klockan 17.30 hittades död i sin cell, nr 5. Hon hade hängt sig med en linneduk som hon hade bundit fast i cellfönstret.

Baljan och hinken som användes för att dränka spädbarn.
Hilda Nilsson bodde i Helsingborg och blev känd som ”Änglamakerskan på Bruksgatan”. Hon tros ha mördat upp till 17 barn genom att lägga dem i en badbalja för att sedan lägga tunga objekt ovanpå barnet, bland annat en tvättbräda och en kolhink. Hon lämnade sedan rummet för att återvända ett par timmar senare och då finna barnet dött. Hilda brände sedan barnets kropp. Vid de tillfällen då hon inte hade tid att bränna kroppen grävde hon istället ner den.



Hilda Nilsson
En änglamakerska var en kvinna som mot ersättning tog hand om fosterbarn och genom vanvård gjorde dem till "änglar", vilket innebar att hon skötte om dem så illa att de dog. Det kunde exempelvis göras genom misshandel eller svält. Så sent som på 1930-talet blev en änglamakerska i Stockholm åtalad och dömd för sin verksamhet. På 1800-talet och en bit in på 1900-talet var barn utom äktenskapet en stor skam och ett socialt handikapp. Många barn föddes i smyg och lämnades direkt till fosterhem.


Det sägs att en prostituerad danska, känd för sitt våldsamma sinnelag, ska ha tvingats in i cell 5 och blivit utom sig av skräck. Det droppade blod från Hilda Nilssons tummade bibel och den mörkröda fläck som bildades på golvet såg precis ut som djävulens öga. Danskan tillfrisknade aldrig efter chocken, hon tillbringade resten av livet på dårhus.

/Markus

Här har ni mer information om Hilda Nilsson:

måndag 9 januari 2012

Ghost Riders in the Sky

En av mina favoriter när det gäller gamla countrylåtar är helt klart (Ghost) Riders in the Sky vilken jag först hörde med The Man in Black själv, Johnny Cash. Låten skrevs 1948 av Stan Jones som var en amerikansk låtskrivare och skådespelare som vid flera tillfällen skrev musik till olika filmer. Så här låter originalet med Stan Jones själv:


De flesta känner nog till låten med Johnny Cash men jag måste nog medge att min favorit är den vi får ta del av i Blues Brothers 2000 där Dan Acroyd och John Goodman sjunger denna truddelutt när de blivit felannonserade som "The Bluegrass brothers", för att rädda situationen så sjunger de "Riders".


Elwood Blues (Akroyd) : Duck, give me a mountain tempo in A minor.
Stan Jones sång berättar om en cowboy som får se en hord med spökryttare som dundrar fram uppe i skyn, dessa spöken är fördömda cowboys som varnar låtens huvudperson att ändra sitt sätt att
vara för att på så sätt slippa samma öde. Jones har berättat att han hade hört berättelsen om dessa spökryttare när han var 12 år gammal.

/Markus

måndag 2 januari 2012

Tre spökfilmer

Vad kan man bättre ringa in det nya året med än lite intressanta skräckfilmer? Jag har tre filmer som jag är ganska förväntansfull inför, alla tre har övernaturliga inslag med spöken och annat trevligt. När de har biopremiär i Sverige har jag svårt att hitta info om, men det märks väl senare i år hoppas jag. 

The Inkeepers - Två anställda på det hemsökta hotellet Yankee Pedlar Inn bestämmer sig för att undersöka hotellets förflutna.


The Awakening - Filmen utspelar sig i England 1921 där Florens Cathcart, expert på att avslöja övernaturliga fenomen som bluff, skickas till en hemsökt internatskola där spökerierna tycks sakna naturliga förklaringar...

The Woman in Black - En ung advokat (Daniel "Harry Potter" Radcliffe) reser till en avlägsen by för att ta hand om rättsliga frågor kring en nyligen avliden kvinna och hennes ägor. Filmen är en nyinspelning av en tv-film med samma namn från 1989.



Ha ett bra 2012 mina vänner!

/Markus