Leta i den här bloggen

onsdag 28 december 2011

Seven years dead, dead as a door-nail...

En av mina absoluta favoritberättelser är Charles Dickens Julsaga (A Christmas Carol), den är för en fantastisk spökhistoria som är både kuslig, julig, vacker och... ja, så otroligt bra helt enkelt!

För er som inte känner till detta mästerverk så kan jag berätta kort om den tjurige snåljåpen Ebenezer Scrooge, en larvigt rik gammal gubbstrutt som bor ensam i ett stort dystert hus, en gång ägt av hans, sedan sju år, döde kompanjon Jacob Marley. Han är en sur och vresig man som driver en lånefirma med hjälp av den underbetalde bokhållaren Bob Cratchit.
En kväll får Ebenezer besök av Marleys vålnad, som kommer för att varna honom. Om Scrooge inte ändrar sin giriga livsstil kommer han i livet efter detta få bära tunga kedjor i all evighet, precis som hans avlidne kollega. Marley varnar också honom om han kommer hemsökas av tre andar...

Av alla spöken jag någonsin har stött på i böcker och på film så är nog Jacob Marley en av de mest intressanta vilket också filmvärlden tycks göra då han tolkats på många olika sätt, senast i Zemeckis version från 2009 vilken gör en fenomenal tolkning av Marleys spöke.

En av mina favoriter är den från 1984 där George C Scott spelar Scrooge och Frank Finlay som Jacob Marley. Som tur är så finns klippet av hans rassliga besök på youtube vilket jag tänkte visa här. Hör hur det knakar till när han löser upp tygstycket som håller ihop hans döda ansikte, detta för att kunna tala till Ebenezer. Tygstycket användes förr till att hålla upp hakan hos den döde så att denna inte skulle falla ner mot bröstet:
Jag bara älskar hur hans dimmiga ögon bara tittar ut i tomma intet utan att fästa sin blick mot sin fd kollega. Han ser helt sjukt plågad ut och jag ryser när han skriker förtvivlat när Ebenezer vägrar tro det han ser.
Jag minns första gången jag såg en filmatisering av denna berättelse, jag minns inte vilken eller exakt när jag såg den, men det var runt jul och jag var omkring 7-8 år, jag slog på tv:n och kom precis in när Scrooge först fick skymta Marleys spöke, dvs på dörrknacken vilket såklart gjorde mig vettskrämd men med skräckblandad förtjusning, jag hade upptäckt en helt fantastisk spökhistoria med stark julkänsla. Just denna detalj när Marley först visar sig är något man ibland glömmer, men jäklarns vilken kuslig grej... Tänk er själva att ni kommer hem och ska ta fram er nyckel för att låsa upp dörren så framträder på dörren en död mans ansikte.
En sak jag funderar över är hur det egentligen gick för Marley efter slutet på berättelsen när Ebenezer Scrooge blir en bättre människa. De flesta tolkar nog hans besök som en uppgift vilken borde belönas på något sätt. Man talar ju ofta om att spöken har ofärdiga saker i livet som de måste färdiggöra för att kunna få frid, borde det då inte vara så för Jacob Marley? Själv tror jag att Marley efter detta uppdrag blev av med sina tunga kedjor och fick frid tillslut.

För er som inte känner till denna berättelse och som vill ta del av den men är för lata för att läsa den eller se den som en långfilm så kan jag rekommendera den lättsamma Disney-versionen från 1983 "Mickey's Christmas Carol" vilken är riktigt bra om man vill visa denna fina berättelse för barnen utan att de ska bli vettskrämda. Här har ni den i sin helhet (26 min):

Som ni ser så är det Joakim von Anka som står för huvudrollen och för er som vill ta del av lite "onödigt vetande" så skapades von Anka 1947 av Carl Barks med Ebenezer Scrooge som inspiration, karaktären som på engelska kom att kallas "Uncle Scrooge McDuck".

/Markus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar