Leta i den här bloggen

onsdag 30 november 2011

Den skrattande Stenbilden

Den skrattande Stenbilden

En Präst i Gothem på Gotland ägde en svartkonstbok vilken han använde flitigt, gick ofta sent om kvällarna ute på kyrkogården. Hans dräng, Pehr, tog ett lakan på sig för att skrämma sin husbonde; men då denne fick se det vita spöket, frågade han: Är det du, Pehr?


Nu var det drängen som blev rädd, så pass att han inte vågade svara. Prästen läste då ur svartkonstboken, varvid Pehrs fötter sjönk ned i jorden. Då han så sjunkit till knäna, frågade Prästen åter: Är det du, Pehr?


Men denne, då alldeles förfärad, förmådde inte att svara. Prästen läste då vidare, och därmed sjönk Pehr ned till midjan, då han för tredje gången frågade: Är det du, Pehr?


Då ej nu heller något svar följde, sänkte Prästen åter den arme drängen än djupare; men då han sjunkit ända nära till armarna, återfick han sin tungas bruk och ropade gråtande: Det är jag, Käre far, hjälp mig!

– Nu är det för sent, svarade Prästen; och drängen sjönk i jord så djupt att endast hans axlar var över marken. Och då lade han svartkonstboken på Pehrs huvud och trampade på hans axlar så att hela Pehr försvann i jorden.

Efter flera tidsåldrar med andra släkten fann dödgrävaren en stenbild på kyrkogården som han upplevde såg ut som en karl. Den dåvarande prästen fick se bilden och tog den med sig in i prästgården, där den blev placerad i köket, där pigorna började använda den som hylla för tallrikar och andra kärl. Efter en tid berättade kökspigan att hon ej ville sova i köket, då hon varje kväll då hon hade släckt elden och slagit kors över den, hade hon hört stenbilden skrattat.



Nästa kväll då prästen själv befann sig i köket och fick höra hur stenbilden skrattade så läste han besvärjelsen över stenbilden och frågade honom i Guds namn vad han skrattade åt. Stenbilden, i vilken Pehrs arma själ ännu fanns, omtalade då, hur han utan jordfästning och sakrament blivit sänkt i kyrkogården; och att han skrattade därför, att, då för det syndiga tal och många svordomar, som yttrades i köket, så många onda andar där samlades innan man slagit kors över elden. När man hade lagt kors flydde dessa, men en av dessa var halt vilket gjorde att denne ständigt blev knuffad av de andra andarna och låg då och sparkade på dörren.

Prästen lovade då, att han nästa dag skulle bli kristligen begraven; man lade då stenbilden i en likkista, men utan att påsätta locket, och förde den till en grav på kyrkogården. När prästen då utsade de orden, varigenom stoftet överlämnas till förgängelsen, men tillförsäkras uppståndelse, sönderföll stenbilden till stoft.


-----

Detta är alltså en sägen ifrån Gotland som ibland kallas "Den skrattande stenstoden", men jag råkar känna till en berättelse från Skårup i Danmark som har liknande moment i sig, det handlar inte om någon stengubbe, men däremot om en präst som använder svartkonst och som vid ett tillfälle sänker ner en person i jorden med hjälp av svart magi. Att dessa berättelser verkar vara lite besläktade med varandra kan bero på Danmarks koppling till Gotland då Östersjöns pärla en gång var en dansk provins vilket gick över 1645 då även vi gutar blev svenskar.


Här har ni spökhistorien från Danmark:
Det spökar i Skårup del 1, del 2 och del 3

(Youtubeklipp från tv-serien "Det spökar" som gick på 5:an 1999-2000)
/Markus

1 kommentar:

  1. Det vore roligt att veta hur spridd den här sägnen är, och vilka varianter det finns. Den mest kända versionen handlar om 1500-talsprästen Herr Melchior (Melker) i Veckholm. Prästens hustru tyckte inte om makens nattliga bönestunder i kyrkan, och övertalade därför drängen att skrämma honom ordentligt. Följden blev att den stackars drängen blev levande begravd. Det står inget om att han senare grävdes upp ur mullen som stenskulptur, däremot nog att frun efter sin död fick straffades hårt i det att hennes kropp aldrig multnade.
    På Veckholms kyrkogård står ett kors till minne av händelsen, och då korset faller omkull blir det krig.

    https://sagomuseet.wordpress.com/2011/07/
    http://runeberg.org/famijour/1873/0069.html
    http://litteraturbanken.se/#!/forfattare/BergPG/titlar/SvenskMystik/sida/28/etext
    http://literature-connoisseur.blogspot.fi/2013/05/bokrecension-svensk-mystik-per-gustaf.html

    SvaraRadera