Leta i den här bloggen

tisdag 4 oktober 2011

Mörkrädd?

Vi som har sett på amerikanska skräckfilmer känner till ”The Boogeyman”. Då menar jag inte filmerna utan om det väsen som barnen i USA är rädda för, dvs. motsvarigheten till våra ”monster under sängen”. Som många andra övernaturliga väsen så är denna spökliknade figur skapad av de vuxna i syfte att skrämma barnen till att bete sig gott (smart…). Om inte barnen sköter sig så kommer kanske The Boogeyman och tar dem. ”The Boogeyman” har inte ett specifikt utseende eller beteende utan det skiftar från barn till barn beroende på hur livlig fantasi de har. Kanske var ni mörkrädda när ni var barn? Kanske är ni fortfarande rädda? Vad trodde ni egentligen att det var för väsen som lurade där i mörkret?

Själv växte jag upp i ett stort gammalt hus på Gotland där vi hade allehanda läskiga rum, superläskig källare och som att det inte vore nog med det så bodde vi granne med kyrkogården (obs - sant!). Jag var mycket mörkrädd som barn vilket höll i sig upp i vuxen ålder. Nu är jag lite mera trygg i mörkret, om jag inte har sett en läskig spökskräckis såklart. Jag har funderat en del på det där med mörkerrädsla, vad är det egentligen som vi hade i våra fantasier då när vi var så rädda för mörkret? Jag har frågat lite folk som här har delat med sig:

Linda 28 år, Gräsö:

"Som barn? Är ju fortfarande mörkrädd! Tror att det ligger någon under sängen som tänker dra mig i fötterna när jag ska lägga mig. När jag cyklar hem från jobbet på kvällen hör jag läskiga ljud som jag egentligen vet kommer från nån kossa som trampar på nån gren, men jag inbillar mig att någon eller något tänker hoppa på mig."

Marie 28 år, Norrtälje:"Räddast var man nog i sommarstugan, att någon helt plötsligt skulle stå utanför fönstret o kolla in på en. Hemma i huset va det nästan lika fast man då var mer rädd att någon skulle stå utanför rummet o titta på en... är lika skraj än i dag för det..."

Annika 32 år, Finspång:"Jag var mörkrädd som barn. Vi bodde i ett gammalt trähus där det knakade i väggarna. Jag trodde alltid det var monster och spöken i rummet när det blev mörkt. Jag har en rätt bra fantasi och inbillade mig en hel del som barn. Jag trodde ofta som barn att stora monster, håriga som björnar med vampyrliknande tänder, skulle komma och äta upp mig om jag somnade. Jag var också enormt rädd för råttliknande monster, såg en stor råtta i potatiskällaren och sedan dess så var jag livrädd att de skulle komma och bita mig. I min fantasi så var spökena var mer lik spöket Laban, de var inte så skrämmande till utseendet, jag var mest rädd att de skulle röva bort mig eller prata med mig."

Hanna 23 år, Gävle

"Har alltid haft väldigt livlig fantasi, på gott och ont. När jag var mindre och gick hem från kompisar genom skogen i mörkret och någon lampa vid vägen var trasig, uääää. Alla möjliga slags monster, oftast slemmiga och med vassa klor och så...nt. Annars är ju en klassiker när vi bodde i lägenhet och jag var själv hemma så satt jag uppe mitt i natten i mörkret själv och tittade på "haunted houses". från soffan hade jag utsikt rätt ut i hallen och en del av köket som var beckmörkt. Då var det mer att plötsligt se en ljus gestalt som snabbt tar sig framåt utan att egentligen röra sig. Eller när man ligger i sängen med ryggen mot dörren och dörren är öppen. Då är iaf jag jävligt skraj att det ska stå någon där om man tittar upp *dra täcket över huvudet och desperat försöka somna om eller tänka på något snuttegulligt istället*."

Min syster Maria, 26 år, Gävle, berättar att hon var mycket mörkrädd som barn, när hon skulle sova så var det mycket viktigt att alla garderober var ordentligt stängda. I sängen så byggde hon inför varje natt en "barrär" runt sig av dockor och nallar som skulle skydda henne. Vad var det då som hon var så rädd för? Hon vågade inte ens föreställa sig vad det kunde vara. Så rädd var hon stackarn. Jag har stor respekt för min syrra då hon hade betydligt läskigare rum än mig, plus att hon fick bo i ett ännu läskigare rum när hennes eget rum skulle renoveras. Då fick hon bo i ett rum som var lite som ett förrådsutrymme utan tapeter och med en krypande läskig känsla som inte går att förklara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar