Leta i den här bloggen

tisdag 23 augusti 2011

Spökhistoria - från anonym källa

Jag har förföljts av mystiska grejer hela livet. När jag var liten så såg jag min morfar stå vid min säng och hade långa samtal med honom på nätterna.. morfar dog när han var ca 30 då min mamma bara var två år gammal och det enda jag sett av morfar var bröllopsfotot på honom i vardagsrummet. Mina föräldrar kom in på nätterna ibland och frågade vem jag pratade med men jag satt klarvaken och sa "jag pratar ju med morfar ser ni väl?"

Efter att mormor och farmor hade gått bort så har jag alltid kunnat förvarnas för olika saker och när jag ska hålla mig borta genom att mina ögon känns konstiga och byter färg. Jag får alltså ett stålgrått och ett nästan lejongult öga. Farmor hade gråa ögon och mormor gula.

En höstnatt när jag var ca åtta-nio år så gick jag in till mina föräldrar för jag hade drömt en dröm om en pojke i röd jacka och gummistövlar som gick ut i skogen för att plocka svamp, han gick i förväg och hans mamma skulle komma efter men sen så gick han bort och hans mamma kom aldrig, det var jobbigt att gå och sen så somnade han ute där det var blött. Dagen därpå så hämtade pappa mig från skolan och frågade hur det sett ut i drömmen där pojken somnat. När jag hade berättat så talade pappa om att en treårig pojke gått ut i skogen för att plocka svamp, senare hade han hittats ihjälfrusen i ett sankmarksområde av en helikopter som såg hans röda jacka.



Jag har aldrig varit rädd för andar men nu har jag flyttat och får inte sova ett dugg om nätterna. Varje natt så vaknar jag vid halv två av att det står en gammal dam vid min säng och tittar på mig. Hon ser rätt läskig ut och har hatt på sig. Om jag har ett ben eller arm utanför täcket så tar hon på det och jag får väldigt ont i benet eller armen... men inatt tog hon på min panna... livrädd som jag var gjorde jag ingenting men kände hur jag blev extremt varm i hela kroppen. En obehagligt värme. Det hela slutade med att jag tog mod till mig och sa rakt ut ”försvinn härifrån du ska inte vara här!”. Då svävade hon ut i köket med trådar efter sig ungefär som på en manet var kvar bakom och låg upp ut efter sängen. Första natten var det helt släckt i lägenheten så jag trodde jag inbillade mig... men nu sov jag med en lampa i fönstret tänd. Har fortfarande känslan av hennes hand mot pannan nu... är inte jättetaggad på att lägga mig och sova inatt så det blir nog att ringa en av familjens bekanta som är medial…

/Anonym
Affiliator.com

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar