Leta i den här bloggen

söndag 21 augusti 2011

Marikas barndomshem

Här kommer en till berättelse från en annan läsare:


När jag växte upp bodde jag, min bror, mamma och pappa i ett stort hus på landet. Vi var de andra ägarna till huset som innan hade ägts av ett äldre par. De byggde huset när dom var unga och bodde sedan där resten av sina liv.

Mamma säger att det spökar, något som både jag och min pappa alltid har alltid varit skeptiska mot, vi har då sökt logiska förklaringar när något hänt, men nu är även han övertygad om att det spökar i huset. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Det började hända konstiga saker när pappa byggde ut huset.

En gång när jag och mamma var ensamma hemma och pappa var på jobbet så hörde vi hur dörrhandtaget till ytterdörren trycktes ner, någon gick in och stängde dörren. Mamma ropade "Hallå" och vi tog förgivet att pappa hade kommit hem. Ingen svarade och det var knäpptyst sen så vi gick och kollade. Ingen var där och dörren var låst.

En kväll när jag låg i sängen på mitt rum och nästan hade somnat så var det någon som bankade på min dörr. Två gånger lät det, hårda och bestämda dunkningar. Jag ropade "Ja kom in!" Men ingen kom in. Jag var så trött och blev lite irriterad. Reste mig upp ur sängen och ropade "Men kom in då, det är inte låst eller nåt!". Ingen kom in. Jag tog på mig morgonrocken och öppnade dörren. Ingen stod där. Jag var fortfarande irriterad och gick och öppnade dörren till mamma och pappas sovrum samtidigt som jag frågade "Jaaa vad ville ni!? Jag sover ju!". Mamma vaknade och förstod ingenting. Dom hade ju sovit. Min bror var inte hemma så det var ingen som skojade med mig heller.

En kväll när mamma var utomhus och tog in tvätten så såg hon en äldre man som stod i grönsakslandet och tittade på henne. Hon såg honom bara i ett kort ögonblick sedan var han borta. Hon sa att det var så konstigt, för att han hade ingen färg vare sig på kläderna eller i ansiktet. Han var som tagen ur en svartvit film.

Katten beter sig konstigt ibland. Han kan sitta och stirra rakt ut i luften och vara på helspänn. Man ser att han verkligen ser någonting men det är inget där. Han är ALDRIG i den nybyggda delen av huset.
Ett nyckelskåp står öppet nästan varje morgon även fast mamma och pappa försäkrar sig om att de har stängt det kvällen innan. Prismorna i kristallkronan i gästrummet kan börja klirra emot varandra på kvällarn...

Jag kan erkänna att jag har blivit lite rädd för att sova där så jag sover ensam i en stuga på gården när jag är hemma och hälsar på just för att det inte händer något läskigt där. OM jag sover i huset har jag alltid en lampa tänd då man känner sig så iakttagen när man ska sova.

Mamma tror att det är han som byggde huset som är där. Hon är inte rädd, hon tycker att det är roligt och vill se mer. =P

Jag ska dit och hälsa på ikväll så får väl se om nåt händer då…
/Marika från Örebro
Affiliator.com

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar