Leta i den här bloggen

söndag 19 juni 2011

Mylingar

Av våra egna svenska folkväsen och spöken så är nog myslingar en av mina favoriter, jag menar, vem tycker inte att det är skitläskigt med spökbarn i skräckfilmer?

Mylingar var enligt svensk folktro spöken efter spädbarn, ofta nyfödda, som blivit dödade därför att deras mammor, som ofta var mycket unga och ogifta, inte ville eller kunde ta hand om dem. Mylingarna brukade dyka upp på den plats där de ligger begravda, under golvplankorna inne i ett hus, i ett kärr eller i en stengärdsgård. Från dessa kunde man höra gråt och barnskrik. Trots att barnet inte hade lärt sig tala då det levde kan mylingen prata på lika bra som en vuxen. De söker upp människor för att berätta om sitt hemska öde och för att få bli begravda på en kyrkogård.

Ordet myling kommer från "myrding", från fornsvenskans myrða, "mörda". Myling betyder alltså "mördad".

Enligt en gammal sägen från Bergslagen så träffade en gång en gammal torpare på en myling. Denne som då var på väg hem från krogen tilltalades av en liten pojke med orden: "Morfar, morfar, får jag pappa?" (Ordet pappa är en dialektal form för att bli ammad). Gubben vägrade först att inlåta sig men då pojken fortsatte att ställa sin fråga svarade han slutligen: "Har du nån te papp' så papp', men inte får du te pappa mej". Då gav sig pojken iväg. När gubben slutligen kom hem till sin torpstuga fann han sin hemmaboende dotter död i utdragssoffan med blodet flytande från brösten. Gubbens svar gav pojken möjlighet att ta hämnd på sin moder, med sägnens ord: "När pojken hade fått lov te papp' så visste han vart han skulle gå".

Affiliator.com

1 kommentar:

  1. Sådan moder sådan myling...
    //Amanda

    SvaraRadera