Leta i den här bloggen

söndag 12 mars 2017

Lemon Tree Passage

    Lemon Tree Passage är en förort som är separerad från närliggande Bulls Island i New South Wales, Australien, som ligger vid slutet av Tilligerry-halvön och omges av Port Stephens vatten. Området är en fristad för koalor på grund av de täta skogarna. Staden har en liten småbåtshamn och är känt för sin ostronodling.


    Lemon Tree Passage är även känt för en vandringsmyt om spöket av en avliden motorcyklist som visar sig i backspegeln för fortkörande bilister.

    Legenden har funnits i flera decennier men har fått fart under de 
    senaste åren tack vare Youtube där flera personer har postat sina mobiltelefons-filmade klipp på det berömda spöket. 

    En film om legenden är Lemon Tree Passage även under titeln Death Passage från 2015 som kommer på DVD i mars.

    I filmen får ett gäng unga amerikanska turister kännedom om vandringsmyten och bestämmer sig för att utforska. Efter att ha kört med rasande fart nedför den avlägsna vägen omgiven av tät skog, vänder deras lek till terror då de en efter en börjar försvinna. Långt bort från sina trygga hem hamnar de i klorna på en kraft mycket mer ond än vad de kunnat föreställa sig.

    /Markus

    tisdag 7 mars 2017

    Pojken i min pojkväns hus

    Här kommer en spökhistoria jag hittat på nätet som en ung kvinna i USA berättar.

    /Markus
    Jag hade aldrig haft några övernaturliga upplevelser, eller kanske jag hade det utan att jag hade lagt märke till dem, men för ett antal år sedan så tror jag att jag var med om en paranormal upplevelse. Innan jag börjar berätta denna historia så vill jag berätta att jag lider av en sjukdom som ibland kan ge hallucinationer. Men då jag haft denna sjukdom under flera år så kan jag lätt skilja hallucinationer från verkligheten.

    Nu, till min berättelse. Jag var i Three Rivers, Michigan, och besökte min dåvarande pojkvän för andra gången. Vi hade varit i ett långdistansförhållande under ett par år och på grund av arbete och våra ekonomiska situationer så träffades vi bara en gång per år. 

    Jag hade varit där ett par dagar och satt och pratade med min pojkväns bror om spöken efter att jag hade sett ett tv-program om personers verkliga erfarenheter av spökerier och det fascinerade mig. Då berättade brodern att deras hus var väldigt gammalt liksom en hel del av de närliggande husen. Han berättade mig att en pojke som en gång hade bott i huset hade begått självmord på 70-talet. Chockad och nervös skrattade jag bort det då jag trodde att han bara drev med mig men han svor på att det var sant, att han även hade en kompis som hade hört pojken gå omkring. Huset var så gammalt och gnisslade så pass att man kunde höra alla gå runt och även berätta var de befann sig.

    Senare den kvällen låg jag i sängen med pojkvännen och gosade och vi började prata om spöken varpå han berättade samma sak som sin bror, att en pojke hade begått självmord och att man ibland kunde höra honom gå omkring i hallen om nätterna. Jag blev överraskad och börjar bli riktigt rädd så jag kröp nära honom och somnade snart. 

    Det var nu som det började bli konstigt. Det kändes inte riktigt som att jag sov då jag såg två svarta skuggfigurer ståendes över mig. Jag kände att en av dem var pojken som min pojkvän och hans bror hade berättat om. Han var med en äldre man och den äldre mannen försökte visa honom något. Jag var förlamad av skräck, försökte att vakna upp, men ingenting hände. Den äldre mannen sträckte fram sin hand och satte den för mitt ansikte. Jag kunde fortfarande inte röra sig. Jag blev fylld av desperation och jag försökte väcka mig själv. 

    Jag kunde höra figurerna prata men kunde knappt höra vad de sa. När det svartnade för mig så flippade jag ur och vaknade Då kändes det som att någon stod vid dörren. Rädd som jag var gick jag ner. Jag var för rädd för att gå och lägga mig igen. Klockan var runt tre på morgonen. 

    Snart började jag höra någon springa omkring i korridorerna. Jag frös till, och visste inte vad jag skulle ta mig till. Alla andra låg och sov. I omkring tio minuter hörde jag fotsteg gå fram och tillbaka, fram och tillbaka för att sedan upphöra. Varje halvtimme efter det skulle jag hör honom gå omkring. Ett par timmar senare blev det tyst och jag hörde honom aldrig igen.

    Jag och min pojkvän gick igenom en svår tid och jag tror att den negativa energin aktiverade spökerier. Det var en verkligt skrämmande upplevelse. Min medicin reglerades vid tidpunkten och när jag pratade med min chef sade hon att gå på min magkänsla. Min magkänsla säger att den drömmen inte var en dröm. Jag tror inte att pojken själv var en ond ande, för han har aldrig skadat mig. Men när det kommer till den andra skuggfiguren så är jag inte helt säker...

    /tdmeyer

    fredag 24 februari 2017

    Loftus Hall + The Lodgers (kommande skräckfilm)

    Loftus Hall är en stor herrgård på Hook-halvön, County Wexford i Irland. Den byggdes av familjen Redmond cirka 1350, under tiden för digerdöden. Då var herrgården känd under namnen The Hall eller The Redmond Hall. Enligt lokalbefolkningen ska herrgården ha blivit hemsökt av Djävulen och en ung kvinnas vålnad. Sedan andra hälften av 1800-talet heter herrgården Loftus Hall.

    En man, Charles Tottenham, kom, tillsammans med sin fru, att ta hand om herrgården 1766. Med sig hade han sin dotter från sitt första äktenskap, Anne, medan Loftus-familjen var bortresta. Under en storm anlände ett fartyg oväntat till Hook-halvön, inte långt från herrgården. En ung man välkomnades in till herrgården. Anne och den unge mannen blev mycket nära. En kväll var familjen och den mystiske mannen i kortrummet och spelade kort. I spelet fick varje spelare tre kort, alla utom Anne som bara fick två av den mystiske mannen. En butler som tjänade Tottenham-familjen var just i färd med att ifrågasätta den unge mannen när Anne böjde sig ner för att plocka ett annat kort från golvet som hon måste ha tappat. Det sägs att när Anne böjde sig för att plocka upp kortet så såg hon under bordet att den mystiska mannen hade en klöv istället för fot.

    Det var då som Anne stod upp och sa till mannen att han hade en klöv varpå mannen gick upp genom taket och lämnar efter sig ett stort hål i taket. Snart blev Anne psykiskt sjuk. Man tror att familjen skämdes för Anne och låste därför in henne i hennes favoritrum där hon skulle vara glad men ändå ur allas åsyn. Hon vägrade mat och dryck och satt med knäna under hakan och stirrade ut genom fönstret över havet i väntan på att de mystiske främlingen skulle återvända. Anne spenderade sina dagar i rummet där hon tillslut dog 1775. Det sägs att när hon dog så kunde de inte räta hennes kropp då hennes muskler hade låst sig och hon begravdes därför i samma sittställning som hon hade dött i.

    Det sägs att hålet i taket aldrig kan repareras och det påstås att även i dag så finns det fortfarande en viss del av taket som skiljer sig något från det övriga. Man trodde att det var den mystiske mannen som återvände och skapade ihållande poltergeist-aktivitet. Ett antal protestantiska präster försökte att sätta stopp för detta men misslyckades. Familjen, som var själva protestanter, fick så småningom kalla in fader Thomas Broaders, en katolsk präst som också bodde på Loftus Hall för att driva ut det onda ur huset.

    Fader Thomas Broaders exorcism gjorde det lugnare i herrgården, men avslutade inte helt spökerierna på Loftus Hall. Spöket av en ung kvinna, som antas vara Anne Tottenham, ska ha gjort frekventa framträdanden i stora hallen och har setts under de guidade turerna som startade under 2011. Intresset för spökhistorian är fortsatt stark och många aspekter av historien verkar ha fäst sig till huset. I en dokumentär om herrgården, många år senare efter de sista ägarna hade gått ur tiden, så har personal som tidigare arbetat på herrgården berättat att de har sett Annes spöke gå ner för trappan, och att osynliga hästar kan höras runt byggnaden.

    En kommande irländsk skräckis spelas in på Loftus Hall. Filmen heter The Lodgers (De inneboende) och utspelar sig på den irländska landsbygden under 20-talet. Tvillingar Rachel och Edward bor ensamma i deras sönderfallande släktgård. Varje natt blir huset invaderat av en illavarslande närvaro (The Lodgers) som upprätthåller tre regler för tvillingarna: de måste vara till sängs till midnatt, de får inte tillåta någon utomstående att gå över husets trösklar, om en försöker att fly, är livet för den andra i fara. När oroliga krigsveteran Sean återvänder till den närliggande byn dras han omedelbart till den mystiska Rachel, som i sin tur börjar att bryta mot reglerna. Se länken nedan:

    The Lodgers - Behind the scenes

    /Markus

    tisdag 17 januari 2017

    Blackburn Ghost - Filmklipp

    Nu ska jag se om jag kan få ordning på ett spöke jag såg för en stund sedan. Nu var det visserligen inte jag som såg det men jag har sett ett klipp på Youtube där personer i en bil möts av något som ser ut som en kutryggig gammal gumma klädd i vitt.


    Det var när jag arbetade med förra inlägget "Vålnaden som spärrade av vägen" och letade efter en lämplig bild "ghost blocking road" som jag stötte på detta klipp.

    Killarna i bilen pratar ett, för mig, "främmande" språk. så jag undrar såklart vart i Världen vi befinner oss... Indien? Sydamerika?
    Svaret: staden Blackburn i England och språket som talas i klippet är arabiska: "BACKA BILEN! SNABBARE! SNABBARE!"

    Klippet hamnade, utan någon beskrivning, på nätet i början av januari 2015. Det enda man kunde se var varifrån klippet kom ifrån.

    Simon Entwistle, Lokalhistoriker och författare, berättade i en lokal tidning att "spöket" i videon kan vara en munk som avrättades i närliggande herrgården Turton Tower.

    Det är tajmingen som Entwistle tycker är ganska intressant. Munken skall ha blivit avrättad i början av januari 1643 och hans spöke kommer bara att uppenbara sig i början av januari.

    A666
    Entwistle tror att klippet filmats på vägen A666, inte långt från Turton Tower. Vägen kallas "Devil's Highway", inte bara för siffrorna"666" utan på grund av den höga olycksfrekvensen mellan Egerton och Darwen.

    Entwistle berättar att det hade förekommit iakttagelser av andra spöken i detta område.

    Han berättar om en taxichaufför som körde mellan Blackburn och Bolton som ska ha sett en en spöklik äldre kvinna med långt hår sittandes i baksätet, när han färdas längs samma vägsträcka som i klippet.

    Många som har sett klippet tror att det är fejk, men det är ingen annan än Simon Entwistle som kommit med någon förklaring. 

    Själv har jag ingen aning, jag tycker att klippet är riktigt läskigt! Är det fejk så ska de som ligger bakom klippet börja göra skräckfilm för de verkar kunna sin grej!

    /Markus

    Vålnaden som spärrade vägen

    En berättelse ur Svenska spökhistorier från 1938.

    Vålnaden som spärrade vägen
    Vid sekelskiftet bodde jag i Medelpad. Jag var då i 23-24-årsåldern. En vacker, månljus afton hade jag ett ärende till en grannby.

    Vägen gick genom en skog. Ungefär mitt i skogen finns ett illa beryktat ställe, där flera personer sett märkliga ting. Jag har aldrig varit mörkrädd och gick ej vägen fram i rädsla att få se "något", då jag förut gått denna väg otaliga gånger utan att någonting hänt mig, men denna gång skulle det bli annorlunda. Jag hade just gått förbi det illa beryktade stället då jag förnam något odefinierbart i min omedelbara närhet och ser plötsligt en lång svart skepnad som spärrar vägen för mig. Fortare än tanken kastade jag mig åt sidan över landsvägsdiket och där låg jag en stund och reflekterade över den sällsamma synen som var borta lika fort som den kommit. Omsider måste jag dock i väg igen och hoppade över diket på samma ställe tillbaka på vägen. Men döm om min fasa. Som skjuten ur en kanon står den långa mörka skepnaden på vägen framför mig igen. Jag tar ett skutt förbi vålnaden eller vad det nu var och sprang som för livet resten av vägen till mitt hem.

    E.S.

    måndag 16 januari 2017

    Random Roadtrip i Västergötland

    Jag har en vän som är lite "överallt och ingenstans" som befinner sig i Västergötland tillsammans med vänner och de vill åka runt till lite spännande platser i länet. Jag blev såklart tillfrågad, inte för att jag är nämnvärt berest, men jag har väl lite av en "spök-radar" samt att jag gillar att googla! :)

    Torpa stenhus & Falks grav
    När jag letar efter platser i Västergötland så är Falks Grav en vanlig träff. Graven finns på Svedmon på Hökensås i Brandstorps socken. Där ligger rånmördaren Jonas Falk begravd, mer om platsen kan ni läsa här i mitt inlägg ifrån 2015

    En annan plats som är populär som jag även har berättat om tidigare är Torpa stenhus i Tranemo kommun

    Kolerakyrkogården i Forsvik - År 1866, härjade koleran i orten Forsvik i Karlsborgs kommun. Under fem veckor avled 35 människor och alla som levde i samhället påverkades. Alla hade en släkting, vän eller arbetskamrat som drabbades. 

    Vid den här tiden fanns ingen kyrka i Forsvik och döda begravdes vanligen på kyrkogården i Undenäs, en mil bort. Under epidemins framfart blev resan dit och tillbaka dock alltför lång och när koleran härjat i två veckor, invigdes därför en särskild kolerakyrkogård nära samhället.

    Den förste som begravdes där var lille Frans Oskar, ett och ett halvt år gammal. En knapp vecka senare fick han sällskap av sin far, arbetaren Karl Johan Johansson. Av de 35 som avled så är 15 människor begravda på platsen.

    Jag vet inte om platsen är hemsökt, men den är omnämnd i lite olika forum som antyder detta. Att det känns lite läskigt att vara på platsen beror kanske på rädslan, sorgen och förtvivlan som sitter kvar i marken än idag, 150 år efter koleraepidemin.

    Kråks herrgård - Herrgårdens gula mangårdsbyggnad låg ursprungligen med utsikt över Vättern, där Kråks skjutfält idag finns. Byggnaden är uppförd 1790, men gården har medeltida anor. Idag finner du Kråks värdshus i källarvalven som byggdes i samband med flytten på 1950-talet.
    Kråks herrgård

    Under århundradena har godset varit i ett flertal familjers ägo. De sista privata ägarna var familjen Ehrenborg.

    Anna Fredrika Westin (född Ehrenborg) var fram till för bara några år sedan en flitig gäst på museets arrangemang. För Ulla Andersson, tidigare 1:a antikvarie på Västergötlands museum, har hon berättat om märkliga händelser på husets ovanvåning.

    –När hela familjen var på nedervåningen hände det ibland att det lät som någon rörde sig på ovanvåningen och dörrar öppnade sig utan naturlig förklaring, berättar Ulla Andersson.

    Familjen Ehrenborg tog det med ro och brukade lugnt konstatera att det var Buddenbrock som var i farten.

    Henrik Magnus von Buddenbrock, var generallöjtnant och friherre från Öved i Skåne. På 1740-talet krigade han mot ryssarna i Finland. Kriget blev ett stort nederlag och Buddenbrock och hans kollega Charles Emil Lewenhaupt bestraffades med halshuggning i Stockholm 1743.

    Änkan ville att Henrik Magnus von Buddenbrock skulle begravas anständigt och begärde att hans kropp skulle fraktas hem till Öved. Dessvärre begicks ett misstag i samband med hämtningen.

    –De hämtade hem kroppen men fick med sig fel huvud, berättar Ulla Andersson.
    Henrik Magnus von Buddenbrock
    Missen lär ha gjort att Buddenbrock aldrig fick ro i sin grav. Han visade sig i Öved i form av en trebent, svart hund som kom gående i allén till kyrkogården, letandes efter sitt huvud.

    Henrik Magnus von Buddenbrock är kopplad till Kråks genom dottern Henrietta som gifte sig med Isak Tham, tidigare ägare av Kråks.

    –Han har säkert besök Kråks många gånger, påpekar Ulla Andersson.

    Men Buddenbrock är inte den ende som sägs spöka på Kråks. I fruns sängkammare på nedervåningen är det många genom åren som blivit varse att sidentäcket i sängen alltid är lite skrynkligt.

    –Det ser ut som att någon precis suttit på sängen, fastän man slätat till täcket alldeles nyligen. Jag har själv sett det flera gånger, säger Ulla Andersson.

    Även personal som jobbar på Kråks värdhus har sett den tillstökade sängen.

    –Jag vet inte vad det beror på. Sängen kommer från Stola herrgård och där spökar det, så det kanske är något kvinnligt spöke därifrån som går igen.

    Själv har Ulla Andersson aldrig märkt av något övernaturligt, trots att hon varit ensam kvar på Kråks många sena kvällar.
    –Det finns olika stämningar i hus och på Kråks är det en vänlig stämning. Jag kände mig alltid trygg där. Även om jag hade hört något konstigt hade jag inte blivit rädd.

    /artikel från Skövde nyheter

    Läckö slott - ligger på Kållandsö i Lidköpings kommun i Västergötland. Slottet är beläget på en udde i Ekens Skärgård i Vänern och är ett minne från Sveriges stormaktstid (1611-1718).

    I slottet går det en vit dam. Många har sett henne eller känt hennes närvaro. Människor säger sig ha känt hur hon står bakom ryggen men när de vänt sig om står ingen där. Även greven Gabriel De Lagardie sägs hemsöka slottet och ifrån fängelsehålan kan man höra skrik och klaganden från fångar. 

    Vad man vet idag så fanns även slottsköket en trappa ovanför fängelset och på den tiden var det meningen att fångarna skulle känna doften av kokkvinnornas goda mat. Det sägs att en av dessa kokerskor också går igen där och att hon har ångest för vad kungen utsatte dessa fångar för, dessutom hade hon ett barn som det sägs att man kan höra skrika.

    /Markus

    lördag 31 december 2016

    Från de döda - kortfilm från 1990 med Peter Haber

    Sunes jul visades 1991. våren 1992 visades Från de döda i TV2.
    Peter Haber var en jag kände igen genom julkalendern, han var ju 

    grym som pappa Rudolf.
    Vem han den där Peter Stormare var hade jag ingen koll på...  
    UPPDATERING!
    Nu har vi, tack vare bloggläsare, fått tillgång till kortfilmen Från de döda
    Filmen finns på Filmarkivet.se.

    Det tackar vi för! :)

    ---------------------------

    Jag kommer ihåg att jag, omkring 1990, såg en svensk kortfilm på tv som jag fullkomligt älskade, spökhistoriefrälst som jag är. Jag var i tioårsåldern och jag var ganska säker på att Peter Haber hade huvudrollen, mer än så hade jag inte att gå på. Jag kom inte ihåg vad filmen hette, vilket har bedrövat mig sedan dess. Kanske det är därför som jag ser till att memorera titlar mer noggrant numera.

    Nu har jag hittat vad jag sökt, vilket inte var så svårt, imdb har ju allt där som Haber har varit med i - Från de döda (1990), hmm, kan det vara den månntro?

    Jag gör en googling på titeln och hittar en wikipedia-artikel som bekräftar att jag äntligen hittat rätt!

    "Från de döda är en svensk novellfilm från 1990 i regi av Angelica Lundqvist, med Peter Haber, Lennart Hjulström och Peter Stormare i huvudrollerna. Den handlar om en man som berättar en spökhistoria från ett gods där han tidigare har arbetat. Förlaga är novellen med samma namn av Ola Hansson." /Wikipedia

    Jag kommer ihåg att jag tyckte att filmen var riktigt kuslig och skulle hemskt gärna vilja se den igen.

    Men här tar det stopp när det gäller att få tag på denna kortfilm. Inte ens bilder går att hitta. Har sökt på SVT:s öppna arkiv utan resultat och hittar inget när jag googlar.

    Vad jag däremot hittar är Ola Hanssons berättelse som filmen bygger på så helt tomhänta går vi icke!

    /Markus
    Ola Hansson 1860-1925

    Från de döda

    Min gamle studiekamrat ingenjören Anton Berg hade kommit till trakten i avvägningsärenden, och en höstdag tog jag över till honom. Brasan flammade, toddyvattnet stod rykande på bordet, det kändes helt hemtrevligt att sitta så där torrskodd inomhus, medan höstregnet strömmade ned därute, och vi voro snart inne i en passiar om gammalt och nytt.

    Blåsten höll ett Herrans oväder kring huset. Den kom sättande som ett tungfotat odjur ute från slätten, törnade våldsamt mot husets bredsida och smög sig jämrande bakom knuten, som om den gjort sig illa vid stöten.

    Plötsligt for dörren upp nere i förstugan. Min vän reste sig för att gå ner och stänga, då jag såg honom med ens tvärstanna. I samma ögonblick hörde jag någon gå uppför trappan, mycket tungt och mycket långsamt. Vi sågo förvånade på varandra: det var helt sent på kvällen och ingenjören väntade icke besök, så mycket mindre som han icke hade något umgänge på orten. Emellertid närmade sig stegen, och vi hörde båda, hur en fot trampade hårt i loftet, som om den stigit miste, samt hur den trevade sig fram i mörkret.

    Vi väntade, att det skulle knacka på dörren eller taga i vredet och att någon skulle inträda.

    Men plötsligt blev det tyst därute.


    tisdag 29 november 2016

    Tomtedansen i spökgården

    Tomtedansen i spökgården

    Berättelse ur Svenska Spökhistorier.

    /Markus

    Det var åren 1887-1888 då järnvägen Hudiksvall-Ljusdal byggdes som jag såg gårdens spöken. Jag var då 7 år gammal och besökte då dagligen en järnvägsarbetarefamilj som hyrde en stuga av en bonde. Lägenheten bestod av rum och kök.

    Nämnda stuga hade en tillbyggnad vari gårdens ägare hade inrett s.k. sommarladugård. Mellan ladugården och arbetarfamiljens lägenhet var en lång gång vari en hel del föremål inrymdes, redskap och dylikt. Frun i nämnda familj, "moster" som vi sade, berättade dagligen vad hon sett och hört om nätter och sena kvällar. Hinkarna vari korna vattnades flyttades från ladugården ut i gången för att om en stund bäras in igen. Korna löstes ur sina bindslen och flyttades, och mjölkstävorna slamrade nästan hela nätterna. Gick hon in i ladugården hade korna alltid rest sig och stodo och sågo oroliga ut. De liksom väntade på något. Jag frågade intresserad som jag blev, om jag fick ligga där om nätterna. Till sist efter många om och men var min stora natt kommen, jag fick ligga i spökgården. Vi lågo i köket. En jämnårig flicka och jag i en säng, i en annan säng lågo två gossar, något yngre.

    Trötta som vi voro glömde vi spöken och alltsamman och somnade snart. Jag vet ej hur länge vi sovit då vi väcktes av den ene av gossarna, som sade: "Titta, jäntor, nu är det dans igen!" Vi satte oss upp och gnuggade sömnen ur ögonen och till min överraskning såg jag tre små tomtar dansa på en hörnhylla. En hade röd tomteluva, den andre hade gul och den tredje grön. Dansen fortsatte en god stund. Ibland voro de borta, liksom gömda i väggen, för att åter snart visa sig. Vi voro mållösa men ej skrämda. Det var en mörk höstnatt, men hela hyllan var omgiven av sol- eller månsken. Någon mera natt låg jag ej i spökgården, jag hade sett nog, men gossen som väckte oss sade: "Jag ser dem alla nätter men de äro ej farliga."

    Birgitta.

    fredag 25 november 2016

    Villisca Axe Murder House

    Familjen Moore bestod av föräldrarna Josiah B. (i åldern 43), Sarah (39), deras fyra barn: Herman Montgomery (11), Mary Katherine (10), Arthur Boyd (7), och Paul Vernon (5). Moore var en välbekant och välbärgad familj som var omtyckt i samhället Villisca som är en ort i Montgomery County, Iowa, USA. Den 9 juni 1912 bjöd Katherine Moore hem sina kompisar Ina Mae (8) och Lena Gertrude Stillinger (12) att sova över då de tillsammans med familjen skulle besöka kyrkan den kvällen för en särskild aktivitet, "Children's Day Program"som Sarah Moore hade samordnat. Aktiviteten avslutades 21.30 och de beräknas ha kommit hem till huset omkring 21.45-22.00.

    Vid 07:00 nästa dag började grannen Mary Peckham att bli orolig då familjen Moore inte hade kommit ut för att göra sina morgonsysslor. Peckham knackade på och när ingen svarade kände hon på handtaget. Dörren var låst. Peckham släppte ut Moores kycklingar och kallade på Ross Moore, Josiah Moores bror. Inte heller Ross fick något svar när han knackade på dörren och ropade. Han låste upp ytterdörren med sin nyckel. Medan Peckham stod kvar på verandan gick Moore in i salongen och öppnade sovrumsdörren till gästrummet och fann där Ina och Lena Stillingers kroppar på sängen. Moore sa omedelbart till Peckham att ringa Hank Horton, Villiscas lagman som kom till platsen strax därefter. Horton sökte igenom huset och fann att hela familjen Moore samt flickorna Stillinger hade mördats. Mordvapnet var en yxa som tillhörde Josiah. Den hittades i gästrummet där systrarna Stillinger hittades.

    Läkarna konstaterade att morden hade ägt rum mellan midnatt och 5:00. Två använda cigaretter på vinden tydde på att mördaren eller mördarna tålmodigt väntat på vinden tills alla i huset sov. Mördaren/mördarna började i sovrummet där Josiah och Sarah Moore sov. Josiah fick fler slag av yxan än något annan offer, hans ansikte hade skadats så mycket att hans ögon saknades. Den som använt yxan hade använt yxbladet på Josiah och den trubbiga änden på resten av offren. 

    Utredarna tror att alla offer utom Lena Stillinger hade sovit när mördad. De trodde att hon var vaken och försökte att göra motstånd eftersom hon hittades liggande på tvären på sängen med ett sår på armen. Lenas nattlinne hade skutits upp till midjan och hon saknade underkläder, vilket leder till spekulationer om att mördaren sexuellt ofredad henne eller försökte att göra det.

    Mordet är fortfarande olöst.

    Under timmarna före gryningen den 10 juni 1912 blev detta hus platsen för den mest brutala massakern i Mellanvästra USA:s historia. Morden var så skrämmande att det sägs att de tog nyheter angående förlisningen av Titanic, som inträffade cirka två månader innan från framsidan av tidningarna.


    Huset har haft många ägare och hyresgäster under åren lopp. 1994 köpte lantbrukarna Darwin och Martha Linn det berömda huset. Vid den tiden ägde paret Linn Olson-Linn Museum beläget på staden Villiscas torg och de kände att husköpet skulle ge dem möjlighet att bevara mer av områdets historia. På grund av sitt försämrade tillstånd stod huset inför eventuell rivning så om inte paret Linn hade köpt huset så hade det inte funnits i dag. De ansökte om medel att restaurera huset till hur det såg ut vid morden 1912. Moore-huset lades till i det nationella registret över historiska platser i 1998.

    Husets väggarna döljer många hemligheter; vem eller vilka som var gärningsmän, hur gärningarna kunde utföras utan att väcka någon i huset. Dessa hemligheter får många besökare till dörren. Många besökare är intresserade av det gamla mordfallet men de allra flesta är intresserade av att leta efter spöken.

    Ända sedan huset öppnades för övernattande besökare så har spökentusiaster komma hit i drivor. Några har övernattat ensam, som en discjockey från Des Moines, Iowa som vaknade mitt i natten av att han hörde barns röster trots att inga barn var närvarande. Andra har kommit i grupper och har kommit därifrån med mystiska ljudinspelningar samt video och fotobevis som tyder på något övernaturligt lurar inom dessa väggar. Guidade turer har störts av fallande lampor, föremål som förflyttar sig för egen maskin, knackningar och barnskratt. Synska personer som har kommit hit har hävdat att de kommunicerat med de dödas andar.

    Dessutom finns det rapporter om hyresgästers barn som vaknat på natten till ljudet av gråtande barn. Dessa hyresgäster återkommer ofta till sina rum för att hitta sina kläder tagna från deras byrå och garderob, strödda omkring i rummet.

    Huset har undersökts av Ghost Adventures. I avsnittet användes EVP och de tros ha plockat upp rösten av en man sägandes: "Jag dödade sex barn". Rösten beskrivs som om någon swingar en yxa och säger "sex barn". En annan EVP avslöjade namnen på Lena och Paul, två av de mördade barnen. När frågan kom upp, vem mördade åtta personer, avslöjade en EVP namnet "Andy", som var en av de möjliga misstänkta i utredningen.

    /Markus

    lördag 12 november 2016

    Spöktåget i Jokkmokk

    Här kommer ytterligare en berättelse från Svenska spökhistorier.

    /Markus

    Spöktåget i Jokkmokk

    Det som här nedan återges, har berättats sign. Av en varmt religiös och i övrigt fullt trovärdig person från orten där händelsen timade för 5 år sedan. Det var befolkningen i byn Njautijaur i Jokkmokks socken som då fick uppleva det oförklarliga artikeln handlar om.

    Ett sällskap var, åkande efter häst, på hemväg från en danstillställning i en grannby. Utan anmaning av någon av de åkande stannade hästen plötsligt strax innan man nått hembyn, varvid det var nära att den fallit bakåt över de åkande i släden. Till sin häpnad fingo samtliga i sällskapet samtidigt se ett järnvägståg, med resande synliga i fönstren, passera över vägen strax framför hästen. (Närmaste vägen till järnväg från byn är 3 mil.) Förvåningen och häpnaden byttes till fasa hos de åkande då de upptäckte att resenärerna på tåget saknade huvuden. Då kusken efter flera maningar och kraftiga piskrapp äntligen fick hästen i gång, satte den i väg i fullt sken och farten gick varken att hejda eller stoppa förrän efter framkomsten till hemgården, där hästen ännu i fullt sken måste styras mot en uthusvägg. Ett par av sällskapets kvinnliga medlemmar fingo som följd av upplevelsen allvarliga nervchocker, som de hade känning av under flera veckor framåt.

    Endast någon dag efter det här ovan omtalade, förtäljde min sagesman, upplevde en lappfamilj i byns närhet en lika oförklarlig händelse. Lappfamiljen, bestående av far och mor och en dotter, mötte strax intill byn en underlig figur, som ställde till villervalla med både folk och renrajden. Mitt på vägen fingo de nämligen se en figur, vilken fick håret att resa sig på huvudena på sällskapet och renarna, inte minst hos de senare, där håret reste sig längs efter hela ryggraden och svansen pekade så långt den nådde rakt upp i luften.

    Renarna kastade sig blixtsnabbt tillbaka, sleto sig lösa från ledarna och satte i väg i vildaste fart tillbaka inåt skogen. Den i sista pulkan åkande kvinnan hann ej så fort kasta sig ur, utan följde med till närmaste öppna myr, där hon lyckades kasta sig ur pulkan. En i samma pulka medföljande hundvalp följde med till skogs och blev aldrig sedan återfunnen. Spöket eller synen, huru man vill kalla den, bestod denna gång av en i övrigt människoliknande figur men den saknade huvud, den med. Figuren försvann lika gåtfullt som den kommit för att visa sig.

    Ännu en händelse, där något övernaturligt tros ha varit med, hade min sagesman att berätta från samma by. Endast någon dag före senast omtalade syn fick en lappkvinna, som var på väg till byn, på samma ställe sin körren (hästen) av osynliga händer avselad. Seldonen hade formligen kastats av renen och denne hade, till synes skrämd av någonting osynligt, skenat i väg i vildaste fart in i skogen. Att märka är att allt detta här omtalade oförklarliga upplevts på samma ställe i byns omedelbara närhet.

    V-r B-r.