Leta i den här bloggen

lördag 19 oktober 2019

Dragsholm slott

Dragsholms slott ligger i Fårvejle socken i Dragsholms kommun i den danska regionen Själland, knappt 9 mil västnordväst om Köpenhamn

Den första byggnaden på platsen uppfördes omkring 1215 av Roskildes biskop, Peder Sunesen. På medeltiden gjordes byggnaden om till en befäst borg med tjockare väggar och djupare och bredare vallgrav och i löpet av de kommande århundradena genomgick borgen flera förändringar.

Slottet har rykte om sig som ett av de mest hemsökta i världen. Det sägs att över hundra spöken, andar och vålnader går igen här. Slottet fungerade på 1500-talet som fängelse. Bland fångarna märks bland annat Earlen av Bothwell som satt här i fem år innan han dog. Det sägs att den häst och vagn som körde bort hans lik fortfarande kan höras på gården från då och då. Du kan också möta spökena ”den olyckliga grå damen” och ”den vita damen”. Gästerna kan även få uppleva dörrar som inte vill stängas, ljus som plötsligt blåses ut, kuddar som försvinner under huvudet och liknande spökerier.

Dragsholms slott har en egen sorglig historia om adelsdamen Celestine Mariann de Bayonne. En flicka som gick sina egna vägar och blev med barn med en stallpojke. Hennes far blev rasande och lät mura in henne i väggen. Folket i slottet kunde höra hennes skrik innan hon dog, och även långt senare. Skriken sägs aldrig ha tystnat.

För att göra berättelsen om Celestine Mariann de Bayonne till mer än bara en sägnen så hittades kvarlevor i början på 1900-talet vid en renovering av slottets äldre delar. Det var en igenmurad nisch från 1500-talet där ett skelett hittades.

Idag är slottet både ett museum och hotell. Kvarlevorna av den unga adelsfröken finns att beskåda men hon sägs spöka fortfarande.

Jag delade ut tidningar när jag var yngre...

En kort berättelse som jag lyckats googla fram. Namnet på berättaren är av irländskt härkomst så vi får anta att följande spökhistoria kommer från den gröna ön.

/Markus

Jag delade ut tidningar när jag var yngre och levererade bland annat till en dam som hette Margie. Hon var väldigt gammal och bodde ensam, så jag gick alltid i till henne med tidningen och tittade till henne.

En dag när jag gick in låg hon och sov i sin säng, så jag lade tidningen på bordet och gick. Nästa dag var det samma visa, hon sov och gårdagens tidning låg orörd.

Dagen efter gick jag in och då var Margie vaken. Hon sa att hon var väldigt glad och gav mig en kram. Men dagen efter var det bilar utanför hennes hus. Tydligen hade Margie dött i sin säng tre eller fyra dagar tidigare. På något sätt så pratade jag och kramade henne ungefär ett dygn innan, när hon redan var död.

/Sejl Ó Longáin

onsdag 28 augusti 2019

The Story of Lisa

Jag vet inte om ni har hört talas om berättelsen om Lisa. Jag hade inte hört om den fram tills nu, så för er som inte känner till så kommer här teckningar med text som en liten flicka ska har ritat och skrivit.

/Markus



”Det här är Lisa. Hon är min vän. Min mamma och pappa kan inte se henne så de sa att hon är en fantasivän. Lisa är en snäll vän.”



”I dag försökte jag plantera en blomma på gården. Jag försökte plantera den vid sandlådan men Lisa sa att det är där hennes pappa sover så jag planterade i en kopp med jord.”

”Lisa är i skolan med mig idag. Jag tog med henne för att visa henne för alla, men Mrs. Monroe blev arg eftersom hon inte kan se Lisa. Lisa blev ledsen så hon gömde suddaren till svarta tavlan. ”

”Igår var min födelsedagsfest. Mamma köpte pizza men ingen kom. Lisa sa att människor kom på verandan och sedan åkte. Men de lämnade presenter. Jag fick 3 barbies och några skor och 5 dollar. Jag och Lisa lekte med Barbies.”

the_story_of_lisa__pg5_by_ocularfracture-d36zp2g
 "Mrs. Monroe är inte i skolan idag. Vår vikarie heter Mrs. Digman. Hon är vacker och snäll och låter oss äta mellanmål efter att vi skrivit dagbok. Jag önskar att Mrs. Digman kan vara vår lärare.”

”Idag tog Jonathan Parker mitt pennfodral. Mrs. Digman kunde inte hitta det så hon fick honom att ge mig sina pennor. Lisa kom också i skolan men fru Digman kan inte se henne men hon sa att hon tror att Lisa är riktig.”


the_story_of_lisa__pg7_by_ocularfracture-d36zpa4 (1)
”I går gick Lisa och jag på en långpromenad tills månen kom fram. Pappa blev riktigt arg och sa att Lisa är dum och att hon inte finns. Lisa blev ledsen och försvann. I dag kom hon inte till skolan men Mrs. Digman sa att Mrs.Monroe inte kommer tillbaka.”

 ”Pappa var på jobbet hela dagen igår. Han kom inte ens hem för att äta middag. Idag är han fortfarande på jobbet. Mamma packade en pudding i min lunchlåda idag. Pudding är min favorit.”

  ”Jag saknar Lisa. Pappa är riktigt upptagen på jobbet. Han kom inte hem på helgen. Mamma är arg på honom. Jag kommer att skriva ett brev till Lisa. ”



the_story_of_lisa__pg10_by_ocularfracture-d36zpmq
“Kära Lisa,
Jag saknar dig. Snälla kom tillbaka. Jag är ledsen när min pappa var elak. Du är min bästa vän."

 ”Lisa kom tillbaka igår. Hon sa förlåt för att hon försvann och jag sa att min pappa inte skulle komma hem. Lisa sa att Mrs. Monroe och han sover som hennes pappa. Jag hoppas att de snart vaknar. ”

tisdag 27 augusti 2019

17 Times Kids Saw Ghosts, And Totally Scared The Living Daylights Out Of Their Parents

På nätet vimlar det av listor som handlar om olika läskigheter, både på youtube och på olika hemsidor. Nu hittade jag en sida med en lista som jag tyckte var intressant:

"17 Times Kids Saw Ghosts, And Totally Scared The Living Daylights Out Of Their Parents" Översätts ungefär "17 tillfällen då barn såg spöken och skrämde vettet ur sina föräldrar."

Här är mina översättningar på den listan.

/Markus


1. "När min dotter var tre år gammal började hon berätta för oss att hon vaknade på nätterna av en man som kittlade hennes fötter. Men hon sa att det inte skrämde henne eftersom han alltid log. Vi tänkte att hon bara drömde tills vi kom över ett gammalt foto av mina morföräldrar på deras bröllopsdag och min dotter pekade på min morfar och sa: "Det är han! Det är mannen som kittlar mina fötter!" Min mor dog när jag var sex. "

2. "Jag satt barnvakt åt min kompis lilla dotter som lekte i sitt rum och pratade med sig själv medan jag gjorde middag. Jag funderade inte så mycket på det förrän jag hörde henne säga," sa jag, "STOPP!" Så jag gick för att titta till henne och frågade vem hon pratade med. Hon pekade lugnt på ventilationsgallret på väggen och sa: "Familjen som bor i ventilationen. Den lilla pojken stör mig."

3. "En dag hörde jag min dotter - som var ensam i lekrummet - säga till någon: "Okej, jag ska rita av dig. Men jag måste hitta det röda. Du har blod i håret."

4. "Vi bor i ett hem där en 103-årig man har dött, och min 3-åriga dotter pratar ständigt i speglarna som finns i huset. När jag frågar vem hon pratar med svarar hon alltid, "Grannen."

5. "Jag har en tatuering på min arm föreställande min mormor, som dog sju år innan min dotter föddes. För inte så länge sedan pekade min dotter på min tatuering och sa: "Hon håller om mig på natten ibland."

6. "En gång frågade min son mig: "Vem är det där som är utanför fönstret?" Vi var på andra våningen."

7. "När min son var ett litet barn så hade han en gungstol i sitt rum, och han var verkligen rädd för den. Han pratade om 'pojken' i sin stol. En dag såg jag honom vinka till någon utanför mitt sovrumsfönster. När jag frågade vem han vinkade till så sa han: "Pojken. Han vill att jag ska komma och leka." Så småningom gjorde vi oss av med gungstolen, och kort därefter fick vi reda på att en liten pojke hade drunknat bakom vårt hus för mycket länge sedan. Jag antar att han ville leka med min son. "

8. "När min syster var fyra år gammal så satt en vän till familjen barnvakt åt henne. Vännens make Paul hade dött innan min syster föddes. Min syster hade aldrig hört talas om honom förut. Men en dag hörde vår barnvakt min syster skratta och hon lekte ensam i lekrummet som var i källaren. Hon ropade till min syster och frågade vem hon pratade med. Så min syster kom upp och sa: "Paul var där nere. Han säger hej och att han är OK."

9. "Jag hade just flyttat in i ett nytt hus med min fyraåriga son och tvååriga dotter, och jag gick in i deras rum en kväll medans de sov för att leta efter något. På väg ut i från rummet så såg jag min son sitta rakt upp i sin säng helt yrvaken. Han sa: "Mamma, vilka är alla barnen?' Jag svarade: "Vilka barn?" Och han sa: "Alla dom där barnen som är bakom dig!"

10. "När jag var liten brukade jag leka i timmar med någon som jag trodde var en låtsaskompis som bara jag kunde se. En dag frågade min mamma vem jag pratade med och jag sa att det var min bror. Hon blev likblek och lämnade rummet. När jag sa samma sak till min pappa, blev han riktigt arg och sa strängt mig att aldrig skulle säga så igen. Jag såg aldrig min "bror" igen efter det. Tio år senare, när jag tittade igenom familjens bibel så hittade jag information som visade att jag faktiskt hade en bror. Han dog ett år innan jag föddes."

11. "Vi hade precis flyttat in i ett nytt hus när min 3-åriga dotter från ingenstans sa:" Det finns en elak man. " Jag frågade henne var, och hon pekade på dörren till vinden och sa: 'Där.' Vi bodde där i två år, och jag är fortfarande övertygad om att det var hemsökt."

12. "Vi var på jakt efter ett hus och vi blev visade ett hus med en stor trädgård med ett fristående garage. När vi var på väg hem så frågade jag min son vad han tyckte om huset. Han sa helt enkelt:"Vi kan inte bo där. Det är spöken som skriker på gården.'"

13. "En gång när min lillasyster berättade att det fanns ett monster i hennes rum så jag kollade under hennes säng och försäkrade henne att hon var i säkerhet. Men sedan pekade hon på en tom plats på väggen och sa: 'Varför finns det då en man i väggen som tittar på oss? ' Och för att förvärra saker, började vår vanligtvis väldigt lugna hund plötsligt att skälla och morra åt samma plats som min syster pekade, och fortsatte att göra det varje gång han gick in i hennes rum efter det. Jag sov inte i flera veckor. "


14. "Ända sedan min lilla bror kunde prata, berättade han om en man som han kallar 'läskig', som står i hörnet av hans rum när lamporna är släckta. En gång när vi tittade igenom ett gammalt fotoalbum så pekade min bror på en bild av min gammelfarfar - som han aldrig har sett eller träffat - och sa: "Se, det är "läskig"!"

15. "Vi bodde i ett hus på sex tunnland trädbevuxen, träskig mark med vår tvååriga son. En dag efter en tur genom skogen med min make så började min son prata om "Courtney. " Vi kände inte någon med det namnet, så vi tänkte att det bara var en låtsaskompis. Men sedan började han säga att Courtney var en liten flicka som var fången under träsket och sa att hon aldrig blev räddad... "" Courtney aldrig kom in i vårt hus, men när vår son lekte ute, gick han över till träden och pratade med henne. Vi flyttade ut ur huset två år senare, och vår son var hysteriskt upprörd över att Courtney fortfarande var instängd i det träsket."

16. "Jag tog mina barn till en rosenträdgård i en gammal historisk park i min hemstad och sa till mina barn att stanna på stigen så att de inte skulle trampa på rosorna. Plötsligt stannade min son och såg skrämd ut. Han frågade: "Varför springer den mannen igenom dem?" Jag såg mig omkring och såg ingen utom oss tre där. Men när jag frågade min son vart mannen tog vägen så bad han bara om att få gå där ifrån."

17. "Vi flyttade in i vårt hus när min dotter var två år gammal. Hon hade redan några låtsaskompisar som hette 'Honey' och 'Buzza Buzza', så vi blev inte förvånade när hon lade till en ny - en gammal dam som hette "Mollin" - till mixen så snart vi hade flyttat in. När jag pratade om Mollin så sa alltid dottern att jag sa hennes namn fel. Men jag kunde inte riktigt förstå dotterns uttal när hon rättade mig... "
"Några månader senare fick jag ett brev i posten riktad till en 'Madelyn', med samma efternamn som mina grannar så jag gav dem brevet då jag antog att det tillhörde dem. Min granne berättade för mig att Madelyn var hennes svärmor, som bodde där vi bor nu fram tills att hon dog för tre år sedan. 

Såklart så tänkte jag ingenting mer om detta, förrän nästa gång min dotter nämnde sin vän "Mollin" och det plötsligt klickade. Så jag frågade min dotter, "Försöker du säga" Madelyn? " Och hon blev så upphetsad att jag äntligen hade uttalat hennes nya väns namn rätt.

söndag 18 augusti 2019

Mannen jag kände men aldrig träffade


När jag letar efter info och berättelser så brukar jag rata den här typen av storys, mest p.g.a. att de inte är så läskiga, men den här tyckte jag var så fin så den tar vi med! Det är en ung kvinna i England som delar med sig av denna berättelse. 
 

Jag var omkring fyra år gammal när detta hände. Min farmor var väldigt sjuk och hade blivit inlagd på sjukhus. Min pappa kom och hämtade mig och mamma för att besöka henne. När vi kom dit sa min pappa till mig att vänta utanför till han sa till att jag fick gå in till farmor.


Då jag var liten så förstod jag inte fullt ut vad som höll på att hända så jag sa

"Hej farmor!" och gick sedan över till att äta från chokladasken som farmor hade fått. Läkarna kom in för att titta till farmor, men hon bara sov. Sedan var det dags att gå så jag sa hejdå och jag lämnade rummet med mamma och pappa.

Jag vände mig om och såg en ung man i 25-30-årsåldern klädd i arméuniform. Han stod vid ingången till rummet och såg sig omkring, han vände sig sedan för att titta på mig. Efter en stund vände han sig om och gick in till farmor. Jag frågade min mamma och pappa vem mannen var. De tittade på varandra, de kunde inte se någon man.

Nästa morgon kom min mamma in till mitt rum och berättade att min farmor hade dött på natten. Ett par veckor senare när jag skulle gå till mitt rum så såg jag samma man jag hade sett på sjukhuset sittandes på min säng. Jag sprang nedför trappan och ropade till min mamma att mannen var här. De gick upp för att titta, men det var ingen där. 

Många år senare städade mamma ur några lådor med gamla foton m.m. Hon hittade gamla foton på
farmor när hon var ung. Hon gav dom till mig så jag fick titta. Snart stötte jag på ett foto med en man, det var mannen jag såg på sjukhuset och på min säng. Jag frågade min mamma vem mannen på bilden var, min mamma satte mig sedan och sa till mig att det var min farfar som dog långt innan jag föddes. Så var det min farfar som väntade på min farmor? Och kom han på besök för att han aldrig fick träffa mig?

/LadySLH


söndag 28 juli 2019

Vaknade upp med en spöksoldat bredvid mig

Vi som gillar skräckfilm vet att japanerna är ruggigt bra på övernaturliga skräckfilmer samt att de har en starka traditioner när det kommer till det övernaturliga och spökhistorier. Här kommer en berättelse från en ung japansk kvinna.

/Markus


Jag bodde i Okinawa och var väl medveten om dess rika historia och spökerier. Jag bodde högst upp i ett tvåvånings nära havet. Jag har varit med om en del märkliga, inga allvarliga händelser, men jag vet fortfarande inte hur jag kan förklara dem. Men det jag ska berätta för er nu är fortfarande ett mysterium för mig. Jag kan inte skaka av mig det då jag inte ens är säker på om jag verkligen upplevde det hela...

En natt vaknade jag utan anledning och såg en vit man klädd i militärkläder. Han låg mitt emellan mig och min. Jag är inte säker på om han hade mundering från andra världskriget eller om det var från Vietnamkriget, men jag tror att det var från andra Världskriget.

När jag vaknade så tittade jag på honom, lite som om det var det jag borde göra. Han låg bekvämt mellan oss, med fötterna korsade, och händerna liggandes över magen på ett väldigt avslappnat sätt. Han satt halvt upp lutad
Amerikanska soldater i Okinawa under andra Världskriget
mot huvudgaveln.
 


Han var vitgråaktig i färgen och det mest konstiga var att han tittade ner på mig med dessa mörka ögon, och jag kunde se det vita i ögonen. Hans ögon var vackra och han såg ut att vara ganska stilig. Han stirrade på mig, och jag stirrade på honom, han såg rädd ut. Det var som att han vilade och jag väckte honom, och han visste inte vad han skulle tänka. Han stirrade på mig länge. Han blinkade aldrig med ögonen, bara stirrade in i mina ögon.

Jag låg där i samma position, halvsovandes blinkade jag med ögonen om och om igen. Varje gång jag öppnade dem såg jag hans ögon fortfarande stirrandes på mig. Jag sa till mig själv att jag drömde, och att denna syn kommer att försvinna när som helst. Efter en minut försvann soldaten. 

Detta hände igen ungefär en månad senare. Denna gång var det en svart man som bar amerikanska militärkläder från Vietnamkriget. Han låg helt ner med huvudet på en kudde och ögonen var stängda.

Jag förstår inte vad jag såg, och är inte säker på om jag faktiskt vaknade till dessa män, eller drömde med öppna ögon. Inget sådant har någonsin hänt mig tidigare. Jag önskar att någon som bott eller bor i
Okinawa har upplevt samma sak.

/Saracaveret 

tisdag 18 juni 2019

Skrämmande ansikte på väggen

En tonåring i England berättar här om några övernaturliga upplevelser som hen har upplevt.



/Markus
 

Det här hände då jag var ungefär 10-11 år gammal. En natt vaknade jag plötsligt av att jag kände att det var något i mitt rum. Jag tittade genast på min vägg och då såg jag ett ansikte. Det var mycket tydligt och det är svårt att beskriva; Det såg inte ut som en vanlig person... jag visste att det var ett spöke. Jag stirrade på det i ungefär 20-30 sekunder. Jag var som förstenad, jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Till slut tog jag mig mod och sprang så fort jag kunde till mitt föräldrars sovrum.

Jag fick sova med dom den natten. Jag ville inte berätta för dem vad som hände eftersom jag visste att mina föräldrar hade många egna paranormala upplevelser. Jag kände mig som att jag bara ville vara borta från vad som hade hänt och jag trodde att de inte skulle tro på mig. Jag tänker på det varje dag och jag tittar på väggen ofta för att kontrollera om det finns ett ansikte på den.

Mitt hus byggdes på 60-talet och ingen har dött i det. Den enda olyckan på min gata var när en pojke drunknade i sjön bredvid mitt hus när han försökte hämta sin fotboll. En gång när jag var ensam i mitt hus var jag nere i mitt vardagsrum och jag hörde tydligt någon säga orden "vad har vi här då?" i mitt öra. Jag har också sett en lång man i växthuset som bara försvann.

Men det läskigaste som jag varit med om var när jag spelade fotboll i trädgården och jag såg min mamma stirrar på mig genom hennes sovrumsfönster trots att hon inte var hemma, jag visste att hon inte var hemma. Jag kollade hela huset och ingen var där.

/West_15

lördag 16 februari 2019

gasmannen som försvann

Här kommer en berättelse från England om en kvinna som fick besök av fler än en reparatör när hon fick något fel med värmepannan.

/Markus

För några veckor sedan började mitt hus bli kallare. Jag antog att det hade blivit något fel med gaspannan. Min pojkvän och jag kollade upp olika reparatörer och hittade en som var riktigt billig. Först tänkte jag att det skulle röra sig om något kriminellt, kanske rånare för det priset, men min pojkvän övertalade mig. Den dagen han kom var min pojkvän inte hemma så hans mamma stannade hos mig utifall han var någon slags rånare.
När han kom fram visade vi honom pannskåpet och lät honom sedan göra sitt jobb ifred trots min oro över att ha en främling i mitt hus. Varje 15:e minut gick jag ut och frågade honom om han ville ha te eller om han visste vad som var fel med pannan. Varje gång så antingen avvisade han te eller så sa han något om vad som behövdes lagas på pannan. Jag var generellt skeptisk till att den här killen, om han ens var en var en riktig reparatör och var nästan övertygad om att han skulle råna mig.

Efter en timme knackade det på dörren. Jag öppnade i tron på att det var min pojkvän. Men där stod en arbetsklädd man i 40-årsåldern som presenterade sig som reparatör för gaspannor. Jag sa till honom att sluta driva med mig då vi redan hade en som jobbade med pannan i huset. Han sa till mig att jag självklart hade slösat bort hans tid om jag redan hade en man som gjorde jobbet. Han visade mig sedan sin ID-bricka.

Jag bjöd in honom eftersom han hade brickan med sitt namn. Namnet på killen som jag hade anställt. När jag gick förbi pannskåpet märkte jag att killen inte var där. Paniken satte in eftersom jag trodde att han var på övervåningen och rånade mig. När jag skulle ringa till polisen sa den nya gasmannen något som gav mig kalla kårar. Han höll upp den andra killens ID-bricka och sa: "Han kunde inte ha varit här." Hans ansikte bleknade. Jag trodde att han skulle säga något i stil med att han inte ens var en av deras anställda, men han sa, "Han dog förra veckan."

Min gaspanna sågs över av ett spöke som det verkar. gasmannen tänkte detsamma. Min pojkväns mamma tänkte det också. Jag och pojkvännens mamma gick inte långt ifrån varandra under resten av den dagen.

/Sophiethunder

Hon behövde hjälp

En medelålders amerikansk kvinna berättar här om när hon och hennes familj övernattade på ett motell längs Floridas östkust.
/Markus

Strand längs med Florida State Road A1A.
För några år sedan reste min familj och jag till ett litet strandområde på Floridas östkust för en övernattning. Min 14 åriga dotter var volontär för ett event i närheten så vi övriga i familjen följde med på resan.

När jag letade på internet efter närliggande hotell så fascinerades jag av ett charmigt gammalt motell som visade sig vara nyrenoverat. Det var beläget intill motorvägen Florida State Road A1A. På andra sidan av motorvägen låg en stor yta av lugn och tyst sandstrand, alldeles intill Atlanten. Man kunde gå ut från motellet, korsa den idylliska motorvägen, passera genom en liten sanddyna och sedan vara på stranden.

Webbplatsens bilder av motellet avbildade en trendig liten anläggning, det var inte jättefint men verkade rent och tilltalade mig och min känsla för nostalgi.

Vid incheckningen på kvällen av vår ankomst, blev vi fulla i skratt då vi upptäckte att nyrenoveringen bestod av att man hade spraymålat allt vitt. Så mycket som jag kan komma ihåg så hade man målat i princip allt utom golv och sängar. I badrummet hade de vitmålat badkar, handfat, kran, eluttag, duschhuvud, toalett, alla fönsterbläck, fönsterramar etc. Det var surrealistiskt och ganska underhållande. Vi skrattade åt det och gick sedan ut och åt middag. Vi stannade inte ute sent eller konsumerade alkohol eftersom vi skulle ha en lång varm dag i solen nästa dag.

Tillbaka på rummet förberedde vi oss för sängen. Min dotter och jag delade en dubbelsäng och min man och son delade en dubbelsäng precis bredvid oss. Vi somnade alla snabbt.

Vid gryningen vaknade jag till känslan av något litet och nätt hoppande upp på fotändan av min säng. Jag kände att det började gå längs sängen bredvid mig. Jag kommer ihåg hur jag undrade hur i hela världen en katt hade kommit in i vårt rum. Jag försökte röra mig och öppna mina ögon men jag kunde inte.

Jag hade upplevt sömnparalys ett par gånger tidigare, men aldrig i den utsträckning eller skräcken som skulle komma att hända.

"Katten" gick upp till mitt ansikte, nosade mitt vänstra öra (jag kände det och hörde det), nosade mitt slutna öga och gick sedan bakom mitt huvud på kudden - jag kunde känna vikten på varje tass. Jag kände sedan hur den gick över till min sovande dotter för att sedan hoppa ner till golvet.

I nästa stund som jag minns det så stod jag vid fotändan av sängen. Framför mig stod en kvinna som var droppande våt. Hennes hår var långt och blött och hängde på på vardera sidan av hennes ansikte. Hennes kläder var genomblöta. Hon sa lungt "Hjälp mig" och snyftade tyst. Jag frågade henne gång på gång hur jag kunde hjälpa henne. "Hjälp mig" var det enda hon skulle säga, om och om igen. Efter ett tag blev hon mer upprörd i tonen. Slutligen sa jag "jag kan inte". Utan varning blev hennes ansikte hotfullt och hon störtade mot mig för att grabba tag i mina händer, hon vrålade "HJÄLP MIG!". Jag skrek och hoppade bakåt för att komma ur hennes grepp och vaknade sedan i min säng. Jag kollade på min dotter och hon sov fortfarande liksom resten av familjen.

Det var den mest levande och realistiska sömnparalysen jag någonsin har haft. Bland de få förekomsterna innan denna incident skulle jag bara vakna oförmögen att röra mig. Aldrig hade jag känt en katt eller sett eller kommunicerat med någonting.

Om jag var en fantasifull typ, vilket jag är, så tror jag att den här kvinnan kanske drunknade i havet i närheten av motellet. Hon behövde hjälp och jag kunde inte hjälpa henne.

Jag var glad när vi checkade ut morgonen därpå.


/Unquiet

onsdag 2 januari 2019

Boot Hill Graveyard, Tombstone

Ni som gillar westernfilmer känner säkert igen Tombstone, för er som inte gör det så är det en stad i Arizona som var känd som en av de dödligaste städerna i västern under senare delen av 1800-talet. Här utspelades den bekanta revolverstriden vid O.K. Corral som är med i filmen Tombstone från 1993 med bland andra Kurt Russel.

Innan jag berättar om begravningsplatsen i Tombstone så tittar vi på benämningen "boot hill" som är ett ord för många begravningsplatser främst i amerikanska västern. Under 1800-talet var det ett vanligt namn för begravningsplatserna för gunfighters, eller de som "dog med sina stövlar på", dvs de som inte var gamla, svaga eller sjuka.


Boot Hill är en begravningsplats om grundades år 1878 på en mindre kulle nordväst om staden Tombstone. På denna historiska kyrkogård blev de flesta av
John& Maria Clum
Tombstones tidigaste invånare begravda. Kyrkogården stängdes 1886 och den rymmer över 300 gravar varav 205 av dom är identifierade.

En stor anledning till varför man har så liten koll på gravarna är misskötsel av gravmarkörerna och stöld av dessa träreliker som souvenirer. En sorglig följd av detta var när den tidigare borgmästaren John Clum besökte Tombstone 1929, kunde han inte hitta sin fru Marias grav, som hade begravts i Boot hill.


Det finns också en del gravar utan namn, eftersom man oftast inte gick runt med ID-handlingar i bakfickan på den tiden. Om en människa hittades död, och varken familj eller vänner kunde identifiera personen, var det vanligt att begravningsentreprenören satte upp liket i skyltfönstret, på ett eller annat sätt nerkylt, så att människor som gick förbi hade möjlighet att identifiera den döde. En del blev enbart identifierade via sitt smeknamn.

I dag är Boot Hill ett favoritstopp för turister i Tombstone. Enligt anställda så har flera besökare berättat att de sett konstiga ljus och hört oidentifierbara ljud som kommer från den gamla kyrkogården. Man ska även ha sett spöken på gravplatsen. Billy Clanton, dödad i striden vid O.K. Corral som jag nämnde i början av inlägget, sägs stiga från sin grav innan han går längs vägen tillbaka till Tombstone.

En del av gravplatsens spöken hamnar ibland på fotografi, ofta i form av skuggor och annat.

Ett foto som blivit känt är det till vänster som är taget som ett reklamfoto för Terry Ike Clanton, som är en skådespelare, säger att blev chockad över att se figuren i bakgrunden när fotot blivit framkallat.
Terry Ike är släkt med Billy Clanton. 


/Markus